SAAB avslöjade de rödgröna som populister

Visserligen har Spyker kommit med ett nytt bud, men troligtvis var det en dödsdom för SAAB som GM släppte i fredags. Det är en tragedi, främst för arbetarna, men även för oss andra som vant oss vid dess unika stil. Men det var naturligtvis oundvikligt. De nya intressenterna av företaget var inte seriösare än Koeningsegg. Och man kan ju förstå att inga andra ställde upp då det faktiskt var svårt att veta vad som egentligen var till salu. SAAB har varit en integrerad del av GM, och det skulle bli otroligt tufft att göra detta lilla och olönsamma bilmärke självständigt.

Vad som var mer oväntat är hur SAAB skulle avslöja att de rödgröna i egentlig mening inte är ett seriöst regeringsalternativ, utan en bunt populistpartier som lär slösa bort skattebetalarnas pengar om de får chansen. Att en amerikansk koncern väljer att lägga ner ett olönsamt bilmärke som säljer för få bilar har en oseriös opposition gjort partipolitik av. Det har varit kritik mot regeringen för kritikens egen skull, med noll substans och utan seriösa egna alternativ. Mest iögonfallande är det hur sossarna som under Göran Persson lyckades saluföra sig som ett ansvarstagande parti med koll på finanserna, nu har chanserat i trovärdighet under Mona Sahlin. Inte så konstigt egentligen när deras velande partiledare inte ens kunnat bestämma sig om staten borde köpa SAAB eller ej.

Nedläggningsbeslut genererade nya reaktioner under helgen från oppositionen, då på samma låga nivå. Socialdemokratiska riksdagsledamoten Peter Hultqvist kräver rakt på sak att Sverige borde ha gjort om missen från 70-talet med svenska varv, och köpt SAAB. Bra för väljarna att veta vad han vill lägga skattepengar på . Den socialdemokratiska bloggaren s-buss håller med Peter Hultqvist och förklarar att SAAB ”konkade under en borgerlig regering”. Ett tungt avslöjande minsann, men mycket mer djupsinne än så lär det inte bli från de rödgröna. Dessutom missar det själva poängen. SAAB föll inte på den nu rådande globala lågkonjunkturen. Nej bilmärket sålde redan för lite bilar under förra högkonjunkturen och dessutom under åren av socialdemokratiskt styre. Det är därför några krislån som Mona fortfarande tjatar om knappast hade hjälpt och varför seriösa köpare höll sig borta. SAAB skulle ha haft röda siffror i budgeten 2010 med eller utan statliga krislån, pengar som förövrigt staten aldrig hade sett röken av. Mona upprepade även sin tröttsamma lögn att regeringen skulle ha ”prata ned betydelsen och värdet av Saab”. Det har naturligtvis inte regeringen gjort. Den har istället berättat om de utmaningar och svårigheter som SAAB står för. Det var ju heller några överraskande nyheter, utan självklarheter som varenda potentiell köpare av företaget visste om. Bodström skriver indignerat om passivitet och cynisk allianspolitik, men klarar alltså inte av att komma med några konkreta egna förslag.

Även höstens bubblare miljöpartiet lägger ribban lågt. Det förtroende som partiet byggt upp med klimatdiskussionerna under Köpenhamnsmötet borde nu vara som bortblåst efter Peter Ericssons uttalande i helgen. Han påstår att regeringen hade kunnat få fram en seriös köpare och mer ospecificerat göra mera. Men sorry miljöpartister, detta gäller försäljning av ett globalt känt bilmärke, och inte att prångla ekologiskt odlade äpplen på ett torg. Varenda möjlig köpare av bilmärket på globen visste om fördelar och nackdelar med SAAB. I dagens globaliserade ekonomi är det något politiker har nada inflytande över.

I allt elände som denna nedläggning innebär för de inblandade som blir av med jobbet, eller vars egna företag påverkas och för Sverige som helhet, så finns en strimma hopp. Sveriges väljare har åtminstone blivit varse om vilket katastrofalt alternativ de rödgröna skulle vara till regeringen.