Miljöpartiets kärnkraftshat borde avskräcka facket.

Ibland är det där med tidsmässiga sammanträffande en besvärlighet för skribenter. Samtidigt som Aftonbladet förkunnar att miljöpartiet blivit ett erkänt regeringsdugligt parti så faller samma partis förtroende i opinionen. Och det innan miljöpartiets kongress i Uppsala där vi säkerligen lär får se nya exempel på dårpippiförslag såsom att det skall vara omöjligt att äga skog, förbud mot räntor på lån, samt cementerande av partiets forskningsfientliga syn på djurförsök etc.

Men nu är extremfallen inom miljöpartiet inte det värsta, utan det är faktiskt den politik som partiledningen och partimajoriteten står för. Jag har tidigare skrivit en hel del om miljöpartiets verklighetsfientliga syn på kärnkraft som både är ett hot mot allas våra plånböcker, men även jobb inom svensk industri. Exempelvis pappers- och metallindustrin som kräver en hel del billig el för att existera.

Därmed är det intressant att Aftonbladet lyfter fram att just LO-bossen Wanja Lunby-Wedin gillar sossarnas samarbete miljöpartiet, och tar det som ett signum för tidningens åsikter. Men de gör det från ett starkt ideologiskt vänsterperspektiv, nämligen att miljöpartiet är ok för LO trots att partiet tidigare drivit igenom undantagsregler från LAS med Allianspartierna.

Men miljöpartiets problem med facket är ju snarare de åsikter miljönissarna har gemensamt med Ohlys vänsterparti. Nämligen avskaffa kärnkraft nu bums med detsamma och drakoniskt höjda elpriser för både medborgare och svensk industri. Eller saboterande av livsviktiga infrastruktursatsningar i Stockholm som förbifarten, samt höjning av bensinskatter. Det är knappast i linje vad industrifacken som Pappers står för, då det är ett hot både mot jobb och högre löner. Deras oro exemplifieras väl av kampanjen ”Nätverk för framtidens energi” där Metall, Pappers och oroade socialdemokratiska lokalpolitiker gjort gemensam sak med näringsliv i att argumentera för kärnkraft i Sverige.

Vad aftonbladet snarare påvisar är att Wanja Lunby-Wedin först och främst är en socialdemokratisk valarbetare, medan LO-medlemmarnas intressen är betydligt mindre viktiga. Miljöpartiet står för en stenålderspolitik där miljö ställs mot välfärd och jobb. Det är knappast något som svenskar arbetare skulle vinna på.

Ps, läs gärna DNs artikelserie om kärnkraft.