Vänstern är ointellektuell och lat

Maria Sveland och hennes fan Anders Lindberg har skrivit förfärat över hur det har blivit okej att kritisera någon för att vara PK, det vill säga politiskt korrekt. De menar att det är ett ointellektuellt angrepp på vänstern (dvs PK är lika med vänsteråsikter) i en allt mer dystopisks värld av främlingsfientlighet och antifeminism. Men jag skulle vilja påstå att det är vänstern och Maria Sveland & co som är skyldiga till det. För man bör kunna försvara alla sina åsikter, även de mest självklara med argument. Exempelvis, hur förklarar vi att män och kvinnor skall ha samma rättigheter? Enkelt, män och kvinnor är enligt en enig forskning lika intelligenta och bör därför ha samma rättigheter. Om något av könen hade haft betydligt lägre neuronal kapacitet än den andra så hade inte så varit fallet. Det var väl inte så svårt?

Detta gör inte vänstern. Istället har vänstern formulerat sitt ramverk av åsikter, och håller man inte med dem så skall man avfärdas utan spår av argument som fascist, utsugare, kvinnohatare och Breiviks kumpan. De har indignationsprivilegiet som Lena Andersson skriver i DN. Vi kan se otaliga exempel på det i Maria Svelands artikel. Hon anser att kritiker av vänsterfeminismens agenda med kvoteringar och könsmaktsordningsanalyser är detsamma som ”kvinnohat” och ”hatet mot muslimer, judar, svarta och homosexuella”. Hon ser ingen skillnad på å en a sidan vi liberaler som är kritiska till att skattemedel används till att sätta upp hatpjäsen SCUM-manifestet, och å andra sidan de näthatare som snarare vill hindra yttrandefriheten och rätten att sätta upp vilken pjäs man vill. Vidare menar hon att högerkonservativa och liberaler på Timbro har samma hat mot mångfald som massmördaren Breivik. Maria Sveland och Anders Lindberg är inte ensam, även Aftonbladets Åsa Linderborg har anklagat Göran Hägglund för att vara medansvarig för massmordet på Utöya.

Detta visar på hur lat och ointellektuell vänstern är. De klarar inte av att försvara och resonera kring sina åsikter utan sätter Breivik, eller nazi-stämpel på alla som inte tycker som dem. De försöker inte ens sätta sig in i sina åsiktsmotståndares argument eller åsikter, utan av egen lättja avfärdar de Timbro, alliansen, SD, Brevik, Axess och franska Front National som en enad högerkonspiration. Att vara för inkomstspridning jämställs med att vara rasist, att vara mot vänsterfeminism jämställs med att vara massmördare. Det är så fruktansvärt oärligt debatterande och även ofantligt okunnigt om man tex vägrar se skillnad på en liberal och en fascist, eller för den delen en massmördare

Alltså, orsaken varför det finns en resonans i debatten mot att vara PK, beror på att det finns många debattörer som anser att deras åsikter inte behöver försvaras, för de är självklara. När de nu utmanas är de chockade och indignerade. ”Anständighetens gräns har flyttats” proklamerar Anders Linberg för att slippa argumentera. Det är vänstern som står för denna självdestruktiva lättja.

Denna lättja anser jag vara allenarådande och dominerande inom åtminstone svensk vänster som blivit van vid att kunna debattera med enkla slagord och invektiv. Men sedan Marx skrev ner sina teser för 150 år sedan så har verkligheten påvisat att hans förutsägningar aldrig har fallit in. Monokapitalismen har aldrig utvecklats, då vi har lika många företag nu som för 100 år sedan. Reallönerna har med vissa lokala och tidsmässigt isolerade undantag stigit de senaste 150 åren så fler och fler lyfts ur fattigdom. Vidare så har alla stater som prövat på ett alternativt ekonomiskt system skilt från kapitalismen degraderats till fattigdom och förtryck.

Men trots det vägrar svensk vänster att överge Marx. Istället låser man sig vid förhoppningar likt Johan Lönnroth, att försöka omtolka Marx för femtioelfte gången så att hans teser på något sätt skall kunna passa in i verkligheten, Eller så ignorerar man totalt skillnaden mellan verklighet och förhoppning. Robespierrepristagaren (folkmordsapologeten Jan Myrdals pris) Kajsa Ekis Ekman som tidigare skrivit hyllande texter åt Hugo Chavez, verkar inte reflektera över att hennes tidigare hjälte är en av Syriens presidents kvarvarande vänner, och ännu ett av raden av socialistiskt mönsterland inte har uppfyllt de högt ställda förväntningarna. Istället har hon förhoppningsfullt parkerat sig i Aten för att bevittna ”kapitalismens kris” som alltså är hennes definition av en statsbankrutt beroende av korrupta politiker spenderar pengar som de inte har (nyspråk någon?). Så kargt står det till med analyskraften och självkritiken hos vänsterns senaste stjärnskott.

Vänstern med dess marxism i olika former uppträder allt mer som en religiös sekt, istället för den grupp självständiga och intellektuella människor som de själva tror sig vara. De vägrar utveckla sin syn på världen då det skulle vara ett brott mot deras invanda religiösa påbud. De påminner snarare om en skock konservativa överpräster som chockat ser på när världen springer ifrån dem.

Andra kommentarer: Fredrik Segerfeldt, Thomas Böhlmark, Pelle Billing