Jag blir aldrig pirat, Piratpartiet och läkemedelsbranschen

Piratpartiet gör enligt min mening oss en tjänst i sin kamp för integritet. Jag är visserligen ingen motståndare till immaterialrätt, men många lagförslag från de etablerade partierna har varit alldeles för integritetskränkande. Däremot har Piratpartiet nu börjat granskas, och det är knappast unisona hurrarop. Själv håller jag med kritikerna. Piratpartiet är inte seriöst. Orsaken är deras syn på medicinpatent. Jag kommer här att gå igenom Piratpartiets påståenden och förslag, samt bemöta dem (Piratpartiets åsikter är kursiverade):

Piratpartiets påstår att:

Medicinpatent gör att hundratusentals människor i fattigare länder inte har råd med läkemedel de behöver, fastän läkemedlen finns och skulle kunna rädda deras liv.

Medicinpatent snedvrider hur forskningsresurserna används, eftersom det är lönsammare att lindra välfärdssjukdomar än att bota fattiga från malaria.

Detta är inte läkemedelspatentens fel. Det finns ingenting som idag hindrar privatpersoner, stater, EU eller WHO att köpa upp befintliga läkemedel och ge till de fattiga, eller för delen att sponsra forskning och läkemedelspatent för Tredje världen likt malaria. Av någon anledning görs inte det. Invånarna i den rika världen (alltså vi) vill inte det, och våra politiker föredrar att gödsla pengar på Tredje världen i form av storskaliga symbolprojekt likt dammar och stalinistiska jordbruksprojekt. Att skylla det på läkemedelsbranschen och patent är groteskt. Inte skyller vi på Sveriges bönder för att fattiga i Afrika inte har råd att köpa svensk mat. En marknad producerar efter efterfråga, så även i läkemedelsbranschen. Vill vi ändra på det för vi se till att skapa en efterfråga. Om vi tar bort patent så tar vi bort efterfrågan vilket är kontraproduktivt.

Medicinpatent gör att läkemedelskostnaderna i sjukvårdsbudgeten blivit en gökunge som oupphörligt växer år från år, och som politikerna inte har någon makt över.

Vi får mer och mer sofistikerade mediciner som det kostat miljarder att forska fram. Vill samhället att sjukvården skall använda mediciner så får naturligtvis samhället betala för det, precis som alla andra produkter. Annars är det stöld.

Piratpartiets förslag

Redan idag är det staten som står för huvuddelen av läkemedelsbolagens intäkter, tack vare den allmänna sjukförsäkringen.

Det stämmer inte helt. Den största marknaden för läkemedel är Nordamerika, som därmed också betalar för den mesta av den medicinska forskningen.

Av de pengar som läkemedelsbolagen drar in går 15% till forskning, enligt deras egna siffror. Resterande 85% går till annat (främst marknadsföring).

Detta är populism i dess mest råa form. Visst ta tex Novartis, ca 18 % kostnader är forskning. Går då resten till reklam? Naturligtvis inte, ca 30 % är priset på att framställa de framforskade preparaten och andra mindre kostnader är administration och skatter. Men reklam har inte ens en egen post utan summeras ihop som ”Sales and marketing” på ca 30 % av kostnaderna. Orsaken för det är att det är läkare och inte patienter som bestämmer vilka mediciner som skall användas. Därmed räcker det inte med TV-reklam och dylikt, utan en massa enskilda försäljare som är dyra och välutbildade måste möta enskilda läkare. Därmed är sales och marketing dyrt i denna bransch, som alltså INTE beror på att läkemedelsföretag skulle vara mer giriga än någon annan.

Om staten istället anslog 20% av dagens läkemedelsnota direkt till forskning, skulle det bli mer pengar till forskningen. Då skulle inte läkemedelsbolagen behöva forska själva, och det skulle inte behövas några medicinpatent, eftersom de inte skulle ha några forskningskostnader att ta igen.

Men hur skulle det organiserar, hur skulle det styras? Detta betyder att just läkemedelsbranschen skall drivas efter ett planekonomiskt mönster där staten bestämmer vilka läkemedel vi skall försöka forska fram. Detta har visat sig vara ett fullständigt misslyckande i alla branscher. Varför skulle det vara annorlunda i läkemedelsbranschen? Och vem skulle genomföra denna forskning? I dagens läge utför läkemedelsföretag mycket forskning som inte universitet har kunskap till. T.ex. Slutfasen där läkemedlens skall säkerställas innan den används på patienter görs princip bara i dessa företag. Att skapa det inom universitet skulle ta decennier och kosta otroligt mycket.

Utan patent sjunker priset på själva medicinen med åtminstone 70% när den tillverkas på en konkurrensutsatt marknad istället för av en monopolist.

Detta är naturligtvis inte sant. Siffran som används är från de gamla läkemedel där den som forskat fram preparatet inte längre har patent, Dessa mediciner är 70% billigare. Men det betyder att när vi köper dessa gamla läkemedel där patentet gått ut så betalar vi bara för vad det kostar att producera läkemedlen, inte vad det kostar att forska fram dem. Det är med andra ord ren parasitverksamhet på de som lagt ner tid och pengar på att forska fram dem. Detta beror även på att de är äldre läkemedel och att det finns nyare alternativ. Men vill vi ha NYA mediciner lär vi få betala för vad de kostar att forska fram dem.

Min slutsats är att Piratpartiets syn på läkemedelspatent och läkemedelsbranschen är ohämmad populism på Vänsterpartiets nivå. Partiet uppvisar en total okunskap i hur forskning både inom läkemedelsföretag, forskningsinstitut samt universitet fungerar. Deras förslag är marknadsfientliga, och förespråkar ren planekonomi. Därmed kan varken Piratpartiet kallas för ett liberalt parti, eller ens ett seriöst alternativ i svensk politik.