Vem axlar ledartröjan bland borgerliga EU-skeptikerna

Eurokrisen dundrar vidare med oförminskad styrka. Enligt Isobel Hadley-Kamptz har denna kris åtminstone fört med sig något gott. Nämligen att borgligheten inte är så delat EU-positiv längre, och hänvisar till en debatt i dagarna mellan Carl B Hamilton och Johan Norberg. Jag skulle vilja att Isobel har rätt. För om det är något jag skulle vilja se så är det borgerlig kritik av det EU (framförallt EU-kommissionen) som blir allt mindre demokratiskt styrt, allt mer socialistiskt i sin utveckling och är numera mer en bidragsunion än en frihandelsunion.

Men från en liberal interndebatt så är det långt till en riktig borgerlig EU-skepsis med genomslag i politiken. Svenskan (pappersutgåvan) hade en stor artikel idag där inflytelserika personer inom näringsliv och politik får svara på hur de tycker att EU skall byggas om. Alla intervjuade verkade på något sätt ense om att det behövs ännu mer samarbete och mer skattepengar till bla ECB (förutom Jonas Sjöstedt, men han vill å andra sidan ha EU-reglering av bank och finansbranschen). Till det kan tilläggas att den EU-debatt som fått medias uppmärksamhet den senaste tiden är mellan just vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och folkpartiets Björklund. Det ger en sorglig bild av att väljarna har att välja mellan ett borgerligt ja till Euron och ett vänsterpartistiskt nej till hela EU. Det hela understryks med att andra borgerliga tungviktare som Carl Bildt är trots allt som hänt för euron. Vad som saknas är att vi som vill ha ett EU som är en frihandelsunion, men utan jordbrukssubventioner, utan region- och ö-stöd och euro, får någon politisk företrädare. Det har vi inte idag, och utan ett politiskt ledarskap så förblir den liberala EU-skepsisen i Sverige svag och utan inflytande. Och utan inflytande i medlemsländer så blir naturligtvis det liberala avtrycket i Bryssel än svagare.

Se bara på vilken sorglig nivå EU-politiken ligger idag. Vi har en EU-kommission som kommer med det ena socialistiska eller enbart idiotiska förslaget efter det andra. Visserligen går inte alla vansinnigheter igenom, men det finns ju inga förslag från kommissionen i liberal riktning. Vilken politisk ideologi som har övertaget när EUs framtid diskuteras är tydligt, och det är inte liberalism. Snarare får vi skeptiker nöja oss med att EU-budgeten bara steg med 2 % till 129 miljarder euro. Några reella nedskärningar har det aldrig varit på tal om. Om vi nu skall lyckas vända denna skuta till något bättre så krävs det liberala opinionsstödda politiker i länder som Sverige, Storbritannien och Finland, för att möta det Frankrike och Tyskland som bara vill ha mer och mer pengar och makt till EU. Frågan är vilket svenskt borgerligt parti eller vilken svensk politiker som vill fylla detta tomrum? Jag skulle gissa att de kan bli rikligt belönade av väljarna. Kanske något för Centern?