Miljömupparna hade fel, bron är en succé!

Idag fyller världens bästa bro, Öresundsbron tio år. Som malmöit är jag otroligt glad över att den finns. Den har betytt väldigt mycket för Malmö som stad men också för dess invånares självbild, som var oerhört dyster på 80 och 90-talet då gamla industrier lades ner. Trots att Malmö har vissa problem med integration och brottslighet så finns det nu ett framtidshopp och staden växer så det knakar. Jag vågar inte tänka på hur regionen hade utvecklas, eller snarare inte utvecklas, utan bro. För egen del hade jag med all säkerhet inte flyttat hem till min födelseort. Ikväll blir det fyrverkeri och firande!
Förbindelserna är naturligtvis inte perfekta. Tågen har, framförallt de senaste månaderna, varit kraftigt försenade vid allt för många tillfällen. Biljettpriserna är även för dyra, spåravgifterna på tåg horribla och skatteavtalet mellan Danmark och Sverige borde förändras. Men att Skåne och Malmö skulle vara förlorare av byggandet och Köpenhamn ensamt skulle vara vinnare är rent strunt. De 18.000 som jobbar i Danmark men bor i Skåne tillför genom att handla, leva och ha jobb positivt till den svenska ekonomin. Inte heller har Malmö blivit någon förort, utan har ett eget pulserande uteliv och spirande handel. Stadens butiker och restauranger klarade sig även bra genom den ekonomiska krisen, just för att danskar med sin starka krona välde över sundet för att handla. Det senaste året har det varit större chans att höra danska än svenska när jag vandrat runt en lördag i centrum. Jag talade med en butiksanställd i en klädkedja som har affärer på båda sidorna om bron, och veckoförsäljningen i Köpenhamn motsvarade en bra fredag i Malmö-butiken. Bron har alltså gett väldigt mycket, även för Sverige. Frågan är snarare hur den skall kunna ge mer. Förhoppningsvis kommer citytunneln genom Malmö ge snabbare och driftsäkrare förbindelser som ger större möjligheter till pendling. Men för regionen behövs än mer förbindelser, varför även norrisarna i Helsingborg borde få sin egen bro.

Öresundsbron har för mig fungerat som ett bevis för att den extrema försiktighetsprincip som bromotståndarna låste sig vid, inte är ett politiskt gångbart alternativ. Vi vet idag att domedagsprofetiorna om miljöeffekterna var rent nys. Öresund mår bättre än på länge och inga salthaltsförändringar har kunnat uppmätas i Östersjön. Dessutom, nej till allt nytt ger också svåra effekter. Vad hade Malmö varit idag utan bro? Vem hade velat, eller kunnat leva här då? Hur hade jobbmarknaden sett ut? Det är därför rent dråpligt att se hur Olof Johansson, håller fast vid sitt motstånd. Hans uttalanden i TV idag var rent ut sagt hårresande och ur ett snävt Stockholmsperspektiv. Bron är tydligen en omväg för upplänningar som skall ner till kontinenten och pga brister i Botniabanan inget alternativ för mystisk godstrafik från Murmansk (I intervjun säger Olof att vi malmöiter inte ens vet var Murmansk ligger, tack för den gubbstrutt!). Att bron har främjat regionen ser inte Olof Johansson som något riksintresse, vilket är underligt då mer än en 1 miljon svenskar berörs. Att Centern knappt existerat i Malmö sedan 1986 är med andra ord inget mysterium. Det har Olof Johansson sett till.

Tack och lov talar inte Olof Johansson för centerpartiet längre, vilket jag redan skrivit en hel del om. Under Maud Olofsson har centernt moderniserat sig till ett parti som inte skulle ställa sig i vägen för nödvändiga infrastruktursatsningar pga en övernitiskt försiktighetsprincip på crack. Men låt oss denna dag komma ihåg de andra bromotståndarna från vänster, nämligen Naturskyddsföreningen, vänstersossar, miljöpartiet och vänsterpartiet. Även om vissa av kritikerna uttalar sig försiktigt positivt om bron nu så skulle de aldrig någonsin kunna rösta för ett liknande projekt idag heller. Orsaken är Naturskyddsföreningens, miljöpartiets och vänsterpartiets ideologiska krig mot bilen och bilism. Underligt nog verkar dessa inte se någon form av potential för bilen att bli mer miljövänlig. Det är absurt och utvecklingsfientligt. Dessutom får det konsekvenser i ett avlångt och glesbefolkat land som Sverige där en stor del av befolkningen alltid kommer att vara beroende av sin bil för både jobb, nöje och livskvalité. En Öresundsbro utan biltrafik hade heller inte gett samma gynnsamma effekter. Bilen och lastbilstransporter möjliggör en del av integrationen som blir för invecklad och trög med tåg. Därmed blir bla miljöpartiets förhoppning av att inskränka transporter över bron ett hot mot Öresundsintegreringen. Själv beställde jag en soffa från ett dansk företag som levererades snabbt med lastbil från Danmark. Med tåg hade det tagit mycket längre tid och troligtvis inte varit lika lönsamt. Jag känner också de som pendlar över sundet med bil då de bor eller jobbar i områden där kollektivtrafiken inte är den bästa. Så även om de flesta nyttjar Öresundsbron via tåg så är bilen nyckeln. Därför förblir miljöpartister och vänsterpartister bromotståndare i det tysta.

Nej slutskrivet, nu firar vi!

Ps 2010-06-02: Det var riktigt trevligt igår, riktigt många var ute och njöt av showen. Sydsvenskan bildspel är riktigt bra. Den ger en något trevligare bild av Malmö än vad som brukar figurera i riksmedier. Men på tal om riksmedier så påtalar Svenskan att läsarna inte håller med tidningen i deras negativa artikel om bron. Bra!