Fredriks tal och en ny rödgrön taktik

Almedalen har börjat och först ut var Fredrik Reinfeldt. Det märks att statsministern har medvind i opinionen. Sitt still i båten och låt genomförda reformer ha sin gång var Fredriks recept för årets val. Det kan jag förstå. Sveriges offentliga finanser är bäst i Europa tack vare Anders Borg, arbetslösheten har börjat sjunka, och vi som har jobb har tack vare jobbskatteavdraget en extra månadslön att spendera. Medan länder som Grekland, Spanien och Storbritannien drastiskt måste skära ner i välfärd kan statsministern utlova vissa vaga satsningar på vad han kallar ”välfärdens kärna”, såvida landets ekonomi klarar av det förstås. Fredrik Reinfeldt har en stabil utgångspunkt som statsminister där han inte behöver komma med panikartade vallöften. Visserligen hoppas jag personligen på fler reformer i liberal riktning såsom att göra det lättare för företag att anställa och ett mer begränsat myndighets-Sverige. Därmed blir de mindre allianspartierna betydligt intressantare för mig. Men moderaternas strategi stödjer jag hur som helst. Höstens val handlar även om att låta alliansens genomförda reformer och arbetslinjen vara kvar eller att rulla tillbaka vårt land till sossarnas bidrags-linje. Ett enkelt val.

Mona Sahlins utgångspunkt är inte lika ljus, (vilket troligtvis är orsaken till att sossarnas ylar som aldrig förr om smutskastning och mobbing). Den gemensamt presenterade budgeten med miljöpartiet och vänsterpartiet var en flopp som fick opinionen att vända. Orsakerna till detta är naturligtvis fler. Många trogna sosseväljare är bestörta över den gemensamma valplattformen med vänsterpartiet, och då samarbetet kom på pränt med gemensam politik blev det mycket tydligare och osmakligare för dem. Också, när väl ett reellt alternativ uppenbarades så blev även alliansens politik mer populär hos många. Detta är omständigheter som Sahlin näppeligen kan ändra till valet. Men de rödgröna utspelen i och med deras budgetpresentation var även en taktisk miss. De rödgröna försökte göra för mycket. Dels sade de sig kunna kombinera mer utgifter (alltså mer bidrag) med en ansvarstagande ekonomisk politik. Samtidigt försökte sossarna påskina att allianspolitikens mindre intäkter (via sänkta skatter och jobbskatteavdrag) var en oansvarig ekonomisk politik.

Problemet med denna formel är att den ger Anders Borgs rätt i hans återkommande föreläsningar för väljarna om ekonomiskt ansvarstagande i sig. En rödgrön budget måste alltså klara av samma ekonomiska granskning som alliansens politik. Vidare så har Östros negativa kampanj mot Borg misslyckats, just för att svensk budgethantering under krisen varit bäst i Europa och får beröm av både internationella och svenska ekonomer. De rödgröna försökte helt enkelt slå alliansen där den är som bäst just nu, nämligen Anders Borg. Den gubben gick inte som den sällan gör. Därefter rasade trovärdigheten för den egna budgetöverenskommelsen som ett korthus när ansvarstagandet visade sig vara på ytterst lösa bolliner. Det var inte bara ekonomerna Andreas Bergh och Henrik Jordahl som insåg det omöjliga i att bara någon annan, de där rika, skulle förlora på vänsterns skatteökningar. Det gjorde även väljare ute i stugorna varvid sossarna började rasa i opinionen.

Därför ändrar nu sossarna taktik. Man har släppt snacket om ekonomiskt ansvarstagande och kör nu i utspel efter utspel en ren överbudstaktik till väljarna. Mer pengar till välfärd, skola och omsorg, miljardregnet kan börja. Gissningsvis satsar sossarna alla kort på att den gynnsamma återhämtningen i svensk ekonomi skall leda till att fler väljare vill att mannan från himmelen skall delas ut till medborgarna genom bidrag och vidlyftiga satsningar. Det är en riskabel strategi som även Lars Ohly är med på. I morgon-TV sade vänsterledaren att mer satsningar på välfärden kan genomföras i och med att den svenska ekonomin går så bra.

Men det förutsätter en omogen väljarkår utan grepp om vad som händer ute i Europa och dess risker för svensk ekonomi. Det öppnar naturligtvis även för kritik från Reinfeldt, av den typ som kunde höras i söndags: ”de lovar allt till alla”. För min del hoppas jag att väljarna ser igenom dessa ansvarslösa rödgröna vallöften. Denna typ av taktik påminner snarare om forna grekiska valrörelser som idag orsakar paniknedskärningar i Greklands välfärd