Rubriken är naturligtvis kraftigt ledande. Varenda kotte hade troligtvis svarat, att den finns där så vi som medborgare skall kunna hålla koll på att våra folkvalda samt deras tjänstemän, är ärliga och sköter sig. Offentlighetsprincipen är just därför något vi skall vara stolta över. En grindvaktare mot korruption och förtryck.
Men de senaste dagarna har fått mig att undra över om inte vissa inom framförallt media har andra åsikter till varför vi har en offentlighetsprincip. Se till hur DN och Aftonbladet båda reagerat på den så kallade skandalen på näringsdepartementet. Intressant nog håller DN inte med Aftonbladet om digniteten på själva skandalen, utan tycker som jag att en eller två felskickade räkningar av någon tjänsteman knappast är en sensation, eller direkt större vanära för den ansvarige ministern, Annie Lööf. Fel kan alla begås, och så länge de enkelt kan repareras så är ingen större skada skedd.
Däremot håller de båda tidningarna med om att det osar katt om hur näringsdepartementet hanterade journalisternas propåer om att få ut kontoutdrag och kvitton. Tiden det tog att få ut informationen verkar vara en springande punkt för tidningarnas indignation. Det har jag svårt att förstå. Offentlighetsprincipen är inte liktydigt med att varenda statsanställd skall släppa allt de har i händerna för att kunna ge journalister en massa kvitton, eller korrespondens på stående fot. Statsanställde har andra arbetsuppgifter som måste utföras. Hade inte så varit fallet, så hade jag varit upprörd. Om våra departement hade en massa fotfolk på avlöning vars enda uppgift var att vänta in Aftonbladets återkommande kravlistor på e-mails, kvitton och kontoutdrag, då hade det enligt mig betytt att vi hade en onödigt dyr statsapparat. Men utifrån en journalist synvinkel så är naturligtvis det egna grävandet i vem som betalde vems 65-kronorslunch det viktigaste i världen.
Vidare menar DN och Aftonbladet att det är fel att de opolitiska byråkraterna på näringsdepartementet inte per automatik gav ut alla kvitton till journalisterna, utan att de meddelade de politiska tjänstemännen så att Annie Lööf kunde reagera på avslöjandet innan det skedde. Aftonbladet tycker naturligtvis att det är snopet att deras rubriker inte blev fullt så smaskiga som de hade kunnat bli. Men enligt DN kan detta vara ett hot mot offentlighetsprincipen. Det håller jag inte med om. Ting som en politiker kan reagera på i sådana här situationer och rätta till, är mindre slarvfel precis som i detta fall. Men exemplet med tillväxtverkets saftiga notor på Grand Hotel skulle aldrig kunna ogöras. De skulle vara kvar oavsett reaktion. Snarare kan man ju gissa att ett departement där en massa byråkrater lämnar ut uppgifter bakom ryggen på chefen, troligtvis skulle vara en organisation full med misstro som inte skulle fungera särskilt väl. Det är inte lika efterlänkat scenario för oss medborgare, som för grävande journalister med ett starkt egenintresse i frågan.
De kraftfulla reaktionerna från exempelvis DN, men även Aftonbladet får mig att undra varför vissa journalister tycker att vi har en offentlighetsprincip? Tycker de som vi andra att den är till för att vi medborgare skall kunna hålla koll på våra makthavare? Eller anser de att offentlighetsprincipen främst skall utformas så att ägarna av Aftonbladet och Expressen skall kunna maximera sin vinst? Finns den där för att aftonpressens löp skall bli så smaskiga som möjligt? Det tycker inte jag. Då anser jag att vi medborgare överför alldeles för mycket makt till tredje statsmaktens sensationslystna journalistkår.
Media: E-kuriren
0 comments:
Post a Comment