Person eller sakfråga? Offentligt eller privat?

Hittills har jag hållit tysts här på Prärietankar om Littorin, hans avgång, och orsakerna därhän. Liksom Niklas Ekdal är jag inte helt pigg på att obevisade anklagelser av brott inom den privata sfären är särskilt intressant i en politisk debatt. Men Aftonbladet har slagit mynt av historien till max, och nu menar två opinionsundersökningar att förtroendet solkat av sig på regeringen. Men det är det främst rödgröna väljare som uppgett att förtroendet sjunkit, så man kan ju fråga sig vad egentligen dessa mätningar säger. Troligtvis väldigt lite.

För min del har jag svårt att se hur regeringen skulle ha gjort något annorlunda. Littorin valde själv att avgå pga dessa anklagelser om sexköp. Men (1) beskyllningarna rör något av strikt privat natur, och alltså inte någon form av brott som Littorin skulle ha begått i sitt yrkesutövande, som försnillande av offentliga medel, korruption, otillbörligt maktutövande eller liknande. Dessutom skall detta ha skett innan Littorin blev minister. (2) Anklagelserna har hittills endast varit just anklagelser som inte skulle hålla granskning i en domstol. (3) Om Littorin begått något brott så är det preskriberat och kommer därmed inte att kunna prövas juridiskt.

Därför är det upp (1) upp till Littorin och inte regeringen att försvara sig mot dessa beskyllningar, framförallt om han väljer att avgå och därmed inte längre är en offentlig person. Paul Ronge påstår att Reinfeldt släppte Littorin för snabbt och för kallt. Men vi vet heller inte vad Littorin ville med tanke på att hans eget agerande var för att undvika publicering. Han kan själv ha velat försvinna så fort som möjligt då han förgäves hoppades på att det skulle få Aftonbladet att ej publicera. (2) Det är heller inte statsministerns sak att sprida obekräftade anklagelser. Vad regeringen hade fått för uppgifter av Littorin tisdag kväll under Almedalsveckan är därmed helt irrelevant. Expressens ledarsida må tycka att regeringen har gjort fel. Men jag anser att statsmakten borde ha andra prioriteringar. Att sprida anklagelser av denna natur tycker jag inte hör hemma på en statsministers bord. Det klarar media av alldeles utmärkt (även om aftonbladets hanterande av affären varit iögonfallande grisig). Men Reinfeldt skall inte solka ner sig till att bli en tabloidpressreporter. Det vore ovärdigt, visa på bristande regeringsduglighet, och skulle även omöjliggöra det för Littorin att få en framtida juridiskt upprättelse ifall det framkommer att Aftonbladet har förtalat honom.

Det finns dock en hel del som inte håller med mig om detta och som tydligen menar att lösa anklagelser av privat natur är politik där vi alla skall kunna kräva all information oavsett om det är lösa rykten. Förvånande återfinns denna åsikt främst hos vänsterpartister och de socialdemokrater som nyss ylade om smutskastning när någon okänd moderat kommunpolitiker hade vidarebefordrat ett sarkastiskt mail om Sahlins slarv med offentliga medel från 90-talet. Inte ens Mona Sahlin själv tvekar att göra politik av det hela vilket är rätt anmärkningsvärt av någon som vill uppfattas som seriös statsmannamässig statministerkandidat. Men värst är socialdemokratiska slasktabloiden Aftonbladet. Att tidningen inte hade publicerat storyn om Littorin förnekat sexköp tror jag inte en sekund på, framförallt då Littorin redan sagt ”nej” då han utfrågades första gången. Eva Franchell skriver i en ledare som utgår från att Reinfeldt gjort fel när han utnämnde Littorin till minister, vilket jag har svårt att se som något annat än att hon agerar domare mot en sexköpsanklagad i ett fall där vi bara har beskyllningar och aldrig kan få rättslig prövning. Helle Klein trummar på från ledarplats att alla moderater ljuger för att en av dem anklagas för sexköp. Det är inget annat än en fullkomligt ologisk valtaktisk hatpredikan från den prästutbildade Helle. Vilken kyrka Helle lärt sig att döma folk efter obekräftade anklagelser, och kollektivt döma ut ett helt parti för avd en person beskylls för kan man ju undra? Jag gissar på Fred Phelps Westboro Baptist Church….

Valrörelsen kunde knappast börjat smutsigare.