Cameron, lost in translation

Svensk media har trumpetat ut att David Cameron, Storbritanniens konservative premiärminister, har avfärdat mångkulturen . I hans egna termer behövs det ”less of the passive tolerance of recent years and much more active, muscular liberalism," . Reaktionerna har varit åtminstone delvis väntade. Sverigedemokraterna har naturligtvis slagit sig för bröstet (något megalomaniskt minst sagt) och hävdat att nu även utländska regeringen följer ledaren Jimmie Åkessons kamp mot världens muslimer. Däremot väntar jag fortfarande på att vänstern skall utbrista i att liberalismens inneboende rasism åter igen avslöjats åtföljt av löjliga termer såsom ”fascistering”.
Men vad sa egentligen Cameron? En god vän hänvisade mig till engelsk media där en något mer nyanserad bild framträder. Camerons förslag handlar om att organisationer, främst islamistiska som inte omfamnar demokratiska ideal, eller mänskliga rättigheter, inte skall få bidrag. Ej heller skall dessa grupperingar få använda statens företrädare, eller statliga institutioner i sitt propagerande. Med andra ord, de skall inte legitimiseras i och med associering med naiva ministrar i debatter, eller få propagera i tex fängelser.
Det handlar alltså inte om att på laglig väg tysta åsikter, utan snarare inte ge bidrag, stöd eller en plattform. Därmed står det klart att våra Sverigedemokrater som tydligen har grava problem med läsförståelsen knappast har någon allierad i den brittiske premiärministern. I samma tal sade Cameron förresten följande:
"We need to be clear: Islamist extremism and Islam are not the same thing".
Det kan ju knappast en viss herr Åkesson hålla med om.
Men samtidigt kan man tolka Camerons tal som att vidlyftiga bidrag fortfarande skall regna över såväl muslimska som kristna som andra organisationer vilka omfamnar demokrati och mänskliga rättigheter. Det gör ju Storbritanniens massiva budgetunderskott betydligt mer logiskt. Är det verkligen att värna om välfärdens kärna att slumpa ut skattemedel till organisationer till höger och vänster? Med andra ord, Cameron låter knappast som särskilt liberal heller. Han påminner mig snarare om en socialdemokrat som är fast i sin övertygelse om att skattemedel skall användas åt nästan vad som helst. Men trots allt kommit till insikten att det eviga bidragsregnet åtminstone inte skall omfamna det öppna samhällets fiender. Det är en bättring men knappast bra.
För min del tycker jag det är uppenbart att staten skall hålla sina tassar och sina bidrag väldigt långt borta från de flesta sorters organisationer, oavsett om de är islamistiska, rasistiska, demokratiska eller kristet frireligiösa. Det är snarare det civila samhällets roll att stödja sådan verksamhet. Och hur enkelt hade det inte blivit om vi själva kunde bestämma vad våra pengar går till, istället för att knyta näven i fickan över vem som nu har blivit belönad med bidrag från staten denna gång.
Jag hade hoppats att mina partivänner Johan Linander och Staffan Danielsson hade berört denna vinkling av den brittiske premiärministern tal.