Nyheterna påvisar brister i svensk EU-debatt

EU-kommissionens senaste Freudian slip är att kreditvärderingsinstitut skall kunna stämmas till tystnad ifall någon anser att de gett en för negativ värdering av ett land. Både Karl Sigfrid och min vän Martin bedömer detta som att EU-kommissionen tydligen är fullständigt ointresserad av yttrandefriheten. Det håller jag med om. Men jag vill tillföra att det påvisar att EU-kommissionen har en närmaste socialistisk syn på dagens ekonomiska kris. Nämligen att det egentlig mening just nu inte är en reell kris i Europa utan en påhittad av en anonym marknads rovdrift på svaga länder. Sådana röda vanföreställningar är ett ytterst dåligt riktmärke för lagstiftning. Ifall förslaget skulle gå igenom så innebär det att det blir än svårare för banker, investerare och småsparare att avgöra när ett land som Grekland missköter sig, varvid det blir än lättare att bli lurad av länder styrda av ekonomiskt oseriösa statsmakter. Vi bankkunder, småsparare och skattebetalare skulle än en gång få stå för fiolerna pga en lagstiftning som är anpassad åt fifflande regeringar.

Nu är inte det den enda EU-negativa nyheten som cirkulerat i media det senaste dygnet. Det har visat sig att det för 17 året i rad är stort svinn i EUs regionstöd. Det förvånar mig inte det minsta. Detta stöd utgår ju ifrån att pengar som betalas in av skattebetalare i vissa länder, sedan ges till andra länders regeringar att slösa bort. Det betyder (1) att de väljare som betalar kalaset är geografiskt långt ifrån för att kunna avgöra om användandet av dessa skattemedel är skäligt. Det betyder (2) också att mottagarlandet inte premieras att vara sparsam med dessa skattepengar. Om de skulle vara det försvinner dessa miljoner och miljarder iväg till något annat land. Så skapar man ett system som belönar slöseri och bestraffar återhållsamhet. Så länge EU primärt är en bidragsunion istället för en frihandelsunion så lär detta monumentala missbruk av skattemedel bestå.

Hur kommer det sig att vi i Sverige som är ett netto-givarland till EU inte reagerar starkare på detta? Hur kommer det sig att svenska politiker nästan aldrig talar om det, och inte tydligare följer Camerons linje på en billigare lösare union? Alliansen har ju faktiskt vunnit två val i rad på att just fokusera på att skattemedel inte skall slösas bort. Orsaken är både enkel och beklämmande. I Sverige har det tyvärr varit vänsterns primärgren att vara EU-kritisk. Men vänstern har inget emot att drakoniska skatter betalas in till en statsmakt och sedan sprids i överdådiga slösaktiga bidrag. Det är enligt vänstern själva idén med politik. Därmed må vänstern kritisera EU, men inte för slöseri med skattemedel. De borgerliga å sin sida har sedan länge dominerats av EU-fanatiker som anser att bortslösade skattepengar varit ett okej pris för ett EU-samarbete. Utfallet är att seriös EU-kritik i det närmaste saknats i den svenska debatten, medan EU blivit ett allt mer blir ett byråkratiskt, odemokratiskt och ett socialistiskt misslyckande. Så kan det inte fortgå. Våra borgerliga politiker måste vakna upp och följa i Karls Sigfrids spår. Annars finns det snart ingen mening med att vara med i EU, alls.