Upprördhetenmot tillväxtverkets vidlyftiga representation påvisar att det finns en sund syn på att skattepengar inte skall slösas bort i vårt land. Men tyvärr är den något ensidig. Det ter sig att väldigt många blir rasande bara för att någon annan än dem själva blir bjudna på en middag på statens bekostnad. Om tillväxtverket skulle bränna upp tio eller hundra gånger så mycket pengar i ett bål, så hade vi inte blivit lika upprörda. Ren inkompetens förargar inte lika mycket som möjligheten att någon tjänat några kronor på kuppen.
Det är synd. I så fall hade vi haft en allmänt mer skeptisk syn på tex tillväxtverket. Vad den här skandalen uppdagat är tex att verket kräver tillbaka pengar av ett försvarsmuseum i en tidigare militärstad och samt för ett eventföretag som säljer bergsklättringsutflykter vid Höga kusten. Min undran är, varför fick dessa företag pengar överhuvudtaget? På vilket sätt ger bidrag till enskilda företag eller museum högre tillväxt? Det är ett bidragsverk, inte ett tillväxtverk. Hade det inte varit bättre om skattebetalarna hade behållit pengarna som gick till dessa företag och själva spenderade dem på vad de ville? Hade inte det gett mer hållbar tillväxt om pengar till företag baserades på individers egen vilja och efterfråga, istället för vad tjänstemän vid ett statligt verk anser vara en bra investering?
Tillväxtverketär ett typexemplet på hur en stat tror sig kunna påverka ett lands ekonomi med välvillig centralplanering. Statliga byråkrater påstås kunna vara bättre än privata aktörer att välja ut vilka företag som blir morgondagens succéer, och som insats använder de våra skattepengar. I Sverige är det främst Stefan Löfvéns socialdemokrater som tror på denna typ av ekonomisk politik där statstjänstemännen kan trolla fram jobb genom att skapa en massa näringspolitiska och forskningspolitiska råd som med byråkraternas trollkraft och skattepengar skall vaska fram uppfinningar och idéer från ingenstans. Men man kan fråga sig varför tillåts sådan verksamhet ske i en Alliansstyrda Sverige? Fredrik Reinfeldt har ju själv påpekat att denna typ av näringspolitik är dyr och ger små effekter, när han kommenterat USA. Det finns ju också välformulerade beskrivningar vad ett tillväxtverk skulle kunna göra i ett mer liberalt Sverige. Andreas Bergh menar att dess budget snarare hade kunnat användas för att utvärdera hur ”effektiv, förutsägbar, opartisk och icke-korrupt kommuner och landsting” är då byråkratins och institutionernas betydelse ”otaliga gånger visat sig vara avgörande för ekonomins utveckling”. Detta skulle kunna kombineras med att vi medborgare fick behålla de skattepengar som annars skulle användas som stimulans, och därmed själva kunna öka sysselsättningen med vår ökade köpkraft. Men det går tydligen inte. Varför?
En starkt bidragande orsak är EU. Tillväxtverket är ”förvaltande myndighet för de åtta regionala strukturfondsprogrammen för regional konkurrenskraft och sysselsättning”. Det betyder att verket delar ut den skrala skatteåterbäring som Sverige får från det vi betalar in till EU. Det rör sig om ren geografisk resursomfördelning, som EU bedrivit i decennier utan några märkbara positiva resultat. Spanska landsbygden har sockrats med flygplatser och Athen har fått en tunnelbana, men det har inte hjälpt länderna att prestera bättre för det.
Skulle vi inte kunna säga nej till att vara del i denna ekonomiska cirkus styrd av EU-kommissionen? Nej det skulle knappast hjälpa får då går bara pengarna till något annat EU-land. Det betyder att alla EU-länder är med i detta Gosplanliknande pyramidspel oavsett medlemsländerna vill det eller ej. Denna konstruktion där ingen någonsin tackar nej till EUs skatteåterbäring använder EU-kommissionen som intäkt att för varje år öka sin budget och kräva mer pengar av medlemsländerna.
Detta innebär att en konsekvent debattör som väljer att kritisera tillväxtverket också bör vara kritisk till hur EU har utvecklats bort från den frihandelzon som jag röstade ja till 1994, till att bli en bidragsunion. Så sent som idag kommenterade Peter Wolodarski kritiskt på Gomorron Sverige att Tillväxtverket är ett bidragsverk. Men det intressanta är ju om vi följer Peter Wolodarskis egna åsikter där eurons kris skall lösas med ekonomisk stimulans, så lär han ju själv få många fler tillfälle att uttala sig kritiskt om tillväxtverkets verksamhet i framtiden. Hans lösning på eurokrisen innebär ju att än mer pengar skall slussas till byråkrater och tjänstemän som sedan skall avgöra vilka företag som kommer att lyckas.
Diskussionen om vad EU skall utvecklas till på ruinerna av dagens fiasko borde starta nu. Tillväxtverket är ett exempel på vad som gick fel.
0 comments:
Post a Comment