Nyliberalism, inget att skrämma medelklassen med längre

Av allt att döma håller Socialdemokraterna på att ta ett sjumilasteg bort från mittenväljarna ut på vänsterkanten. I alla fall om den socialdemokratiska Kriskommissionen får sin vilja igenom. Det skriver Anders Linder idag. I delen kallad ”Omvärlds- och idéanalys” författad bla av Kajsa Borgnäs (Jag varnade er) avfärdas de senaste 25 årens sosse-politik, vid regeringsmakt eller i opposition, under Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin som nyliberal. Hela denna epok har varit ett avsteg från den rätta sosseläran. Därmed slängs allt ut, inklusive självständig Riksdagsbank, utgiftstak i budget, saneringen av budgeten på 90-talet till förmån för återkommande devalveringar, löntagarfonder och stålverk 90.

Synen på demokrati är även synnerligen skrämmande i rapporten. Tydligen likställs mer demokrati med mer politik. Det är en farlig väg där individuella rättigheter, maktdelning och självständiga domstolar avfärdas framför en verklighet där politiker bestämmer i våra sovrum. Den logiska konsekvensen av en sådan ideologisk riktning är att Chavez regim är höjden av demokrati. Visserligen är denna populistiska clown tillsatt i val, men han använder makten till att avskaffa de individuella rättigheter som gör meningsfull opposition möjlig. Om Kriskommissionen får sin vilja igenom så kan vi åter igen få en verklighet där socialdemokratiska ledare, istället för att diskutera politik med grannar i Bryssel, föredrar att stå bredvid någon skäggig tyrann i ett varmt land som håller tal på en balkong framför ditbeordrade massor. Eller ett återvändande till ett Sverige med ett telefonbolag, ett taxibolag, och med urdålig service för medborgarna som följd. Kriskommission går knappast att ignorera då mer än 50 ledande personer inom Rörelsen varit inblandad i dess slutsatser. Därmed kommer den att lägga liknande vänstertvinnad tvångströja på socialdemokraternas nästa ledare som förstörde möjligheterna för Mona Sahlin att på allvar utmana Alliansen.

Men Kriskommissionen har även skjutit i sank ett helt batteri av socialdemokratisk retorik vis à vis Alliansen. De senaste tjugo åren har sossarna under många år lyckats med konststycket att både äta kakan och ha den kvar. De har kunnat bedriva en allt mer verklighetsanpassad politik bort från Pomperipossaskatt och löntagarfonder, men samtidigt anklagat borgerliga partiet med liknande förslag för att vara kalla nyliberaler som vid makten skulle driva ut fattiga i rännstenen.

Det har inte gått längre, delvis för att Alliansen kunnat syna bluffen genom att ansvarsfullt ha regerat. För att kunna utvecklas har socialdemokraterna försökt ta sig ur denna inkonsekvens. Kriskommissionen har gjort sitt val. Den behöll vänsterkritiken och dissocierade sig från Ingvar Carlssons, Göran Perssons och Mona Sahlins socialdemokratiska regering/oppositionsplattform i landet med världens högsta skattetryck genom att kalla dem nyliberala. Det må ha gillats av partiets ideologiska gräsrötter, men samtidigt gjort samma vänsterretorik värdelös mot medelklassen. Vad finns det för politisk retorik kvarlämnat mot Alliansen? Går det ens att använda ”nyliberal” som kritik i en politisk debatt längre? Kan någon vara för mycket liberal om sossarna är nyliberala?

Om en Allianspolitiker anklagas för att vara nyliberal, så kan vederbörande från och med nu svara ”Som Ingvar Carlsson menar du?”
Nästa gång Leif Pagrotsky kommer med det lögnaktiga påståendet att Persson-regeringen fick sanera ekonomin efter Bildt-regeringen kan motdebattören svara:
”Men ditt eget parti tycker ju att denna sanering var en nyliberal avvikelse.”
Nästa gång en socialdemokratisk ledare lyfter fram något annat Europeiskt land som relativt bättre skött än Sverige så kan den försvarande alliansföreträdaren svara:
”Men enligt dit eget parti är ju detta land ett nyliberalt experiment”

Nu kan alltså Alliansen kavla upp ärmarna och börja genomdriva riktiga liberala reformer, då sossarna numera är utan gaddar och utan för mittenväljarnas gångbara argument. Kriskommissionen gör allt för att cementera socialdemokraterna kring 20 %, ett parti för bidragstagare och utpräglade vänsterväljare fjärran från medelklassen som avgör val i vårt avlånga land.

Ps, sossebloggarnas bemötande av Anders Linders förkrossande argument är ju minst sagt vekt. Tycker Anders Linder inte om det så måste det tydligen vara bra… ??