Att Peter Mangs (som tydligen har gått på samma gymnasium som mig) dömdes för sina brott var visserligen väntat, men viktigt för att Malmö skall kunna läka de sår han skapade. Smolket i bägaren är det mord och de mordförsök som han friades för. Det kan innebära att offer och anhöriga har svårare att gå vidare och såren i Malmö förblir vidöppna.
Men frågan är om Peter Mangs säger oss något om vår samtid? Eva Franchell på Aftonbladet, gör vad hon och tidningen brukar göra, nämligen drar långtgående slutsatser som passar hennes egna politiska preferenser. Hon drar paralleller till lasermannen John Ausonius och menar att han härjade när Ny demokrati var i Riksdagen, precis som Peter Mangs mördade nu när Sverigedemokraterna är invalda. På denna något svajiga korrelation menar hon att Malmös svar på lasermannen ”speglade… ett främlingsfientligt samhälle” precis som John Ausonius uppstod i ”en tid av tydliga motsättningar”. Så knyter Eva Franchell Peter Mangs till Sverigedemokraterna
När man debattera mot rasism och främlingsfientlighet så kan man inte lätta på garden och slarva med sin intellektuella hederlighet. Det gör Eva Franchell. Hon har konstruerat en ekvation som skall förklarar två extrema ”ouliers”, John Ausonius och Peter Mangs. Men vad hon har glömt är att ingen annan passar in i ekvationen. Det finns många andra vettvillingar som begår för oss andra svårförståeliga våldsdåd mot medmänniskor som de aldrig ens träffat. Men 99 % av dem har andra bevekelsegrunder än Peter Mangs. Vidare så finns det andra länder som har betydligt större och betydligt aggressivare rasistiska partier än Sverige som inte har haft någon motsvarighet till Peter Mangs. Exempelvis Frankrike där Front National vars representant har haft mer än 10 % av rösterna i varje presidentval sedan mitten av 80-talet, Jörg Haiders Österrike, eller varför inte Pia KjærsgaardsDanmark. Hur förklarar vi det?
Man drar helt enkelt inte långtgående slutsatser om vårt samhälle baserat på enstaka undantag som John Ausonius och Peter Mangs. Det är ovetenskapligt. Oavsett hur mycket elände de ställt till med så är de enstaka extrema individer och endast ett gupp i en statistisk kurva. Eva Franchell gör alltså samma misstag som när stora delar av vänstern försöker knyta Breivik till allehanda borgliga politiker. Hon är fast i samma självbedrägeri där vänstern försöker dra enkla poänger men faller platt på att deras skapelse förblir för tok för naiv och ointellektuell för att bli accepterad. Det finns inga genvägar, inte ens när man debatterar rasism.
Därför undrar jag vad Eva Franchell egentligen hade för mål med detta inlägg. Om hon trodde att någon Sverigedemokrat skulle få dåligt samvete och ändra sin politiska tillhörighet tror jag hon blir besviken. Troligtvis blir effekten tvärtom. Svajiga SDare lär bli rent ut sagt förbannade att de åläggs att ta ansvar för Peter Mangs våldsdåd, trots att de själva kanske är fredligare än Gandhi. Det lär snarare cementera dem i SD än mer. Min gissning är att Eva Franchell egentligen inte skrev för några SDare, utan snarare för socialdemokratiska partikamrater som redan håller med henne.
Men det här blottlägger enligt mig ett enormt misstag som många debattörer gör när de vill debattera SD. De skriver artiklar på artiklar som egentligen är avsedda för dem som redan delar skribenstens åsikter, med förenklade argument och logik som bara en allt för god vän kan godta. Men vad hjälper det att mässa för redan övertygade?
0 comments:
Post a Comment