Historia värdelöst som röstmagnet

Jag har tidigare skrivit en hel del om socialdemokraternas bristande förnyelsemöjligheter. Vad jag då (och nu) anser vara partiets största hinder från att gå från att vara gårdagens parti till ett relevant val för fler än ca 30 % är partiets monstruösa bredd. Det finns nämligen väldigt lite i åsikter som håller ihop detta parti. Kittet är identiteten och en historia. Just därför var det så svårt för Mona Sahlin att politisk parera den utmaning för socialdemokrater som Alliansen är, och Reinfeldt genidrag att dra moderaterna mot mitten och ge dem namnet ”det nya arbetarpartiet”. Att förändra rörelsen inför denna nya skapelse visade sig vara en för stor utmaning för henne. Som vi har sett har Håkan Juholt hittills inte haft mycket större lycka som vi både kunna bevittna i de pinsamma turerna kring sossarnas skuggbudget, och senare i den efterföljande skandalen kring bostadsersättningen med mera. Drevet mot Juholt hade nämligen väldigt lite med ”borgerlig media” att göra (aftonbladet…borglig? Ha!) och betydligt mera med läckor inifrån det egna partiet, troligtvis från vänstersossen Juholts antidoter som ogillar SAPs nya politiska riktning.

I denna vecka har vi fått ytterligare ett bevis på att det just är identiteten och historia som är socialdemokraternas kitt. När nu moderaterna hade mage till att traska in även i detta sosserevir tog det hus i helvete. Det räckte med en försiktig mening i nya idéprogrammet där moderaterna proklamerade sig ha varit för rösträtt, mot apartheid (inte att de varit drivande eller kämpat hårdare än någon annan), för att reaktionerna skulle anta fanatiska proportioner. Hela s-info blev en eruption i hetsiga inlägg och DN-kultur likaså samt naturligtvis aftonbladets röda ledarsida. Moderaterna var nu enligt deras belackare FÖR apartheid och MOT rösträtt (enligt somliga troligtvis fortfarande). Den sista S-bastionen är hotad, alle man på barrikaderna!

Enligt mig gör moderaterna rätt i att snabbt retirera i frågan. Det beror inte på att jag tycker att de har fel i sak (vilket de inte har). Snarare beror det på att debatten om vem som har varit historiskt godast är endast är självgott godis för de egna redan övertygade politiska gräsrötterna. Några nya röster ger det inte för någon inblandad. Vem skulle rösta på ett parti för att de var för allmän rösträtt på 1900-talet början? Knappast någon då vi inte har haft något parti sedan dess som är mot allmän rösträtt. Denna debatt får snarare deltagarna att framstå som grälsjuka gamla gubbar från en svunnen tid, väl exemplifierat av de silverrävar på s-info som i god vänsteranda á la 80-talet verkar tycka att varenda moderat borde spärras in som misstänkt Palmemördare eller potentiell kuppmakare och som tycker det är relevant att diskutera huruvida ”högern” var för eller emot en misslyckad pensionsreform på 50-talet

Det är knappast opportunt för moderaterna att klättra ner i de politiska sarkofagerna efter sossarna. Moderaternas framgångsrecept är ju att de till skillnad från sossarna uppfattas som moderna och relevanta för en bred medelklass. Vad skall man då med historia till? Vad spelar gårdagens kamp för roll då? Nej låt sossarna behålla historia som sitt främsta valargument, för det tydliggör bara hur förlegade de är.

Men möjligen känner sig Reinfeldt & co tvingat till att göra partihistoria till något mer relevant när man försöker göra moderaterna till ett parti åt alla och därmed sudda ut allt som sticker ut eller kan uppröra. Det finns inte så mycket annat att komma med än gårdagens gärningar ifall visioner för morgondagen blir för ideologilösa. Risken med att bli för stor är nämligen att man på sikt tvingas bli lika ointressant som sossarna.