Medicinpatent och U-länder, extremvänsterns argument sprider sig.

Som synes har jag debatterat en hel del medicinpatent och Piratpartiet nyligen. En aspekt jag stött på då är patent och u-länder. Påståendet som följer är att läkemedelsföretag via patent hindrar fattiga från att få tillgång till livsviktiga mediciner, och därmed skall vi avskaffa medicinpatent då de är omoraliska och ledar till att människor dör.

Det är ingen ny diskussion. För några år sedan var samma fråga på tapeten då kulturvänstern via Ola Larsmo och Carsten Jensen anklagade läkemedelsbranschen för Sydafrikas misslyckade AIDS-politik. Då var det Johan Norberg som rykte ut och påvisade att det rörde sig om simpel antikapitalism i nya fårakläder.

Frågan har aktualiserats i och med att EU nu mer stoppar leveranser av piratkopierade mediciner som igenom EU-land. Tydligen har några miljöpartister blivit upprörda. Som jag tidigare påvisat så är det inte en kritik som är isolerad till den typiska vänstern. Piratpartiet anser ju att medicinpatent skall avskaffas, och den negativa synen på läkemedelsbranschen återfinns idag även i de mest liberala kretsar. Och visst verkar det mänskligt att hjälpa människor att få medicin? Men är det rätt, och ger det resultat?

Mitt svar är nej. Läkemedelspatent finns för att forskare har spenderat en stor del av sitt liv slitandes i labbet, för att investerare har riskerat sina egna pengar i en bransch där det går ca 1 lyckad investering på 30 misslyckade, och där det tar mer än ett decennium att få tillbaks pengarna. Varför skall då dessa straffas för de har satsat sin tid och sina pengar på att utveckla läkemedel istället för bilar eller datorer?

Ett argument är för att mediciner är livsviktiga. Men mat är också livsviktigt. Har någon föreslagit att vi skall konfiskera svenska bönders produkter utan ersättning för att människor svälter i Zimbabwe? Tror någon att vi får fler svenska bönder ifall vi gör så? Nej, problemet är inte läkemedelspatent, utan fattigdom. Om vi vill hjälpa fattiga gör vi det med våra egna pengar och inte andras. Att avskaffa läkemedelspatent är liktydigt med att sno grannens plånbok och skicka pengarna till Lutherhjälpen. Vill vi vara solidariska på riktigt med våra egna pengar så skänker vi det privat eller via skattsedeln och U-hjälp till någon fond som köper upp läkemedel till fattiga. Dessutom så har läkemedelsföretag i många fall sänkt priserna på mediciner till u-länder med 90 %. Där finns tydligen en vilja att ge, frågan är om den finns hos medicinpatentens belackare.

En annan fråga är om medicinpatent förhindrar utveckling av mediciner mot U-landssjukdomar. För det första är det värt att notera att flera stora företag nu satsar stort på tropiska sjukdomar, som Novartis via dess tropical disease center. Problemet är ju inte att patent hindrar nya innovationer, utan att det kostar ca 1 miljard att utveckla en medicinsk innovation till ett läkemedel oavsett om den sjuke är miljonär eller fattig som en kyrkråtta. Om någon skall satsa dessa miljarder krävs att någon annan kan betala för produkten.

Igen, problemet är fattigdom, inte patent. Det finns inga genvägar. Vill vi att människor som inte kan betala skall ha tillgång till mediciner, då får VI betala istället för att kräva att någon annan skall utveckla medicinerna gratis, eller nästan gratis. Det torde inte vara någon överraskning för alla vi som föredrar marknadsekonomi.

Så varför skulle vi få mer läkemedel till u-länder om vi bestraffar de som gör läkemedel till i-länder? Den stora risken är ju att vi inte får några mediciner alls.