Centerns partiledarval och socialdemokratiska björnkramar

Det börjar bli dags att utnämna efterträdaren till Maud Olofsson. För min del ter sig Annie Johansson det mest fördelaktiga valet. Jag önskar mig ett centerparti som ånyo tar på sig en stabil liberal färdriktning á la 2006. Även om jag gillade Maud, så tycker jag att den utlagda kompassriktningen har suddats ut av diverse utspel och en del reträtter sedan dess. Det har väljarna bestraffat partiet för. Valet av ny partiledare måste även bli en öppen process till skillnad från det mystiska påvevalet som gav Håkan Juholt partiledarposten inom socialdemokraterna. Ett liknande vatikant rävspel skulle totalt undergräva trovärdigheten för den nya partiledaren som redan har ett hårt arbete framför sig att trygga Centern mot Riksdagsspärren på 4 %.

På tal om socialdemokraterna så verkar Centerns vägval intressera sossar mer än det egna partiets framtid. Det är här är förklaringen:
Socialdemokraterna är ett maktparti. Så länge de kunde ha monopol på regeringsmakten så fungerade partiet någorlunda. Orsaken är att partiet dels har bestått av sin vänsterfalang av gräsrötter, och dels av välutbildade mittenpolitiska karriärrister. Men karriärristerna som varit livsviktiga för att lägga band på sina ideologiska partivänner och locka till sig medelklassväljare, skyr socialdemokraterna när partiet är förpassat till opposition. Det finns ju ingen anledning att göra karriär i ett oppositionsparti, framförallt inte när vänsterfalangen i tid och otid hänger ut högerfalangen som förrädare och nyliberaler. Kvar blir den sorgliga skara som huserar på S-info och som skrämmer bort en medelklass som fått det allt bättre under Alliansens. Det har även fått genomslag i partiledarposten som nu är ockuperad av en nationalromantisk betongsosse som verka tycka att 70-talets varvstöd var höjden av näringspolitik. Ökenvandringen får också ekonomiska konsekvenser då partiets sugardaddy, LO lider när dess politiska bröder är utan makt och därför blöder medlemmar. Det bådar inte gott för socialdemokratins framtid. För att bryta denna nedgång och åter dra till sig mittenpolitiska karriärrister så måste sossarna vinna tillbaks makten. Men för att vinna tillbaks makten så måste Alliansen brytas. Blockpolitik är nämligen det som gör socialdemokratisk makthegemoni omöjligt. Därmed attackeras just Centern med förhoppning om att partiet skall göra om Olof Johanssons misstag. Nämligen överge sina borgerliga vänner och verka lydparti åt Göran Persson, vilket väljarna straffade Centern hårt för.

Alltså, centerpartiet gör bäst i att inte lyssna på råd från vänster. Det beror inte bara på att råd från sossar är ett råd från ett lik såsom Per Ankersjö fyndigt formulerade det. Framförallt beror det på att råd från sossarna främst är till för att laga det egna socialdemokratiska partiets fel och brister. För Centerns väl har sossarna inget övers för.
Frågan för centerpartiet är ifall partiet även i fortsättningen vill se att Sverige utformas efter de ideal och idéer som huserar inom de borgerliga partierna, eller de ideal och den ideologi som huserar inom socialdemokratin och dess rödgröna partners inom miljöpartiet och vänsterpartiet. Det är liberalism (om än utspädd) mot socialdemokratisk statskramande á la 70-talet. Valet borde vara enkelt.