Stefan Löfven har på senaste tiden formligen spottat ut artiklar om vad han vill göra om väljarna ger honom makten. Överlag har jag tyckt att de gett ett något diffust intryck som fått mig att undra om han egentligen har några förslag som verkligen ger några jobb. Dagens inlägg om Life Science-branschen från Löfven har idag säkerställt mina farhågor. Jag har själv forskat på universitet och kan läkemedelsbranschen någorlunda väl, och kan därför försäkra mina läsare om att Löfvens förslag inte skulle ge ett enda riktigt jobb.
I detta debattinlägg lovas vi få presenterat för oss ”ett samlat program med satsningar på Life science”. Men ibland socialdemokratiska slagord finns där knappt några förslag alls. Det enda Löfven kan presentera är ett ”Statliga pengar till ett program för strategisk samverkan” och ”Fördjupat samarbete för ökad klinisk forskning” genom att göra det ”mer meriterande för läkare och annan sjukvårdspersonal att forska”.
Men vad betyder det här egentligen? Ett ”samlat program” betyder i klarspråk att anställa några statliga tjänstemän på suddigt mandat som skall ställa tidskrävande frågor till svenska forskare för undersökningar om samverkan som sedan kommer att producera långa rapporter som kommer att åldras obemärkt i något statligt arkiv. Vi har i vårt land haft otaliga liknande program men frågan är om de någonsin skapat några fler jobb en just de statliga tjänstemännen som genomför dem. I övrigt orsakar de mer irriterande byråkrati åt forskare som gör de mindre benägna att hinna med sitt eget jobb. Frågan är också om läkarkåren verkligen behöver mer morötter för att forska. Det är en utmaning att hitta klinikchefer eller överläkare som INTE har forskat. Med andra ord är det här ett väldigt långt inlägg från Löfven om ingenting. Det är en ren förolämpning mot läsarnas intellekt när han påstår att det är ett ”program”, och än mer att han anklagar regeringen för att inte ha idéer. Stefan Löfven är fast i ett 70-talstänk över hur statlig industripolitik fungerade då. Men då vi inte har någon statlig industri längre så är hans förslag endast ett skapande av ny statlig byråkrati.
Om vi verkligen vill göra Sverige till ett föregångsland inom Life Science som kan anställa flera, så krävs reformer som socialdemokraterna uppenbart är oförmögna till. För det första måste vi inse att läkemedelsbranschen i vårt land inte längre består av de två jättar som dominerade under efterkrigstiden fram till 90-talet början. Life Science i Sverige idag består av små forskningsföretag som med rätt förutsättningar möjligen kan växa. Men socialdemokraternas politik inom området har hittills handlat om ge fördelar åt redan besuttna företag, samt att skräddarsy utbildningar åt dessa. Det kommer inte att hjälpa längre. Vad som krävs istället är allmänt bra företagsklimat där det är lätt att finna rätt utbildad personal. För det krävs stora förändringar av hur våra universitet utbildar studenter, samt att hög utbildning lönar sig och inte skattas bort med värnskatten. För det andra krävs det att småföretag (inom en synnerligen riskabel bransch) har en flexibel arbetsmarknad där det är lätt att anställa, men faktiskt också lätt att sparka ifall det uppkommer bakslag i processen med att utveckla ett läkemedel. För det tredje måste det bli lättare för hugade investerare att riskera sina pengar på de långa projekt som läkemedelsutveckling nu är.
Det handlar alltså om generellt bra företagsklimat, där det lönar sig att arbeta och att utbilda sig. Samt en flexibel arbetsmarknad som fungerar både för företag, men även för de anställda. Löfvens absurda krav med ”rätt till heltid” är destruktivt för alla företag, även inom Life Science. I övrigt är hans intetsägande satsningar bara försök till genvägar som kommer att bli senvägar via röriga statliga projekt och bortslösade skattepengar.
0 comments:
Post a Comment