Enfrågeparti? Pyttsan!

Så var det Almedals-tisdag och Jan Björklunds tur i rampljuset. Folkpartiet borde ha en guldsits till valet. Partiet har nämligen vunnit större delen av slaget om skolan på walk over. De rödgrönas överenskommelse idag påvisar att de ser mycket (men inte allt) av flumskolan förlorad och försöker nu efterlikna folkisarna i betygsfrågan. Det må ge mindre konfliktytor till valet. Men samtidigt ger det ofantliga trovärdighetsproblem för de socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister som har öst invektiv likt ”batongliberal” över Björklund. Nu skall de försvara likartade egna förslag. (Ett exempel i bloggsfären är röda bergen som idag lyckas med konststycket att kalla björklunds betyg skolpolitik med ”vidhängd batong” och de rödgrönas betyg för ”nej till sortering” med några timmars mellanrum, Ett direkt misslyckat illusionstrick)

Men trots det verkar inte folkpartiet riktigt använda sin fulla potential. Enligt Synnovate beror detta på att folkpartiet blivit ett enfrågeparti¨ för skolfrågor. Jag håller inte med. Om folkisarna hade varit det enda borgerliga partiet så hade påstående varit riktigt. Men nu är folkpartiet en lagspelare som endast kan få politiskt inflytande inom alliansen. Snarare hittar partiet hela tiden nya hjärtefrågor de hoppar på, medan de förspiller de gamla. Det blir för mycket för ett parti på 6-7%. De är förutom skolkramare, forskningskramare, EU och EMU-kramare, försvarskramare, ungdomslönkramare, integrationsförespråkare, kärnkraftskramare, småföretagskramare, USA-kramare, demokratiförespråkare i utrikespolitiken, frihandelskramare, nu äldrevårdskramare och med solo-karriäristen Birgitta Ohlsson, kvoteringskramare. De flesta av dessa frågor och förslag anser jag vara riktigt bra. Exempelvis kärnkraftskramandet gillar jag personligen liksom det utrikespolitiska engagemanget. Vissa frågor handlar även om att positionera sig i moderaternas gamla jaktmarker (som försvaret), då Reinfeldt rört sig mot mitten. Men jag får hur som helst känslan av att folkpartiet tappat fokus.

Jag tror snarare att folkpartiet och alliansen hade mått bättre av ett folkparti med något slimmat antal hjärtefrågor som de också håller fast vid. Vi har tex inte hört mycket om integration på länge och forskningsminister Krantz har än hittills inte lyckas fylla Lejonborgs skor. Det är synd med tanke på att de rödgröna per definition är en forskningsfientlig koalition bestående av två partier som är mot djurförsök och genteknik.

Idag tycker jag att Jan Björklund blandade och gav. Han lyckas fördjupa sin syn på skolan och utbildningen på ett djup som rödgröna miljardregn inte klarar av. Han förklarar väl att det fortfarande finns otroligt mycket mer att göra i vår skola som har förstörts av Stellan Arvidssons DDR-inflytande. Tydliga kunskapskrav och nationella prov, att kritiskt tänkande och kunskap verkligen inte är sina motsatser. Jag tycker också att han betonar att folkpartiets skolpolitik och lärlingsprogram inte främst är till för att hjälpa de elever som hur som helst klarar sig bra, utan de som har det svårt. Liknande styrka visade Jan när han debatterade kärnkraften fördelar.

Men samtidigt fortsätter partiet vara en utspelsfabrik som med det här om äldreomsorgen. Jag har inget emot förslagen i sig, men jag hade föredragit ett folkparti som fortsatt lyfta fram tex integration istället för att hoppa vidare. Det hoppas jag folkpartiet tar fasta på i valspurten

Däremot spelar Jan Björklund i en egen division när han polemiserar och ideologiserar mot vänstern och allmän vänsterpolitik i Sverige vilket möjligen bara Göran Hägglund kan tävla med. Kul att höra.