Skapa nya jobb, eller hota befintliga jobb?

Sommarsemestrarna är ju för de flesta av oss tyvärr över. Det kommer att ta ett tag till innan jag kan lapa sol på en semesterort bredvid en pool med en bra bok i famnen och kall öl i näven. Men sensommaren kommer även med goda nyheter och stort hopp för många. Den hiskliga lågkonjunktur vi gått igenom har ju som väntat ökat arbetslösheten. Nu efter en ekonomisk vargavinter och efterföljande inaktiv sommarsemester så är det god tid för många företag att börja anställa. Behovet finns. Beställningar och efterfråga har de senaste månaderna överträffat förväntningarna med råge hos många svenska företag som tex Skanska.

Men vilken politik underlättar bäst för företagare att anställa? De rödgröna har gått ut med stora trumman med ett knippe förslag samtidigt som de kritiserar regeringen i frågan. Där finns vissa intressanta grepp här som sänkt arbetsgivaravgift med 0,5 miljarder för småföretag, och någon form av riskkapitalform för nyföretagande som både kan bli bra eller dålig beroende på utförande. Sorgligt nog domineras den så kallad rödgröna jobbpolitiken med en återgång till AMS- och Komvuxsatsningar som verkligen INTE andas socialdemokratisk nytänkande utan snarare fossilisering.

Fast frågan är ju då vad den sammanfattande rödgröna jobbpolitik skall ställas mot. Vad finns på minuskontot? Vilken befintliga arbetsskapande allianspolitik är de emot?

• De rödgröna vill avskaffa RUT och på sikt ROT, som har gett mellan 12.000 och 35.000 nya jobb bara 2009 (och tillfört mer till statskassan än det kostat).
• De rödgröna vill höja arbetsgivaravgiften för ungdomar med 10 miljarder (som alltså alliansen har sänkt). Det får de rödgrönas sänkning på 0,5 miljarder att te sig som en piss i Mississippi. Knappast hållbart för ett sosseparti som vill använda ungdomsarbetslöshet som valvinnare.
• De rödgröna vill införa en förmögenhetsskatt som förövrigt stod högt på arbetsgivarnas önskelista att ta bort 2006. Hur många jobb försvinner med återinförd förmögenhetsskatt?
  De rödgröna är emot Alliansens energiuppgörelse och har av allt att döma ställt sig bakom vänsterpartiets och miljöpartiets krav på att relativt snabbt avveckla vår kärnkraft. Detta skulle leda till höjda energipriser som framförallt skulle drabba vår elintensiva industri. Det är svårt att säga hur många jobb det berör men det finns 280.000 yrkesverksamma metallare varav många arbetar inom mycket elkrävande verksamheter. Dessutom sysselsätter pappersindustrin 23.000 personer, och även den är elintensiv.
• De rödgrönas kilometerskatt på lastbilstransporter tillsammans med den höjd bensinskatt kommer att öka kostnader för många företagare, främst på landsbygden, men även i storstäder. Miljöpartiets förslag att skeppa varor via tunnelbanan på natten kan knappast anses vara genomförbart och skulle knappast underlätta för Stockholms företagare. Hur många jobb påverkar dessa ökade kostnader?
• Till det kommer Rödgröna förslag likt ”rätt till deltid” vilket blir ett hot mot dem som vill deltidsarbeta när någon av deras kollegor kräver att få fulltidsarbete. Samt stopplag och vinstförbud i vårdföretag som kommer att stoppa både nyetablering och utveckling vilket kan ge nya jobb i vården.

Frågan är alltså inte hur många jobb som Sahlin skapar med rödgrön politik, utan snarare hur många jobb som försvinner med rödgrön politik. Det är också orsaken till att många företag, inte minst RUT-användare, vilar på hanen och väntar på att eventuellt anställa tills efter valet.
Den relevanta beslutet för väljarna blir ju därför ”bakåt eller framåt”, jobb- eller bidragspolitik. Alliansens arbetslinje ledde till att arbetslösheten som legat någorlunda stabilt på 7.5 % under högkonjunktur med regeringen Persson sjönk till siffror under 6 % innan den katastrofala lågkonjunkturen kom i vägen. Nu med bättre konjunktur och god statlig ekonomi så kan åter igen Alliansens arbetslinje få fritt spelrum. Det är en bättre väg än en rödgrön politik som snarare riskerar befintliga jobb än skapar nya.