Mona glömde mittenväljarna bland all taktik och alla utspel

Sossarna har rent taktiskt gjort bra ifrån sig i Almedalen. De har kommit med utspel på de mindre allianspartiernas dagar vilket stal en del av strålkastarljuset. De har även dragit fram så många gamla digniteter de kan (utom, intressant nog Göran Persson) för att stötta deras impopuläre ledare. Visserligen har det blivit en del björnkramar, och risken finns att allt snack om att det kampanjas mot Mona Sahlin snarare snuttifierar henne och får henne att framställas som svag. Dessutom rimmar det illa när Mona själv i sitt tal använde mindre sakliga epitet av allianspolitik som ”stupstock” och drog fram osakligt trams mot Carl Bildt.

Men socialdemokraternas dilemma har aldrig varit valtaktik. Många väljare må gilla sossepolitik när den beskrivs i vaga visioner som jämställdhet och jämlikhet. Det var också det som Mona Sahlin talade mest om. Men när sossarna lagt fram konkreta förslag med sina röda(re) och gröna kompisar så har de rasat i opinionen. En del av bekymret är ju att sossarna överhuvudtaget tänker ge Ohly en ministerpost. Men även själva förslagen är problemet. Väljarna vill tydligen inte ha höjd skatt och bidragslinje, och att 9 av 10 skulle vinna på de rödgröna går ju varken väljare eller ekonomer på. Även samarbetet med miljöpartiet innebär problem. Det har varit mycket snack om kärnkraft och vilka utmaningar det ger för centerpartiet. Men Mona sitter i exakt samma båt. Vad tycker de LO-avdelningar och socialdemokratiska kommunpolitiker som kämpar för MER kärnkraft att partiledaren omfamnar en skådis som på allvar tror att havande kvinnor kan skadas ifall de vistas i närheten av svenska reaktorer? Med andra ord satsade Mona på väljare djupt förankrade i vänstern, men mittenväljarna vände hon ryggen.

Vidare har socialdemokraterna förlorat slaget om ekonomisk trovärdighet. Oavsett om den ekonomiskt outbildade Sahlin kallar nationalekonomen Anders Borg för ”lättmatros” så är det just Anders Borg som får beröm av IMF. Lustigt nog verkar spinndoktorerna på Sveavägen kommit fram till en ny taktik som kunde höras igår när LO-hövdingen Wanja Lundby-Wedin debatterade ekonomi med Mats Odell. Nämligen att de goda statliga finanserna i Sverige skulle ha skett på bekostnad av jobben. Detta kommer dessutom i samma skede som socialdemokraterna presentera just statliga miljardregn som bästa lösningen, både inom skola, vård och just jobbpolitiken. Det fortsatte Mona med i sitt tal med eviga överbud. Visst, man kan naturligtvis sänka arbetslösheten med massanställningar i offentlig sektor. Det var bla det som grekiska myndigheter gjort de senaste tio åren. Problemet är ju att det inneburit att de nu måste skära ner i offentlig sektor när räkningen skall betalas.


Nej Almedalen och Monas tal råder inte bot på socialdemokraternas tapp i opinionen.