Ett försvar av djurförsök

Miljöpartister, tillika veganen och djurförsöksmotståndaren Veronika Ekström vill att jag förtydligar mina argument till varför jag menar att djurförsök inte kan ersättas inom medicinsk forskning. Veronica själv tycker att ”odlade celler, datormodeller, tekniska lösningar och kemiska analysmetoder” skulle kunna ersätta djurförsök. Veronica hänvisar till organisationen ”forska utan djurförsök”. Detta anser jag är en hopplös förhoppning utan någon som helst förankring inom vetenskapen. Jag grundar mitt påstående på att jag själv har forskat inom medicinsk vetenskap under tio år. Men låt mig förklara varför.

Djurförsöksmotståndare brukar hänvisa till en studie som påvisar att djurförsök inte är så bra på att förutse hur ämnen fungerar på människor. Det är visserligen delvis sant, även om djurförsök har varit en essentiell del i den medicinska revolution som gjort att vi lever mer än 20 år längre och är allt friskare. Vad djurförsöksmotståndarna också glömmer att påpeka är att det inte finns några motsvarande studier på eventuella mediciner som uteslutande använt sig av djurfria metoder, då det aldrig skulle tillåtas av världens regeringar för omsorg för patienters säkerhet. Djurförsöksmotståndarna tror väldigt självsäkert, att djurförsökens begränsningar bero på skillnader mellan djur och människor (vilket veganer i andra fall brukar ignorera). Det är fel. Svagheten ligger snarare att det är svårt att skapa tillräckligt bra sjukdomsmodeller. De sjukdomar vi idag är intresserade av är nämligen komplexa, likt schizofreni, depressioner, Alzheimers etc. I många fall vet vi inte vad de beror på. Symptomen på dessa sjukdomar är också många gånger komplicerade, likt Alzheimers minnesrubbningar och personlighetsförändringar. Det är väldigt svårt att hitta motsvarande sjukdomar i djur. Därför måste forskare efterlikna sjukdomar och dess symptom i djur, vilket är invecklat. I och med genteknik har en hel del framsteg gjorts, men också dessa genmodifierade möss är långt ifrån perfekta. Låt oss nu jämföra djurförsök med alternativen.

Odlade celler brukar lyftas fram som framtidens melodi. Djurförsöksmotståndarna hänvisar att de odlade cellerna kan var människoceller och menar då att de skall bli bättre än djurförsök. Problemet är bara att de medicinska frågor vi kan lösa genom att titta på enskilda celler är starkt begränsade. Våra kroppar består av otaliga organ vilka i sin tur består av en otrolig massa celltyper som är specialiserade. Dessa celler reagerar på ett visst sätt på grund av sin omgivning, sina grannceller och otaliga andra stimuli som idag är okända. Därmed är möjligheterna till att exakt efterlikna cellens miljö i en petriskål omöjligt. Och hur skall vi kunna studera symptom i en cell? Låt oss ta ett exempel. Jag har själv forskat i Parkinsons sjukdom. Det är en sjukdom som beror på att en speciell population celler i hjärnan av en okänd anledning kontinuerligt dör. Detta orsakar en mängd symptom som ibland börjar med förlorat luktsinne, senare minskad rörelseförmåga, skakningar och till slut mer komplicerade yttringar såsom depression och nedsatt mental förmåga. Idag forskar man på råttor och möss där dessa celler antingen dödats kemiskt, eller via genetiska mutationer. Men hur skall vi kunna forska på Parkinson med enbart odlade celler? Dopamincellerna som dör reagerar på ett speciellt sätt beroende på sin omgivning, samt vilka andra celler över hela hjärnan som dessa celler (via långa axon eller kortare dendriter) har kontakt med, och vilka molekyler som dessa celler använder för kommunikation. Vi kan inte till fullo simulera denna miljö eller dessa dopaminceller i en konstgjord miljö. Dessutom ger påverkan på dessa celler ett symptomutfall som är beroende på av andra annorlunda celler på helt andra platser i hjärnan. Hur skall vi kunna mäta symtombortfall i försök med odlade celler? (Ps, kemiska analysmetoder är en än mer förenkling av verkligheten i en männsikokropp och har än mindre möjligheter att ersätta djurförsök).

Hur står det till med datormodeller då? Jo de kan vara användbara på otaliga sätt inom forskning. Men kan det ersätta djurförsök? En datorsimulering är ju bara ett försök att efterlikna verkligheten, en avancerad gissning. Ju fler okända parametrar vi har desto sämre blir gissningen. Tyvärr är forskning just att utforska det okända. Och vi har vi idag väldigt många okända parametrar. Receptorer utan kända signalämne, signalämnen utan receptorer, och cellulära förändringar och celldöd som sker av okända anledningar. Så länge stora delar av vår molekylära fysiologi och våra sjukdomars fysiologi förblir okända för oss så förblir datormodeller synnerligen veka. Jag har även ett exempel här. I ett grannlabb till där jag var verksam studerade några kollegor signalering och nervnätverk i ryggraden på nejonöga. Genom att studera detta primitiva ryggradsdjurs simteknik hoppades dessa forskare kunna förstå vår ryggrads signalering vid gång som skulle vara till hjälp vid ryggradsskador. När man trodde sig veta tillräckligt så tog man sig i kontakt med några kollegor vid KTH som byggde ett simuleringsdataprogram över detta djurs simteknik. Det hela användes flitigt i undervisning. Men sedan satte sig en av forskarna ned och försökte finna varenda litet neuron i nätverket. Det gick inte något vidare, utan det neuronala nätverket visade sig vara betydligt mer komplicerat. Hela simuleringen fick stryka på foten när den inte stämde överens med verkligheten. Det är just därför vi använder djurmodeller då det är en fungerande modell lik oss, som fungerar trots att vi inte vet allt om dem. Varje råtta eller mus är en någorlunda fungerande svart låda som fungerar trots att vi inte vet allt dess innehåll.

Alltså, djurförsök är långt ifrån perfekta. Men dess svagheter kan inte fyllas av vare sig odlade celler eller datormodeller (förutom i enskilda fall). Dessa alternativ faller för exakt samma svagheter (fats djupare) som djurförsök, vilket är det komplicerade med att skapa en konstgjord sjukdomsmodell utanför en patient när vi inte har alla kända parametrar. Däremot är både odlade celler och datormodeller värdefulla komplement som kan göra djurförsök betydligt mer effektiva. Odlade celler kan svara på frågor som bäst undersöks i väldigt förenklade modeller, där man slipper ta hänsyn till många parametrar som kan störa. Datormodeller är otroligt värdefulla när många olika möjligheter skall simuleras på kort tid, tex bindningstudier mellan molekyler. Men vill vi ha nya mediciner så måste vi även använda oss av djurförsök. Det handlar om råttor eller patienter. Jag har en bestämd mening om vilka jag tycker är viktigast. Det har miljöpartiet också, men det är inte patienterna.