Varför Mona körde med vänsterideologi i Almedalstalet

Jag måste erkänn att jag är förbryllad över Mona Sahlins tal. Trots att partiet ligger på historiska bottennivåer efter att ha börjat presentera sina valfrågor, så riktade Mona in sig på vänsterkärnväljarna med skarp polemik mot skattesänkningar och valfrihet. Varför? Moderaterna har ju framförallt norpat mittenväljare en masse. Utan dessa borde de rödgrönas chanser till att inta Rosenbad var försvinnande små. Det vet naturligtvis spinndoktorerna på Sveavägen också. Efter en insnöad diskussion med en nära vän så tror jag mig i sann besserwisseranda kunna förklara varför.

Enligt DN har sossarna endast 22 % säkra väljare medan hela 44 % kan ”tänka sig” att rösta på dem. Det är egentlig mening så stort partiet var på 80-talet. Skillnaden är att då var dessa 44 % säkra. Något har hänt i Sverige på den tiden. Demografiskt har Sverige förändrats, liksom ekonomiskt. På 80-talet var arbetare LO-anslutna och röda in i märgen. Men idag tjänar en industriarbetare över 30.000 i månaden. Det är betydligt mer än många tjänstemän tex många ingenjörer, åtminstone i början av karriären. Synen på vad som är acceptabel skatt på jobb i breda folklagren har därför förändrats. Vidare börjar 40-talisterna nå pensionsåldern, och det är en generation där många tidigare sossar nu äger sitt eget hus och en bunt fonder och aktier som de gärna vill att deras barn skall kunna ärva utan drakoniska skatter. Vad ett arbetarparti är och skall kämpa för har med andra ord förändrats.

Men har sossarna som parti förändrats och moderniserats sedan 1990? Både ja och nej. Taktiskt har de förändrats men knappats ideologiskt. De må acceptera friskolor, de må acceptera St Görans sjukhus, att a-kassenivåerna sänks, betyg vid lägre årskurser i skolan, budgetregler liksom delar av jobbskatteavdraget tills vidare. Men när det vankas tal och debatt så är dessa reträtter nödvändigt ont som man inte vill kännas vid utan med kraft polemisera mot. Ideologisk har socialdemokraterna snarare fossiliserats likt en religion till att man fortfarande firar innehållslösa helgdagar likt 1 Maj, fortfarande lyfter fram sina helgon från förr och sin fader vår i form av gamla klasskampsslagord utan mening.

Man kan då tycka att Mona Sahlin borde tala om de sakpolitiska reträtterna som partiet gjort från sin mer socialistiska epok för att locka tillbaks mittenväljarna. Men i så fall kan hon knappast måla upp alliansen i de hysteriska skräckbilder med ord som ”stupstock” och ”satanisk” eller brösttoner som ”nu räcker det” och ”ödesval”. Det skulle innebära att sossarna ger Reinfeldt & co moraliskt rätt. Det skulle heller inte passa med tanke på att hon ämnar regera med Ohlys blodröda vänsterparti.

Det finns ett annat alternativ. Enligt Synovates undersökning så gillar de 44 % potentiella sossarna de ganska flummiga socialdemokratiska idealen som solidaritet, jämlikhet, jämställdhet etc, medan de är mer skeptiska till realpolitik i form av skatter. Lustigt nog var Monas tal fokuserat på just sådana socialdemokratiska ideal och visioner men mycket mindre sakfrågor. Jag tror att Sahlin satsar sina kort på att få ljumna väljare att rösta på S för att de känslomässigt förknippar sig med sossarna. Precis som förr, för Palmes skull… men kommer det att funka? Knappast i partiledardueller med Reinfeldt, men de har ju Mona börjat tacka nej till.

Motpol tänker liknande banor.