Tobinskatt, ännu ett steg mot ett socialistiskt EU.

Både EU-kommissionen samt Frankrikes och Tysklands regeringar är ute efter att införa en europeisk skatt på finansiella transaktioner, även känd som en Tobinskatt i hela Europa. Troligtvis blir det inte så mycket av det då både Sverige och Storbritannien är emot förslaget. Men möjligheten finns att skatten dyker upp inom EMU-zonen där kritikerna verkar vara färre.

Men frågan är varför EUs politiska elit vill ha en Tobinskatt? När denna skatt debatterades i Sverige i och med antiglobaliseringsnätverket Attacs ögonblick i rampljuset för tio år sedan, så avfärdades skatten av en enig ekonomkår ( med ett undantag, vänsterekonomen Lars Pålsson Syll), och av alla seriösa Riksdagspartiet, tills bara planekonomerna vänsterpartiet blev kvar. Finlands centralbank utförde en studie angående möjliga effekter av Tobinskatten som även den resulterade i synnerligen negativa slutsatser. Så varför är EU-bossen Barosso, krisdemokraten Angela Merkel och den konservativa Nicholas Sarkozy så otroligt positiva till en skatt som endast vänsterpartister i Sverige vill ha? Gissningsvis är ingen av de tre socialister.

Orsaken ligger troligtvis i synen på EU. Den politiska eliten i Europa vill utan tvekan ha en union med mer makt, med större politiskt utrymme och med ett fördjupat samarbete. Detta kan bara göras möjligt med att ge EU än mer pengar och en möjlighet för unionen att ta ut en egen skatt, oavsett om skatten i sig själv är ekonomisk skadlig. Det är också därför EU-kommissionärer aldrig någonsin kommer att visa politisk handlingskraft genom att föreslå några nedskärningar eller effektiviseringar inom EU. Se vår egen Cecilia Malmström. Som minister i Alliansregeringen så skrev hon under på en ekonomisk politik med sänkt skattetryck så att medborgarna skulle få allt större egenmakt. Men som EU-kommissionär har hon inte uppvisat några liknande tendenser. Istället handlar politisk handlingskraft inom EU alltid om hur våra skattepengar skall användas i något nytt storslaget projekt. Besparingar skulle ju innebära att EUs makt minskar.

Det är just därför vi i Sverige behöver en ny politik vis á vis EU, från borgerliga politiker. För det första varenda statsbildning borde eftersträva (a) den så effektiv och slimmad byråkrati som möjligt, (b) att så mycket makt som möjligt lämnas åt de enskilda medborgarna och (c) att politiska besluten tas så nära medborgarna som möjligt. EU är idag på väg i motsatt riktning, vilket innebär att vi som medborgare får allt mindre makt och att våra skattepengar slösas bort. För det andra är det positiva med EU den fria rörligheten av människor och varor, men inte transfereringar av skattepengar mellan länder. Jag ser inget positivt i att allt större del av skattepengar insamlade i ett EU-land används i politiska projekt i ett annat EU-land. Orsaken är ju att de som betalar kalasen får en väldigt liten möjlighet till att avgöra ifall pengarna används på ett förnuftigt sätt, och en obefintlig möjlighet att påverka ifall så inte är fallet.

Såsom EU är utformat idag kan inte EU bli något annat än en bidragsunion som kräver allt större del av skattepengarna från medlemsländerna. Jag kan inte se något positivt med det. Vi behöver en allmänt skeptisk syn på EU från vår regering, hos så många svenska EU-parlamentariker som möjligt och hos svenska EU-kommissionärer. Annars lär utfallet bli en unionen förlorad till socialisterna, oavsett vilken partitillhörighet Barosso eller Malmström har.