Valargument de sista dygnen

Det är mycket som händer de sista dygnen innan valet. Troligtvis visade det politiska våldet sitt fula tryne igår när Fredrick Federley blev överfallen av okända banditer. För min del tror jag inte så mycket på polisens initiala teorier att det skulle vara ett vanligt rån. Det räcker ju för en våldsverkare med politiska intentioner att efter misshandel också norpa plånboken för att straffsatsen på dådet skall sänkas betänkligt. Jag hoppas Fredrick allt väl och att han återhämtar sig totalt. Sådana överfall skall inte belönas.
Sedan försökte sossarna piska upp valstämningen med en konstlad opinionsundersökning. Det höll väl i sig några timmar tills det att Novus som gjorde undersökningen gick ut och tog avstånd från den. Vad tusan har nu sossarnas spinndoktorer kvar att försöka med ett efter att ha misslyckats med allt…

Men nu gäller det att hålla uppe trycket, för en fortsatt Alliansregering, och framförallt en Alliansregering i majoritet, utan populistiska och oseriösa Sverigedemokrater som vågmästare. Här är mina argument i valspurten:

1. Om Alliansen förlorar så straffar vi den första regering som konsekvent sänkt skatten för vanliga löntagare, som ökat valfrihet i vardagen och som gjort något annat med sjuka än att bara gömma dem från arbetsmarknadsstatistik med en livstidsdom med 65 % av lönen i bidrag. Vill vi det? Även om de rödgröna, just nu, inte har färdiga förslag på att rulla tillbaks alla dessa framsteg, så sänder en Alliansförlust mycket klara signaler till våra politiker. Nämligen att arbetslinje, valfrihet och att sänkt skatt för vanliga arbetare inte lönar sig. Då lär vi med tiden få högre skatt igen, passiviserande behandling av sjuka och ett fåtal statlig apotek som är öppna när vi andra är på jobbet.

2. Genom att bjuda in vänsterpartiet i det politiska finrummet har socialdemokraterna lyft upp en hel del extrema vänsteråsikter på den politiska dagordningen. Det handlar om allt från amerikanska soldaters vara eller icke vara i Sydkorea, rätt till deltid (som ger FÄRRE jobb), 100 % kvoterad föräldraledighet och tvinga småföretag att göra jämställdhetsplaner. Om väljarna tycker att sådant trams inte är vad svenska politiker bör spendera tid på så är en Alliansröst en nödvändighet. Det skulle tvinga sossarna från att göra slut med Ohlys röda garde och röra sig mot mitten för att börja bry sig om dem frågor som mittenväljarna är intresserade av. Det borgar för en bättre framtida politisk debatt för det stora flertalet.

3. Alliansen har konsekvent drivit en ansvarstagande politik, både ekonomiskt med Ander Borg i spetsen, men även inom vår elförsörjning. Den stora energiöverenskommelsen är just den typ av långsiktigt tänkande som Sverige behöver för att medlemmarna i Pappers och Metall, även skall ha jobb att gå till om fem år. Medan Alliansens, mycket tack vare centern, drev igenom denna politik så lyfte Mona Sahlin fram Spanien som ett ekonomisk föredöme i krisen (och idag famlar detta land nära ekonomisk ruin) och gjorde Miljöpartiets kärnkraftshat och oseriösa önsketänkande syn på vår framtida elförsörjning till socialdemokratisk politik. Är det verkligen ett seriöst alternativ?

Rösta på Alliansen!