Att sabotera ett politiskt varumärke

Dagens pinsamma snackis har tyvärr en centerpartistisk avsändare. Det är Uppsalacenterns Stefan Hanna som vill ha en extraskatt på tjocka människor. Nu har visserligen vissa centerpartister reagerat och tagit avstånd från detta befängda och oliberala förslag. Men skadan är redan skedd. Det är också ganska typiskt att detta briserade samtidigt då eftervalsdiskussionen började ta fart bland framstående och kloka partimedlemmar. För det har skrivits mycket bra den senaste veckan varför och hur centern måste gå vidare i liberal riktning. Och vips så kommer ett förslag som är så långt ifrån liberala värderingar man kan komma och som förutsätter att staten stövlar in med måttband och våg in i vårt allra heligaste privata.

Detta är tyvärr ganska symptomatiskt för partiets ideologiska vandring de senaste fem åren. Det har stadigt gått åt rätt håll. Men så har det kommit små utspel här och där, oftast från den från perifera partimedlemmar men även någon gång ifrån partiet i stort, som pekar åt ett annat håll. Det har varit att män kollektivt har ansvar för att vissa män våldtar, att EUs jordbrukssubventioner skalla vara kvar, Solveig Ternströms förvirrade uttalanden om kärnkraft och nu tjockisskatt, men även debaclet vid FRA. De må vara enstaka avvikelser i en ström som går i rätt riktning. Men de förvirrar. Därmed undergräver de centerpartiets varumärke som liberalt parti. Ett varumärke som dessutom fick utså en hel del stryk från desperata sossar under den senaste valrörelsen. Jag har tidigare skrivit hur svårt det är att ta sig in i nya jaktmarker efter väljare, vilket alltså centern har gjort de senaste åren. Men det blir inte lättare om det finns små sprickor i den nya imagen som får dessa potentiella nya väljare att tveka.

Att skydda det egna varumärket är något som partiet måste bli bättre på i framtiden. Det handlar delvis om att putsa de egna förslagen så att de åtminstone går i någorlunda samma ideologiska riktning. Inga fler FRA, tack. Men det krävs också ett skydd mot enskilda medlemmars dåliga förslag. Jag menar då inte att centern skall bli en centralstyrd koloss med munkavel på medlemmarna. Men däremot skulle jag vilja att en mediatränad empatisk partisekreterare i sådana här fall skall kunna rycka ut likt en brandkår och snabbt avfärda Stefan Hannas förslag som inget annat än Stefan Hannas förslag vilket partiet är motståndare till. Även här kan vi lära en del av de nya moderaterna, där Per Schlingmann har haft denna brandkårsroll och bland annat skademinimerat när enskilda moderaterna ställt till det (exempelvis damen som ville ha mer blonda barn i TV). Detta är något som krävs i det nya medialandskap som alla partier verkar och där en enskild politisk aktivs förvirrade ord i förbifarten eller på bloggen skapar löpsedlar. Denna typ av småskandaler lär alla partier råka ut för. Det avgörande är snarare hur partierna reagerar på det.