Sunday, August 12, 2012

Per och Peter snackar euro


En vanlig söndag och Sveriges två giganter i tidningsvärlden, Peter Wolodarski och Per T Ohlsson, spekulerar fritt om euron.

Peter Wolodarskis kolumn är en tråkig repetition av det han mässat nästan varenda söndag det senaste halvåret. Han påstår eurokrisen (frånsett Grekland) endast är efterdyningar efter att krisländerna tvingats rädda sina banker med statliga medel. Resten beror bara på att greker, irländare och spanjorer har mindre att spendera för pga nedskärningar. Alltså är det enligt honom en temporär nedgång i efterfrågan. Logiken av detta blir att Europas stater måste stimulera sig ur krisen vilket Wolodarski upprepat gång på gång.

Men frågar man exempelvis Assar Lindbeck så får vi en annan beskrivning. Problemländerna har efter decennier av misskött politik förlorat ekonomisk konkurrenskraft, som i kombination med bostadsbubblor orsakade av för låga räntor pga euron har skapat en reell ekonomisk kris. Vi har ingen tillfällig efterfrågekris pga av sydeuropeer inte kan handla, utan snarare en verklighet där andra länder väljer bort att köpa av krisländerna då dessa inte kan konkurrera om kvalitet eller pris. Om det nu stämmer så hjälper ingen stimulans. Krisen kan bara lösas genom att krisländerna reformeras. Och med tanke på hur de reagerat hittills, varför skulle dessa länder visa politisk handlingskraft att göra detta, om Tyskland och andra givarländer ökar bidragsflödet än mer?  Jag tror det inte. Vad säger Peter Wolodarski? Det vore intressant om han åtminstone kunde bemöta denna beskrivning av krisen istället för att i artikel efter artikel låtsas som om ingen sagt något.

Per T Ohlssons krönika är betydligt mer intellektuellt intressant. Det är i närmaste en uppgörelse med att han röstade ja till EMU mot bättre vetande. Men båda Per och Peter verkar tycka att det krävs en fördjupad politisk union för att lösa krisen. Fast då tycker jag att både Per och Peter skulle vara ärliga. För en fördjupad politisk union vet vi betyder än mer strukturfonder, än mer jordbruksstöd och än mer allockeringar av skattemedel mellan EU-länder via Bryssel. Vill vi ha det? Går det att kombinera förespråkande av en sådan fördjupad union med den liberala marknadspolitiska övertygelse som både Per och Peter innan förespråkat? Jag anser klart NEJ. Det vore på sin plats om Per och Peter tog upp den bollen och diskuterade hur de tycker att framtidens EU borde se ut.

En pikant åsikt hos de båda är att de inte tror att deras universallösning i form av en fördjupad politisk union går att genomföra, just för att unionen tappat i popularitet hos Europas medborgare. Men det är ju ett närmast komiskt påstående. Ett av de främsta problemen med EU är ju att väldigt mycket av det fördjupade politiska samarbetet som finns idag, har genomförts mot väljarnas goda minne. Lissabonfördraget hade aldrig implementerats ifall väljarna tillfrågades, och troligtvis inte eurosamarbetet heller. Den politiska eliten har satsat otroligt mycket prestige i europrojektet, och lär kämpa in i det sista för att göra allt som krävs för att rädda det. Det är också orsaken till det gryende missnöjet.

Om Peter Wolodarski och Per T Ohlsson är så oroade över att EU och euron faller som en sten i popularitet i EU-länderna, varför inte då propagera för ett EU som går tillbaks till en strikt frihandelszon som skyddar fri rörlighet av människor, varor, kapital och tjänster inom Europa? Att resa, handla och flytta är betydligt mer populärt en Bryssels bidragsallokering.

Eller varför inte gå i bräschen för ett mer transparant Bryssel? Per T Ohlsson klagar i sin kolumn över att Geert Wilders startat en hemsida som publicerar uppgifter om EU-tjänstemännens och EU-parlamentarikernas löner och förmåner. Men är inte den riktiga skandalen att enda sättet för oss EU-medborgare att få tag på sådana uppgifter är via en högerpopulistisk politisk tjallares hemsida? I Sverige kan ju samma uppgifter om våra makthavares löner fås via ett enkelt telefonsamtal till myndigheten. Vår offentlighetsprincip var ju så viktig nyss, enligt DN. Varför är motsvarande inom EU så oviktigt?

Blogg: Motpol, CN

0 comments:

Post a Comment