Simulantjakt eller medkännande, vilken läkare väljer du?

Att antibiotikaresistens är ett allvarligt hot är det naturligtvis inget jag motsätter mig. Inte heller att detta hot är kopplat till att just antibiotika skrivs ut för ofta av läkare och överanvänds (även om jag är övertygad att det riktiga problemet troligtvis återfinns i andra länder). Men jag är riktigt skeptisk till att man skall dra några större slutsatser av att två DN-reportrar som simulerade sjukdom fick utskrivet läkemedel av nio av tio läkare.

Förutom det självklara faktumet att antalet i denna påstådda undersökning var blott tio stycken, så är jag också skeptisk till upplägget. Det ingår knappast i vanliga allmänläkares uppgift att avslöja simulanter. Vi går ju vanligtvis inte till knotknackaren med mössan i hand för kontroll av att vi är arbetsföra så vi kan bidraga till att hjulen snurrar i samhället. Läkarbesök är ju betydligt mer avspända nu för tiden. Moderna läkare skall arbeta med patienter, inte försöka avslöja möjliga lögner.

Däremot är det naturligtvis fortfarande möjligt att dessa läkare för lätt skrev ut antibiotika för fel symptom. Eller kanske att de gav efter för tjat, eller hot om att patienten i så fall söker upp en mer samarbetsvillig doktor. Men här kommer vi igen in i något av problematiken i hur vi ser på dagens sjukvård. Vi har blivigt vana vid än allt bättre sjukvård där allt går att lösa med aktiva åtgärder samt att minsta krämpa måste behandlas. Dessutom skall inte doktorn vara samma auktoritet längre, utan snarare diskuterande och medkännande. Men väldigt många krämpor går över av sig själv. Vidare kräver en resonerande sjukvård resonerande patienter, vilket inte alltid är fallet. Samtidigt, om en doktor verkligen har fel så föredrar jag fortfarande ett system där jag som patient har möjlighet att söka second opinion i någon annan vårdinrättning, oavsett om vänsterdebattörer anser att lösningen är färre valmöjligheter och att omyndigförklara vuxna människor.

Det finns helt enkelt inga enkla lösningar. Överanvändning av antibiotika börjar hemma i våra privata medicinskåp och vi alla har som patienter ett ansvar, precis som läkarna har sitt. Om någon vill lura sig till antibiotika så går det knappast att stoppa, och jag vet inte riktigt om jag vill ha ett samhälle med så omfattande kontroll att det skulle gå att förhindra.