Myterna håller SAAB levande via konstgjord andning

Då står det klart. Det var Europeiska Investeringsbanken (EIB) som stoppat Antonov från att ta över SAAB, inte regeringen. SAAB har vetat om det sedan 2009, och borde därför ha kunnat agera därefter. Att då Antonov vill stämma Reinfeldt, Olofsson och Borg på fullkomligt osannolika grunder tyder på att han troligtvis inte är en så seriös markandsaktör som han ger sken av. Däremot borde det få många socialdemokratiska kritiker att ångra sin uppskruvade kritik mot regeringen. Men så blir naturligtvis inte fallet. Dessa socialdemokrater hatar ju regeringen, så regeringen skall enligt dessa bära hundhuvud oavsett. Vissa av de socialdemokratiska kritikerna har en något uppskruvad språkbruk, vilket bör intressera nu när alla talar om hatisk retorik i sociala medier. Leine anser tex att Reinfeldt vill ” ta död på ett av det starkaste fackförbunden genom arbetslöshet” i en konspiration för att ”tvinga arbetare ta lägre löner genom att tjäna herrfolket i RUT-avdragens djungel”. Sakligt? Nej, däremot hetsigt hatiskt och med ett krigsinspirerat språkbruk. Andra oppositionella bloggare är än värre. En anonym menar att regeringen består av ”landsförrädare” och en annan påstår att de ”dödar sjuka”. Aftonbladets Robert Collin hävdar att regeringen är med i en konspiration mot SAAB med EIB, vilket säger mer om Collin än någon annan (Collin anser förövrigt att orsaken till man säger ”happy hollidays i USA istället för marry X-mas beror på en judisk lobby).

Men egentligen borde det inte spela någon roll. SAAB må ha nio liv men de borde sedan länge vara slut. Tyvärr håller företagets arbetare fast vi det hoppet, även om det skadar dem själva. Men orsaken till att dessa personer hoppas beror på att många oppositionella debattörer sprider osanningar och myter om SAAB. Det är dags att göra upp med myterna:

Myt 1: SAAB har inte fått en chans, är ett bra investeringsobjekt och GM var en dålig ägare som inte hade intresse av att det gick bra för bolaget. Därmed skulle det vara kapitalförstörande att låta SAAB gå under.
Fel på alla sätt: SAAB automobiles har fått otaliga chanser men i princip aldrig gått med vinst, varken när det hängde ihop med SAAB Scania eller i GMs regi (förutom en liten vinst 1994-95). Ej heller var GM en snål eller ointresserad ägare. Företaget sköt till 18,5 miljarder sedan år 2000. Trots det kom SAAB ej på fötter, och gick alltså även back under brinnande högkonjunktur 2007 medan Volvo gick med vinst. Det betyder att varje bil som SAAB tillverkat och sålt har varit en förlustaffär. På vilket sätt skulle en konkurs av ett sådant bolag vara kapitalförstörande? Det är ju snarare kapitalförstörande så länge det hålls levande. På vilket sätt skulle några nya miljoner eller miljarder förändra något när GMs satsningar inte hjälpte? De som hävdar att svenska skattebetalares tillgångar eller ryska oljepengar skulle kunna ändra på SAAB, är svaret skyldiga.

Myt 2: Att inte ekonomiskt stödja SAAB från statens sida tyder på en allmänt negativ syn på svensk bilindustri och verkstadsindustri
Fel. Det tyder snarare på en realistisk syn på huruvida ett skuldtyngt företag utan idéer skall kunna vändas på rätt köl med skattebetalarnas pengar. Volvo har knappast motarbetats.

Myt 3: Det är inget problem att SAAB är så litet.
Fel. Att SAAB är litet betyder att det är beroende av GM när det gäller stora delar av utvecklingen av nya bilar. Förhållandevis lite i en SAAB är unikt. Stora delar är utvecklat av GM och finns även i GMs egna modeller. Därmed blir det svårt för SAAB att utveckla något eget nytt vinnande koncept, iväg från dagens förlustsiffror. Företaget har inte den kapaciteten, och det skulle ta mycket tid och mycket pengar att förändra detta faktum. Det är även ett problem när det kommer till att finna en ny storebror på bilmarknaden åt SAAB. Eftersom så mycket i SAAB är GM, så består SAAB förhållandevis lite av unikt know-how. Vad köparen får är främst ett varumärke och utanför Sverige är varumärket förvånansvärt svagt.

Myt 4: Staten skulle kunna driva SAAB, och det är SSAB ett bra exempel på.

Nej SSAB är snarare det enskilda undantaget som bekräftar regeln att stater är urdåliga på att driva företag, och än sämre på att rädda redan olönsamma företag. På misslyckade exempel på statligt räddande har vi Götaverken, Uddevallavarvet, Karlskronavarvet, Eriksberg, Finnboda, Kockums, Karlskronavarvet and Öresundsvarvet. Vi har hela engelska bilindustrin, kolgruveindustrin, stålindustrin, vi har italienska Ente nazionlae Idrocarburi. Men SSAB då? Det var en ganska lätt båt att få på rätt köl. Det var en sammanslagning av hela svensk gruvnäring bestående av otaliga gruvor, stora som små, tekniskt utvecklade och dåligt utvecklade i en salig blandning. Genom ett stålbad där 50% av gruvorna och de anställda försvann kunde företaget göras lönsamt. Någon liknande lätt lösning är inte möjlig för ett redan strömlinjeformat SAAB som inte säljer tillräckligt med bilar. Dessutom var inte SSAB bara en ekonomisk saga utan innehåll även vansinniga och dyra statliga sidoprojekt som Stålverk 80, och utbyggnaden av Luleås hamn. Alltså empirin talar kraftigt mot att staten skulle kunna rädda SAAB.

Myt 5: Det blir kostnader även om man låter SAAB gå under i form av ökad arbetslöshet.

Fel. Såvida inte SAAB går med vinst och därmed skapar ett mervärde så ger statliga stödpaket till SAAB inte ett dyft mer än A-kassa till SAABs arbetare skull ge. Faktiskts ger det mindre än A-kassa till arbetarna. För ifall SAAB läggs ner så är inte denna arbetskraft låst i ett icke-lönsamt företag, utan kan då rekryteras till andra verksamheter som faktiskt går med vinst.

Om vi alla kan göra upp med dessa myter och gå vidare så hade det troligtvis blivit lättare för alla, inklusive SAABs hårt prövade anställda, Men det går inte så länge sossarna stretar emot och ständigt river upp detta sår med osakliga strandhugg i debatten. Problemet är att oppositionen bara bryr sig om företag som är förlorare. Men det är ju företag som är vinnare som vi vill ha fler av. Bolag som anställer fler och går med vinst så att skatteunderlaget kan växa. Det är dessa vinnare vi skall bry oss om ifall arbetslösheten skall ner och om vi skall ha råd med en välfärd som kan ta hand om de som inte klara sig själv.

Dagens industri utser årligen så kallade gasellföretag, vilka är bolag som i fem år i rad växer både ekonomiskt och anställt. De gasellföretag som utsågs 2000 till 2010 nyanställde under samma tid 167000. Det är 2,5 gånger så många nya jobb per år som skulle gå förlorade om SAAB går i konkurs. Är det inte viktigare att se till att dessa vinnare växer mer istället? Det gör man genom att göra det lönsammare att jobba och utbilda sig. Genom jobbskatteavdrag och slopad värnskatt. Det gör man genom att göra det lättare och anställa, eller vid behov lättar att sparka. Det är rätt väg istället för att försöka rädda förlorarföretag.