Debatten om vänsterns likställande av liberaler, kritiker av vänsterfeminismen och konservativa med massmördaren Breivik har fortsatt i veckan. Men det mest intressanta är skillnaden mellan sossen Bo Rothsteins vädjan till besinning och den fortsatt aggressiva attityden från Anders Lindberg, Anna Ardin & co.
Bo Rothstein försöker lägga band på sina partikamrater av taktiska skäl. Han menar att den överdrivna retorik som blommat fram inom socialdemokratin (men som faktiskt alltid existerat inom vänstern utanför sossarna) där motståndare (ibland även inom partiet) brännmärks som utsugare, eller massmördare knappast ger någonting för sossarna själva. Man kan ha olika åsikter om Rothsteins inlägg. Jag vet att Expressen menar att han vill att sossarna anpassar sin politik efter Sverigedemokraterna. Men jag tycker att det är att läsa in för mycket i hans inlägg. Det blir nästan som att likt Anders Lindberg påstås att Alliansen är lika med SD. Men jag inte heller att så många sossar och än mindre andra delar ur vänstern kommer att lyssna på Bo Rothsteins vädjan.
Orsaken är att det för de flesta inblandade inte är taktik utan blodröd övertygelse. Det må vara hänt att möjligen Anders Lindberg luftar sådana anklagelser från aftonbladet i ren taktik, trots bättre vetande. Han har ju i egenskap av socialdemokratisk valarbetare i senaste valet just utarbetat en taktik som gick ut på att försöka smutskasta Alliansen med SD-associationer. Detta gjorde snarare SD mer rumsrena i många ögon vilket gjorde Anders Lindberg till en förstklassig valarbetare åt Jimmie Åkesson. Men förutom detta undantag så blottlägger Breivik-anklagelserna snarare en absurd världsbild inom stora delar av vänstern. De är övertygade om att alla till höger om Göran Greider är hin håle på jorden. Blogginlägg efter blogginlägg samt otaliga ledar- och kulturartiklar påstår att Sverige har utvecklats som på några år till den omänskligaste platsen på jorden, eller rent ut sagt helvetet pga ersättningsnivåer har förändrats några kronor hit eller dit (trots att Sverige har världen näst högsta skatter). Att det finns en tidning som kritiserar vänsterfeminismens dogm ses som ett bevis på att tysklands 30-tal minsann har materialiserats i dagens Sverige. Vänstern och vänsterfeministerna har i dess egna ögon blivit demokratins messias, varvid varje kritik mot dem kan avfärdas som ett angrepp på demokrati och mångfald. Därmed kan pluralism i debatten likställas som ett hot mot demokratin, vilket om något är omvänd logik. Det får mig att undra om dessa personer inom vänstern verkligen lever i samma land som mig, eller ens på samma planet eller samma dimension.
Ett talande exempel är sossen Anna Ardin som nyligen likställde ett omslag på Axess med nazisten Julius Streichers judehatande propaganda i Der Stürmer. Orsaken verkar vara att Axess-omslaget uppvisar en kvinna, troligtvis ur någon gammal Bibelinspirerad bild, med ett manshuvud på ett fat. För min del anser jag det vara en synnerligen träffande bild på vad SCUM-manifestet förespråkar, men det får Anna Ardin att ropa på censur. Att likställa en svensk kulturtidning med Hitlertysklands mest urspårade judehat kan omöjligen vara taktik. Det är så pass verklighetsfrämmande att vi andra baxnar.
Det hela kommer troligtvis som ett resultat av den allmänna urlakningen av mittenorienterade sossar ur partiet. Jag har skrivit om det här många gånger. Sossarnas framgångsrecept var att kombinera enorma engagerade ideologiskt intresserade gräsrötter, med mer karriärinriktade mittensossar, som lugnade sina mer hetsiga partikamrater. Det gjorde under decennier socialdemokraterna till medelklassens och akademikernas val. Men nu när partiet och rörelsen varit skild från makten går de potentiella högersossarna till andra partier. Det i sin tur ledar till att den mildrande effekt som dessa hade på vänstersossarna försvinner varvid retoriken skruvas upp med mer klasskamp och klasshat, varvid än fler högersossar överger partiet. Vad vi ser idag är resultatet. Anna Ardin & co lever i sin egen lilla bubbla av likasinnade som bara håller med varandra, där Primesossar är köpta femtekolonnare, Timbrodebattörer är kamouflerade fascister, Alliansväljare är potentiella Breivikare och de som inte köper vänsterfeminismens köns-diskurs alla är mordhotande Internet-troll. De blir allt mer skilda från vi andra i omvärlden, eller för den delen verkligheten.
Från oss på andra sidan den politiska planhalvan är det bara att hålla huvudet kallt. Låt vänstern fula ut sig själv. Däremot tyder det på att det faktiskt blir upp till liberala krafter att bekämpa Sverigedemokraterna med argument. För i ärlighetens namn, Breivik-argument är inte ens särskilt ärligt eller fungerande på Sverigedemokrater. Även politikens fula fiskar skall bekämpas med argument.
0 comments:
Post a Comment