Rick om läkemedelspatent, utan argument och med siffror han inte förstår

Rick Falkvinge har nu skrivit sitt tredje inlägg om varför han anser att patent skall avskaffas. Denna del är inriktad på kritik mot just läkemedelspatent, vilket jag intresserat mig, och där jag har kritiserat Piratpartiets hållning innan.

Det tredje inlägget är visserligen mindre konspiratoriskt än det andra ( vilket jag också bemött) men i princip kommer inte Rick med något nytt och det är igen gamla återanvända påståenden och argument som jag redan bemött och i ärlighetens namn totalt krossat. Men hur som helst tänker jag än en gång bemöta dem här igen:

Rick påstår att läkemedelsbranschen är finansierat offentligt, främst enligt honom själv av läkemedelssubventioner.
Det är ett fullständigt lögnaktigt påstående. Läkemedelsbranschen får inte en krona av staten. De som får de offentliga subventionerna är patienterna. Orsaken är att i vartenda i-land så har vi någon form av offentligt sjukvårdssystem som innebär att sjukvård och mediciner, helt eller delvis betalas via skattesedeln. Premissen är som i alla andra marknader att en konsument (i detta fall patient) behöver någonting och får betala vad det kostar till producenten (i detta fall läkemedelsbolag). Men i vårt offentliga sjuvårdssystem innebär det att en patient som behöver en medicin inte betalar det själv direkt, utan att en stat, (eller som i vårt fall landsting) betalar hela eller delar av notan och sedan tar ut betalningen i form av skatt på medborgarna. Alltså har inte detta påstående från Rick något med patent att göra. Men om Piratpartiet inte gillar detta system så föreslår jag att man slutar tala i skägget och föreslår ett avskaffande av den offentliga sjukvården.

Rick påstår att läkemedelsbranschen endast lägger 15 % på forskning.
Detta är en fullt logisk siffra (även om Rick avrundar den nedåt, den ligger ofta kring 20 %) Ca 35 % av kostnaderna går åt att producera läkemedlen, ca 10 % går till skatter och andra avgifter och ca 5 % går till någon form av internbyråkrati. Då återstår ca 30-35 % som går till försäljning, vilket är en väldigt dyr affär för de flesta läkemedelsbolag. Dessa företag kan ju varken förlita sig på TV-reklam för cellgifter eller bromsmediciner, och kan inte heller sälja särskilt många av sina produkter i varuhus över disk med lågt utbildad personal. Det krävs förhållandevis högt utbildad och talrik personal till att möta doktorer för information och marknadsföring av läkemedel. Så dessa 15-20 % är fortfarande mer än hur stor andel av priset på en ny Volvo som går till att utveckla framtidens bilmodeller. Mig veterligen anser inte Piratpartiet som vissa rödgröna att vi borde förstatliga våra bilmärken för att få bättre bilar i framtiden.

Rick påstår att den riktiga siffran för andelen forskning hos läkemedelsolag är 5 % då han påstår att 70 % av läkemedlen som tas fram inte är en medicinsk nyhet.
Detta påstående innehåller inte ett spår av sanning, utan är endast ett utryck av att Rick inte förstår sina egna källor. Påståendet kommer från en artikel skriven av en ekonom som tittat på den amerikanska myndigheten FDA:s klassificering av nya läkemedel som företag ansöker om att få sälja. Denna ekonom här därmed kommit fram till att 70 % av dessa ansökningar handlar om substanser som rent medicinsk inte verkar innehålla så mycket nytt i förhållande till de läkemedel som redan finns. Men (1) dessa 70 % har inte på något sätt med vad forskningen kostar för företagen. Vissa mediciner är ju nämligen betänkligt dyrare än andra och forska fram. (2) Denna klassificering handlar faktiskt varken om forskning eller ens patent. Den har att gör om tillåtelse att få sälja en medicin. Intressant nog måste även generiska droger också ansöka om att få bli sålda. Och dessa substanser har ju inte forskats fram alls, utan är endast kopior på redan befintliga mediciner. Därmed är en stor del av dessa 70 %, ansökningar som inte kostat en krona i forskning.

Rick påstår att avskaffande av patent hade gjort läkemedel 70 % billigare.
Inte heller detta påstående innehåller ett korn av sanning, utan är även här ett utfall av att Rick inte förstår sina egna källor. Siffran 70 % är hur mycket priset sjunker på en medicin då patentet inte gäller längre och andra företag får tillåtelse att producera kopior. Men dessa 70 % påvisar ej att läkemedel skulle vara 70 % överprissatta. För det är ju klart att ett företag som bara tillverkar kopior och inte lägger en krona på forskning kan sälja mediciner mycket billigare än de som lägger ca en 1/5 av budgeten på forskning. Alltså har påståendet inte alls med forskning och dess kostnader att göra.

Rick påstår att den befintliga forskningen är ett planekonomiskt system.
Det är en ren lögn. Läkemedelsbranschen är en konkurrentutsatt marknad. Varenda medicin som säljs konkurrera med andra mediciner som är baserade på andra patent. Snarare är det Piratpartiet eget förslag, att överföra all läkemedelsforskning till den akademiska forskningen vid statliga universitet(i Ricks terminologi maskerat under namnet öppenforskning), i realiteten att skapa ett planekonomiskt system. Ett system där all forskning skulle vara i statens händer, och där medicinsk utveckling skulle vara frikopplat de vinstintressen som givit oss en ökning i medellivslängd med 20 år. Dessutom finns det inte kunskapen att driva läkemedelsforskning på universitet och ingen vilja bland akademiska forskare att avskaffa patent. Jag har själv spenderat tio år inom medicinsk universitetsforskning, och den har en helt annan inriktning med helt andra preferenser än de enorma företag som krävs för att driva de jätteprojekt över 15-25 år, med mördande byråkrati, extremt dyra kliniska studier som det krävs för att få ett patent till en färdig medicin.


Igen har alltså Rick fallit platt i sina försök att bevisa att patent bromsar innovation. Han presenterar ett hopkop av dåligt underbyggda argument, siffror som han själv inte förstår och därför feltolkar, och direkta felaktigheter som inte bär ett spår av sanning.

Piratpartiet må vara en organisation som vet mycket om mjukvaruutveckling, datorer och Internet. I dessa frågor har de visat upp kunskap och varit drivande mot de gammelpolitiker som uppvisat en oförståelse till vad de lagstifta om.

Men när det kommer till läkemedelsforskning är Piratpartiet inte ett dyft bättre än den mest stofila och åderförkalkade politiker. Här handlar det för partiet att försöka påtvinga en bransch som man själv inte vet mycket om, de regler som partiets aktiva anser vara bäst för den bransch de själva är verksamma inom(mjukvarubranschen). Utfallet blir det värsta vad politik har att ge, nämligen för enkla svar på svåra och invecklade frågor. Alltså ren populism.