Miljöpartiet är ett hot mot glesbygden

Då var det dags för miljöpartiet att kongressa i Uppsala. Partiet har på senare tid skjutit in sig på medelklassväljare i storstadsområden, även om partiets aversion mot nödvändiga infrastruktursatsningar i Stockholm, RUT-avdrag, samt deras kvoteringsiver borde straffa sig. Men hur blir livet på landsbygden med Maria Wetterström och Peter Eriksson som ministrar?

Vi storstadsbor kan ju ha en något kitschig syn på glesbygdsbor. Ungefär ett år under min tid på universitetet pluggade jag något motsträvigt grön biologi, med andra ord ekologi, växtfysiologi etc. En av mina mer entusiastiska kursare, som var en riktigt trevlig prick, utstrålade biolog från varje fiber kroppen. Han hade tagit över sin farmors hus på landet, och där tillbringade han så mycket tid som möjligt. Det innebar en 45-60 minuters färd med Pågatåg, och sedan ungefär lika lång cykelfärd från stationen. Väl där var ett av hans huvudintressen att göra stugan så ekologisk som möjligt. En av hörnstenarna var att låta gräsmattan växa så vildvuxet som möjligt. Orsaken var att det tydligen innebär en helt annan fauna av småkryp mattan i jämförelse med om man låter gräsklipparen göra sitt jobb.

Min före detta kursare passar som handen i handsken på miljöpartiets program, med hans förkärlek till ekologism, cykla och kollektivtrafik. Men han är inte en typisk glesbygdsbo, även om Aftonbladet tror det. Den typiska glesbygdsbon är snarare hans klagande och oförstående grannar som inte ville bo bredvid någon vars trädgård såg fullkomligt förskräcklig ut. Grannar som inte var det minsta intresserade av min väns utläggning om småkryp i gräsmattan, utan gärna använder elgräsklipparen för att hålla trädgården fin. Grannar som gärna tar bilen istället för cykel och tåg. Dessa passar då rakt inte in i Erikssons och Wetterströms gröna folkhem. Det är främst dom som lär få betala dyrt vid rödgrönt makttillträde.

För det första får vi inte glömma att fler på landet än i staden bor i villor. Som jag skrev i mitt förra inlägg lär vinters förhöjda elpriser (6000 kr per villa) bli permanenta med de rödgrönas skatt på elbolag och avveckling av kärnkraften. Lägg därtill bensinskatten. Miljöpartiet har gjort en stor sak av det endast skulle innebära en kostnadsökning med 49 kr för en medelbilist. Problemet är ju att i det medlet ingår en hel del storstadspensionärer som använder bilen till att köra och handla eller besöka släkt och vänner då och då. Denna grupp kör betydligt mindre än medlet. Landsortsborna kör betydligt över medel. De har långa sträckor till och från arbetet eller använder förbränningsmotor i arbetet (exempelvis jordbruk), och dessutom måste använda bilen vid nästan varje tillfälle i privatlivet. Det lär inte ändras med att man bygger höghastighetståg mellan storstäderna, eller miljöpartiets aviserade satsning på cykelbanor. Därmed lär hundralapparna, ja till och med tusenlapparna rasa iväg varje månad för ett hushåll på landet. För det tredje planerar de rödgröna lägga en kilometerskatt på tung transport på vägar. Det låter säkerligen som en lysande idé, så länge man bor utmed Sveriges stråk av järnvägar. Men för en rätt stor portion av företagare i vårt avlånga land så finns det inget alternativ till lastbilstransporter, till exempel vår skogsindustri. Med kilometerskatt det innebär färre jobb på landet och dyrare priser i butiker på landet.

Med andra ord är miljöpartiets politik ett hot mot just de som valt att bosätta sig närmast naturen. Billig el och bil är nämligen en nödvändig förutsättning för ett liv utanför Stockholms tullar. Vill man att hela Sverige skall leva så gäller det främst att inte sönderbeskatta glesbygden.

Ps, läs gärna Johan Hedins försvar av bilismen från ett grönt perspektiv