Valet i Honduras, lösning på konflikten eller eskalering av krisen?

Då har Honduras hållit presidentval och den konservativa kandidaten Porfirio "Pepe" Lobo Sosa vann. Men den stora konflikten är inte vem som segrade, utan om valet i sig själv är legitimt.

Att detta presidentval genomförts är utan tvekan en triumf för den nuvarande regeringen under Roberto Micheletti. Denna regim tog makten efter en Högsta Domstols-, och Kongress-stödd kupp där den dåvarande presidenten Zelayas slängdes ut ur landet för att han försökt genomföra en folkomröstning utan uppbackning av andra demokratiska instanser i landet (vilket var ett flagrant brott mot landets konstitution). Visserligen verkar Zelayas ha varit genuint impopulär hos folket och den nya regeringen hade ett ganska brett stöd i landet, men Michelettis ministär stötte på ett kompakt motstånd från en omvärld trött på sydamerikanska kupper. Micheletti har försökt vänta ut sina internationella kritiker och hoppats på att detta presidentval skulle presentera omvärlden med ett demokratiskt fait acompli.

Frågan är om det blir så. Visserligen har Obama mjuknat och USA har redan erkänt valet. Men flera länder i Sydamerika kommer inte att göra det. Det handlar inte bara om Latinamerikas motsvarighet till bröderna Marx i dubbel bemärkelse (både i dråplighet och ideologi) med Chavez, Castro och Noriega, utan även balanserade ledare som Brasiliens da Silva. Lägg därtill att FN vägrat skicka några valobservatörer och det verkar knappast som om det finns någon lösning i sikte.

Däremot kommer kritikerna av valet ha det ganska skralt med argument. Alla presidentkandidater som deltog i valet, samt den valkommission som organiserat valet, var utsedda och godkända redan innan kuppen. Anklagelser om riggat val ter sig därmed synnerligen långsökt, liksom krav på omval med samma kandidater. Valdeltagandet verkar även ha även det varit stort för Honduras, någonstans mellan 48 till 60 %, trots att Zelayas grälsjukt manade sina anhängare till bojkott. Detta om något torde ge en fingervisning om att det är Lobo och inte Zelayas som har folket bakom sig. Det visar även att många av de som är kritiska till Micheletti och kuppen, faktiskt stödjer valet. Framförallt borde det avliva den svenska mytbild om att det skulle vara en elit i landet som styr. Att då fortsätta denna dispyt blir svårförklarat och komplicerat för sydamerikanska ledare som påstår sig omfamna demokrati.

Därtill måste Da Silvia och övriga fråga sig vad är deras alternativ? Anser de att Zelayas skall återinsättas och valet ogiltigförklaras? Det innebär för det första att man tvingar på ett land en ledare som är genuint impopulär och direkt avskydd av andra demokratiska instanser i landet, såsom Högsta domstolen och den folkvalda Kongressen. För det andra innebär det att man tvingar på ett land en ledare som inte har något mandat. Zelayas ämbete går ut i januari, han hade inte ens ansökt om att få ställa upp i gårdagens presidentval, och hade inte ens fått det då det skulle vara ett brott mot landets konstitution. En återinsatt Zelayas på obestämd tid är knappats ett recept som andas demokrati eller leder till succé.

Den bästa lösningen är troligtvis fortfarande att en maktmässigt vindklippt Zelayas får sitta på presidentposten i de två kvarvarande månaderna av hans ämbete, där hans agerande i god demokratisk ordning skall fattas i samförstånd med den nyvalda presidenten Lobo, som därmed borde accepteras av alla. Det skulle det vara en symbolmarkering att kuppmakarnas agerande inte var acceptabelt. Att avsätta Zelayas var det visserligen inget fel på. Han bröt mot landets konstitution. Däremot skulle det hela ha skett enligt juridiskt regelverk. Ingen demokrati byter ledare genom att sätta dem på ett plan iförd pyjamas ut ur landet. Dessutom skulle en sådan förhandlingslösning med all säkerhet innebära att glappkäften Zelayas gör bort sig, varvid hans seriösa internationella vänner vänder honom ryggen, vilket skulle underlätta att Lobos erkännande blir totalt.

Som en liten notis här på slutet av inlägget vill jag tillägga att svensk vänster inte förvånar någon. Precis som när det gäller Irak och Afghanistan så anser svensk vänster att val ej kan accepteras så länge någon annan än en vänsterkandidat vinner.