Så går det i mötet mellan Reepalu och Löfven

På måndag skall partiledaren Stefan Löfven ta Ilmar Reepalu i örat för hans senaste osakliga påhopp mot Malmös judiska minoritet och även Skånepampen Heléne Fritzon är nu upprörd.
Nja, så låter det i media, och så hoppas socialdemokratiska partiledningen att det skall låta. I den drömvärlden så har socialdemokratiska partiledningen styrka nog att tala Ilmar tillrätta och Ilmar är villig att ändra sitt beteende. Men verkligheten är något annan:

För det första så är Ilmar Reepalu inte villig att bättra sig. Han har gång på gång getts chansen till att be om ursäkt, ta tillbaka eller åtminstone hålla tyst i ämnet och sluta producera flera antijudiska grodor. Men det har inte gjort, inte heller nu senast. Efter sitt barocka anklagande om SD-infiltration så tog han visserligen tillbaka ”formuleringen” men han krävde samtidigt en förklaring varför en SDare hade tillåtit öppna munnen på ett öppet möte organiserat av judiska församlingen. Det är ingen ursäkt, utan att avkräva en ursäkt. Ilmars anklagelser mot Malmös judar fortsätter alltså. Han ger inte minsta vink av att han tänker bättra sig.

För det andra så måste man ifrågasätta åtminstone Heléne Fritzon engagemang i frågan. När hon först ställdes inför Ilmars anklagelser mot Malmös judar så svarade hon att ibland är han ”väl frispråkig”. Heléne Fritzon indignation kom först senare när hon läst utdrag av den mailstorm hon utsattes för av besvikna människor. Efter ett sådant vingligt beteende så talar Heléne Fritzon knappast med någon form av moralisk styrkeposition gentemot Reepalu. Snarare tvärtom, hon verkar liksom med fallet med Juholts partiledarskap vara en osäker vindflöjel som reagerar precis som omgivningen.

Stefan Löfven då? Då mannen är tyst som muren i allt som rör politiska sakfrågor så har han naturligtvis inte hunnit yttra några tokigheter i ämnet. Men frågan är om han egentligen kan påverka Ilmar Reepalu. Sanningen är att Stefan behöver Ilmar mer än Ilmar behöver Stefan. Reepalu har inga ambitioner som rikspolitiker, utan är nöjd med att vara Malmös starke man. Han har också en lokal stabil grund exemplifierat att en inte allt för liten väljargrupp i senaste valet lade en röst på Reinfeldt till Riksdagen, och kombinerade det med en röst på Reepalu till Malmö stadshus. I Malmö är Reepalu större en socialdemokratiska partiet. Stefan Löfven å andra sidan sitter inte på ett eget väljarmandat utan är vald av socialdemokratiska representanter från landet. Ifall opinionen börjar svänga behöver han stöd av exempelvis Reepalu mot rygghugg på Sveagatan 69.

Så vad som kommer att hända är att efter mötet hålls någon form av presskonferens där Stefan Löfven hävdar att han rätt ut alla ”missförstånd”. Ilmar Reepalu och Malmös sossar inrättar någon ny meningslös åtgärd som det där dialogcentrumet vilket inte kommer att betyda någon som helst skillnad för Malmös judar. Precis som efter Mona Sahlins tillrättavisning av Ilmar så biter sig Reepalu i läppen och håller tyst i sex månader tills han inte kan hålla sig längre och slänger nya anklagelser mot Malmös judar eller någon judisk lobby.

Alltså kommer ingenting att ändras med måndagens möte. Ilmar är en oförbätterlig lokal sossepamp som anser sig ha rätt till att göra vad han vill i sitt eget kungarike. Hans raseriutbrott i stadshuset är väl kända. Vill vi malmöbor få ett slut på att stadens ledare kommer med antijudiska grodor mot en liten utsatt minoritet och skämmer ut vår stad, så måste vi malmöbor tvinga bort Ilmar Reepalu från makten. Från Sveavägen har vi inget att förvänta oss. Antingen gör vi det genom att media och med demonstrationer visa stadens socialdemokrater att Reepalu är en belastning, inte bara för staden, utan även för Malmös socialdemokrater. Eller så kraftsamlar vi inför nästa val då vi röstar bort socialdemokraterna och Ilmar från makten. Jag röstar för det senare.