Vissa centerpartister har valt att kämpa in i det sista mot datalagringsdirektivet in i det sista. Det är naturligtvis beundransvärt. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det har blivit en rätt fruktlös kamp. Låt mig förklara varför:
Datalagringsdirektivet lades fram av bland annat den svenska socialdemokratiska regeringen 2005 (med de dåvarande regeringarna i Storbritannien, Spanien, Irland och Frankrike) som svar på bombdådet i Madrid 2004. Trots stark kritik från flera olika undersökande instanser samt att flera medlemsländers motstånd som menade att det var integritetskränkande röstades förslaget igenom i Europaparlamentet 2006. Det enda svenska partiet som var för det då var socialdemokraterna (kom ihåg det!).
Sedan dess har Alliansregeringen förhalat processen att införa direktivet i Sverige. Men eftersom EU-kommissionen drivit en rättsprocess mot Sverige i EU-domstolen och vunnit så är slaget förlorat. Orsaken är att om Sverige inte inför direktivet så väntar digra böter, och en regering vars starkaste kort är ordning i finanserna kan inte blunda för en sådan realitet. Därför kommer nu Alliansen att gå på socialdemokraternas linje och rösta för datalagringsdirektivet idag. Att centern i form av enskilda riksdagsledamöter röstar emot må vara beundransvärt, men vi får aldrig glömma att det tyvärr är symbolpolitik utan effekt.
Så vad skall vi göra istället? Det centrala i denna tragiska affär är att det kommer från våra folkvalda via en omväg från EU som ett påbud från Bryssel. Om socialdemokraterna hade presenterat detta direkt i svensk Riksdag och därmed själva tvingats stå för det, så hade de efter mördande kritik tvingats retirera, alternativt straffats i nästkommande val. Nu kan de gömma sig bakom EU-kommissionen och EU-parlamentet samt låta Alliansen integritetsvänner inom tex centern ta smällen för påstått svek. Vidare kan tex moderaterna gömma sig bakom det ekonomiska argumentet att slippa EUs böter. Med andra ord utan EU-direktiv så hade våra folkvalda själva tvingats ta ansvar för vad de röstar om.
Den andra frågan är varför EU överhuvudtaget skall bestämma över medlemsländernas parlament denna typ av frågor? Varför skall EU-parlamentet (framröstat i val med endemiskt lågt valdeltagande) och EU-kommissionen (utan något demokratiskt mandat alls) kunna övertrumfa nationella parlament? På vilket sätt är datadirektivet en EU-fråga? Detta är ett typexempel på att EU slukar allt fler frågor på nationella parlaments bekostnad som egentligen inte borde ha med unionen att göra.
Men strategin för att bekämpa denna typ av på bud från Bryssel finns även genom EU. Det går sedan 2009 en möjlighet att åberopa subsidiaritetsprincipen, vilket betyder att EU inte skall lägga sig i frågor som nationella parlament hanterar bättre. Dels kan ett land tvinga kommissionen till en subsidiaritetsprövning. Men ännu bättre är om man kan samverka med andra kritiska länder. Om 1/3 av de nationella parlamenten (1/4 inom straffrättsliga frågor) finner ett EU-direktiv inkräktande på dess egen makt så kan EU-kommissionen tvingas ompröva sitt förslag. Men det måste ske snabbt, inom åtta veckor. Vad som behövs är alltså att våra kritiska folkvalda reagerar som blixten och ser till att röstar igenom en subsidiaritetsförklaring. Men också att de tar kontakt med liktänkande folkvalda i andra länder så de gör detsamma i sina nationella parlament. Men eftersom tiden är absurt knapp i sådana här frågor så måste våra politiker formera politiska nätverk med åsiktsfränder i andra länder så att det också går att reagera snabbt.
När det gäller datalagringsdirektivet är även denna taktik omöjlig. Det är för sent för att åberopa subsidiaritetsprincipen (och var inte ens möjligt då datalagringsdirektivet är äldre än subsidiaritetsprincipen). Vad som gäller är att få det parlament som beslutat om det att ändra sig. Det är INTE svensk Riksdag, det är EU-parlamentet. Så låt oss se till att nästa EU-val inte blir samma sömniga affär som vanligt. Låt oss se till att inga förespråkare av datalagringsdirektivet kommer in i EU-parlamentet. Främst handlar det om att så få sossar som möjligt skickas till Bryssel.
0 comments:
Post a Comment