Sverigedemokraterna i Skåne gör en Ny demokrati

Det senaste året har Sverigedemokraterna inte gjort mycket väsen av sig. I och med Juholt-kris, Hägglund-kris och partiledarbyten i både miljöpartiet och centern så har Jimmie Åkesson & co tillbringat mesta tiden under medias radar. Det har varit bra för dem. Sverigedemokraternas värsta skräck sedan inträdet i Riksdagen är att de skall uppfattas som lika oseriösa som Nydemokrati. Ian och Berts 90-talsskapelse föll ju ihop i en orgie av pinsamma interna bråk så fort ledarduon lämnat skeppet. Men ju tystare det varit om SD ju mer seriösa och ju mindre lika Nydemokrati verka de vara. Nu har det inte varit helt knäpptyst på skandalfronten. William Petzälls avhopp var naturligtvis inte snyggt, utan rätt pinsamt. Men samtidigt får vi inte glömma att det varit rätt många oprövade kort inom SD som fått riksdagens kontokort och påtvingats göra reseräkningar. Att bara en av dem hittills föll igenom är faktiskt inte så dåligt. Om inte annat tyder det på att SD på nationell nivå styrs med en järnhand av den innersta kretsen.

Men det är en sak att hålla några riksdagsledamöter verksamma i samma hus i Stockholm på mattan. Det är en helt annan sak att hålla koll på partiet ute i landet. I Skåne har i princip alla skandaler som riksorganisationen varit förskonade från, infallit. Här har det varit bisarra interna stridigheter samt slöseri av både skattebetalarnas och medlemmarnas pengar. Just nu pågår nämligen öppna kontroverser mellan regionrådet i landstinget Skåne Jens Leandersson och SDs distrikt syds styrelse. Jens Leandersson var innan distrikt syds ordförande, men efter en maktstrid förra året avgick han och stora delar av styrelsen byttes ut. Enligt en intern rapport anklagas Jens Leandersson ha attackerat och örfilat den nuvarande ordföranden Mikael Eskilandersson, och ”agerat maktfullkomligt, genom att ha spridit lögner och skrämt medlemmar till tystnad”. Även ekonomiskt gick det dåligt. Prognosen var för i år var ett underskott på 600 000 kronor, vilket den nuvarande styrelsen skyller på Jens Leandersson.

Den interna rapporten som kritiserar Jens Leandersson har skrivits av riksdagsledamoten Tony Wiklander från Skåne som även yrkar på att Leandersson inte skall beviljas ansvarsfrihet för sin tid som ordförande, men att övriga styrelsen skall friskrivas ansvar då de skall ha varit i Leanderssons klor (vilket låter en aning barockt, var alla andra i styrelsen menlösa fån?). Att Wiklander även han kommer från Skåne gör det hela extra pikant då Jens Leandersson menar att hela rapporten är en partsinlaga i en intern konflikt mellan honom själv och Tony Wiklander. Samtidigt tvår partiledningen sina händer. Björn Söder verkar inte ha någon kritik mot den nya styrelsen, eller Wiklanders rapport. Men samtidigt menar han att Jens Leanderssons position som regionråd i Skåne län inte är ifrågasatt. Partiledningen försöker vara vänner med båda parter i konflikten. Det är ett tecken på ”lite olika viljeinriktningar” enligt Björn Söder, vilket jag skulle vilja påstå är en spektakulär underdrift.

Vad som är smått intressant är ju hur Stockholms-baserad media helt lyckats missa dessa interna stridigheter. Det säger en del om just hur Stockholms-fixerade många journalister är. Det har varit mer intressant att debattera med allehanda intellektuella om hur alla borgerliga egentligen tycker precis som Breivik.

Om tre veckor är det dags för ett nytt årsmöte för distrikt syd. Får se om partiledningen lyckats lägga locket på i konflikten till dess, eller om det blir en upprepning av samma kaos från förra året. Stockholm-medias självpåtagna dvala varar inte hur länge som helst.