GMO är framtiden, inte miljöpartiet

Forskare i Sverige är befogat oroade över att Sverige och EU kommit på ordentlig efterkälke när det gäller GMO (genetisk modifierade organismer). Detta beror inte på att europeisk forskning skulle ha förhållandevis bristfällig kvalité i ämnet. Nej snarare beror det på att hela EU har valt att gå på Frankrikes linje i frågan vilket innebär att vi européer skickar allt mer bidrag till franska ineffektiva bönder, och via lagar och förordningar i princip omöjliggör utveckling inom jordbruksnäringen via GMO. Det har lett till att GMO-företag flyr Sverige och Europa varvid vi går miste om både jobb och den fantastiska utvecklingspotential denna teknik kan ge vårt jordbruk.

En politiker som gillar att forskningen flyr Sverige och Europa är miljöpartiets Carl Schlyter. Hans naiva syn på ett jordbruk utan de traktorer, den monokultur och storskalighet som utrotat svält i västvärlden, passar inte GMO in. I hans korståg mot forskning slängs sanningen överbord och har ersatts av den barocka beskrivningen som extrema stenåldersförespråkare ger av teknikutveckling. Enligt Carl ger GMO bara mer tålighet till bekämpningsmedel och tekniken handlar om att ”blanda ishavstorskar med tomater eller bakterier med raps”. Båda dessa påståenden är så fullständigt felaktiga att vi läsare har att välja på att Carl är totalt okunnig inom ämnet, eller ljuger för att ta billiga politiska poäng. Den nya generation av GMO-grödor som idag finns färdiga i laboratoriernas växthus är grönsaker, grödor och frukt med förstärkt smak, tillsatta näringsämnet vilket exemplifieras med succén ”det gyllene riset” eller grödor som är betydligt mer resistenta för torka, värme eller kyla. Inte heller handlar det om att trycka in fiskgener i träd. Det har forskare med ny teknik kunnat överge då senare forskning med sekvensering av flera arters genom påvisat att det finns en betydande variation av gener inom en art. Modern GMO handlar alltså snarare om att överföra gener från samma art eller från närliggande arter, vilket ger en betydligt mer överskådlig konsekvensanalys.

Carl Schlyter påstår att genmodifierade grödor inte testas tillräckligt. Men det stämmer inte. Flera GMO-grödor har använts i flera länder i mer än 15 år, men utan att några människor farit illa och utan synbara skador på miljön. Alltså är testningen adekvat, eller snarare för tilltagen. Eftersom GMO-grödor många gånger använder gener som naturligt existerar inom arten så kan alltså en GMO-gröda ha identiskt genetisk uppsättning som en framavlad gröda. Den framavlade grödan kan då börja odlas med detsamma, medan GMO-grödan måste testas under flera år i kontrollerade former, vilket kostar. Denna överdrivna försiktighetsprincip har tvingat bort många företag från branschen. Så när Carl Schlyter klagar på att GMO leder till att bönder måste köpa patentskyddat utsäde så är faktiskt orsaken reglerande politiker som Carl Schlyter. Med något mer balanserade krav på testning från politikerna så hade det funnits fler GMO-företag , flera GMO-grödor och även en ökad konkurrens och billigare priser.

Vi är i stort behov av en politisk motkraft åt den vetenskapsfientlighet som miljöpartiet ger uttryck för i denna och i andra frågor. En kraft som ser en positiv potential i hur vetenskap och forskning kan förbättra och utveckla hur vi lever på land och i stad, istället för att hela tiden sträva tillbaka i tiden bort från maskiner och teknik med politiska regleringar och förbud. För att utveckla vårt jordbruk till en framtida potential som ger mindre avtryck på vår planet samt utveckla vårt samhälle krävs nya grödor som även kan framställa ämnen för vår framtida industri eller minska växthusgaser. Tekniken för det är GMO. Min förhoppning är att centern intar en mer aktivt positiv syn på GMO. Det krävs av ett jordbruksvänligt parti med sikte på framtiden.