Miljöpartiet, förbudspartiet

Miljöpartiet är lite som Rädda barnen. De där sjysta eldsjälarna som man stödjer för att stilla sitt eget dåliga samvete. Hippa storstadsmänniskor gillar dem som någon form av motpol till deras egen konsumtionslivsstil ( medan landsbygdsbor som är beroende av bil, lastbilstransporter och överkomliga energipriser är skeptiska). Men Miljöpartiet är inte hjälparbetare utan potentiella makthavare som vid en eventuell valvinst kommer att ha stor inverkan på våra liv. Att vilja väl räcker helt enkelt inte.

När jag skärskådar Miljöpartiets valfrågor och ideologi så är i alla fall min slutsats att ingen miljöpartistisk välvilja i världen kan få mig att rösta på dem. I Neos debatt här om dagen mellan liberalen Johan Norberg och partiledaren Maria Wetterstrand så avslöjades en ganska unken miljöpartistisk vision. Maria Wetterström talade likt de mest hugade miljötalibaner att vi måste minska vår konsumtion. Men om vi inte kontinuerligt hade konsumerat tex tvättmaskiner så hade inte dagens versioner varit betydligt energisnålare och vattensnålare. Liknande kan sägas om de flesta varor vi så gärna köper. Faktum är att all form av fungerande miljöanpassning har kommit som en följd av ekonomisk utveckling. Det går att se i vartenda västeuropeiskt land att miljön har blivit bättre och miljöhänsynen anses som viktigare i och med ökad välfärd. Men den trenden påstår miljöpartisterna att vi måste bryta med att omfamna mindre välstånd.

Miljöpartiet gillar helt enkelt inte konsumtion. Det är där skon klämmer. Enligt Maria Wetterstrand skall detta inte tolkas som att partiet är förbudsivrande. Men verkligheten talar ett annat språk. Miljöpartiet meddelade ju idag att de vill förbjuda nyetablering av köpcentrum utanför statskärnor. Som stadsbo kan man tycka att jag borde vara positiv till det. För mig del är ju en optimal lördag glida runt i Malmös innerstad, dricka några koppar kaffe och kanske köpa en ny skjorta. Köpcentrum kan ju ses som ett hot mot levande statskärnor. Men levande statskärnor finns där för att människor gillar dem. Miljöpartiet litar till skillnad från mig inte på människor. Detta förklarar även partiets smått bisarra syn på reklam som de anser vara någon form av andlig miljöförstöring. Tydligen klara vi enkla själar inte av att hantera reklam hela tiden utan vi måste ges frirum från marknadskrafternas rovdrift. Vi vanliga människor måste enligt Maria och Peter puttas i rätt riktning via lagar, skatter och förbud för att göra rätt. Det gör miljöpartiet till ett paternalistiskt förbudsparti (medan lustigt nog Sverige enda konservativa parti Kristdemokraterna rör sig mot att bli ett frihetsparti).

Sedan har vi det här eviga hatet mot teknologi och vetenskap. Miljöpartiet är enligt sitt eget partiprogram motståndare till djurförsök, och därmed i realiteten mot medicinsk vetenskaplig forskning. Detta kunde innan 2006 skönjas med Göran Perssons eftergift till miljöpartiklarna via inrättanden av Djurrättsverket som drevs av en före detta djurrättsaktivist och tillika miljöpartist med frågor som metmask på agendan. Denna ståndpunkt kombinerar partiet med en vurm för alternativmedicin, vilket alltså är behandlingar som aldrig har blivit prövade vetenskapligt ifall de är effektiva eller ens skadliga för patienter. För några veckor sedan menade Maria Wetterstrand att ifall de rödgröna vinner valet så skall en katalogisering ske av alternativmedicin som enligt henne påstås vara bra. Med andra ord så skall staten användas till att ge ett vetenskapligt skimmer åt rent kvacksalveri. Förutom just medicinsk forskning så är partiet synnerligen negativ till genteknik inom jordbruket. Detta trots risken för både människor och miljö ej kan påvisas trots att metoden använts inom amerikansk jordbruk i 20 år. Nu kan möjligen vi rika västbor klara oss utan genteknik. Men enligt forskare och experter lär det behövas för att mätta munnar i Afrika. Vetenskapsfientlighet ger även det offer, oavsett hur mycket välvilja man sockrar med.

Det passar miljöpartiet väl att deras dag i Almedalen skuggas av Littorin och varmt väder. Ju mer deras politik skärskådas ju fler röster riskerar de förlora.