Centern, ett liberalt Alliansparti både för stad och land tack.

Eftervalsdebatterna haglar, intressant nog inom båda blocken. Det är implikationerna av de nya moderaternas succéval. Vartenda parti som är intresserade av mittenväljarna, vilket är de flesta väljare, måste ta sig en funderare över hur de skall förhålla sig till faktumet att moderaterna erövrat majoriteten av alla förvärvsarbetares förtroende. Framförallt när opinionstrenderna håller i sig även efter valet,

Även centern måste ta sig en funderare var partiet skall ha för riktning och vad som kan göras bättre än idag. Annars kan framtiden bli dyster. Men en riktning och en analys som är fullständigt vansinnig är den som två centerpartister från Ånge presenterade i torsdags. De skriver att Centern blivit ett storstadsparti, och övergivit landsbygden. Den uppmärksamme läsaren borde märka att Jan och Tage inte klarar av att ge ett enda exempel av vari detta storstadsperspektiv skulle betyda i politiska förslag. Orsaken är att sådana exempel inte finns. Samtidigt kan man ju idag finna direkta landsbygdsperspektiv i centerpartiets politik som tex att handelsgödsel är befriat från skatt. Det enda Jan och Tage kan vaska fram för att styrka sin tes är att Centern gått framåt i en del stockholmskommuner, och gör det på något mystiskt sätt till bevis för något dåligt. Men det vore på sin plats att herrarna från Ånge inte själva var så Stockholmsfixerade. I Göteborg fick Centern ynka 3,8 %. Här i Malmö, som mig veterligen bruka kallas storstad enligt svensk definition fick partiet inte mer än 2,8 %. Så lågt har det varit sedan Olof Johansson svek malmöiterna genom att vara mot Öresundsbron och såg till att Barsebäcks kärnkraft stängdes. Låter dessa siffror som att centerpartiet är ett storstadsparti?

Naturligtvis inte. Centern är fortfarande i stort ett landsbygdsparti. Det är enligt mig en belastning. Rent demografiskt är nu storstadsregionerna större än övriga landet i befolkning och mandat. Den trenden kommer att fortsätta varvid ett landsbygdsparti kommer att slåss om allt färre röster. Dessutom är det en taktisk mardröm. Inget annat parti i Sverige måste hela tiden försvara sig mot anklagelser dels att man överger landsbygden, alternativt, att partiet endast är böndernas egenintresse. Kritikerna behöver inte binda sig av logik, utan båda dessa anklagelser kan luftas samtidigt, som i den nyligen avslutade valrörelsen. För att ta sig ur denna rävsax måste partiet konsekvent tala om politik i mer generella termer. Inte glesbygdspolitik, inte storstadspolitik, utan bara politik. Om herrarna från Ånge vill att det skall finnas något som helst genomslag för centerpartistisk politik i framtiden så får de faktiskt acceptera att de delar parti med stockholmare, göteborgare och malmöiter. Ej heller kan de drömma sig tillbaka till 70 och 80-talet där glesbygdspolitik betydde att staten samlar in en massa pengar i Stockholm och sedan sprider det som manna över resten av Sverige i form av bidrag och hopplösa Stålverk 90-projekt. Modern politik för landsbygden borde snarare handla om att ge människor möjligheter via frihet och självständighet att kunna försörja sig själva även på landet.

Jan och Tage skriver även att Centerpartiet bör överge Alliansen för att kunna växa. Det krävs tydligen att vi än en gång påminner Ånge om att då Centern bedrev blockfri politik efter 1994 så dalade partiet i opinionen som en sten. Lennart Daléus fick i valet 1998 5,1 % väljarstöd vilket faktiskt är lägre än de 6,6 % Maud fick i år. Det var bara socialdemokraterna som vann något på Daléus och Johanssons allianslöshet, genom att Göran Persson blev den ohotade mittpunkten i svensk politik. Snarare bör vi komma ihåg att vinnaren i årets val är moderaterna och Alliansen som fick mer stöd än för fyra år sedan, medan de rödgröna och socialdemokraterna backade. Varför Centern skulle vinna fler röster genom att ge sig på allt färre väljare som inte gillar Alliansen kan jag inte förstå. Snarare tror jag att partiets framtid ligger i att förbli en integrerad men mer pådrivande del av Alliansen för liberala borgerliga väljare i land och stad. Men det är ingen lätt väg. Förtroende går snabbt att rasera men tar lång tid att bygga upp. Själv har jag både vänner och familjemedlemmar som fortfarande idag inte kan tänka sig att rösta på Centern pga av Olof Johanssons och Lennart Daléus uppgörelser med socialdemokratin under 90-talet. Om partiet skulle börja tveka om Alliansen så skulle det vara ett omöjligt val för än fler borgerliga väljare långt in i framtiden.

Ps. Sundsvalls tidning verkra hålla med.