I helgen var jag med flickvän och hälsade på min gode vän Martin Olsvenne på Gotland. Förutom ren avkoppling så passade vi även på att vara politiska turister, under centerns dag i Almedalen. Inte så lite passande då jag numera är suppleant i centerpartiets Malmöavdelning.
Det var en dag som började med en gryende oro. Varenda politiskt intresserad person, oavsett partipolitisk tillhörighet vi träffade på under eftermiddagen hade redan räknat ut Annie Lööf. Den rådande domen var att hon bara ger ifrån sig klyschor. Det fanns rent ut av något dystert och bävande i väntan på talet. Men likt en uträknad Federer så slog Annie tillbaks. Det var snarare det tal med minst klyschor av alla de hållna av partiledare i årets upplaga av Almedalsveckan. Marita Ulvskog, Alliansens främsta valarbetare, tyckte naturligtvis något annat och uttryckte det minst sagt smaklöst, men det berodde troligtvis på att hon inte gillade de politiska ställningstaganden och förslag som Annie presenterade.
Det jag gillade med talet var blandningen med att berätta vad Alliansen gjort rätt de senaste åren, men också med vad Alliansen måste bli bättre på. Tänk att det krävdes en Allians för något så självklart som att vi alla nu kan köpa huvudvärkstabletter på ICA. Det säger en hel del om vilken reaktionär bakåtsträvande kraft socialdemokratin utvecklats till.
Självkritiken och vad som krävs för framtiden var minst lika blixtrande. Annie dundrade in att det krävs en nystart för Alliansen, med ökat reformtryck. Jag har skrivit om det innan, att pga av det parlamentariska läget så lägger inte regeringen förslag som kommer att röstas ner av de rödgröna med Sverigedemokraterna. Men det tolkas av många väljare som om Alliansen saknar idéer eller är nöjda. Annies budskap om ett ökat reformtryck behövs därför,inte minst som en signal till väljarna att det finns mycket kvar att göra innan Alliansen anser sig nöjd. Man innehar inte makten för maktens skull, utan för att göra nödvändiga förändringar som Sverige behöver. Svenskans Göran Eriksson har tolkat detta som en attack på Reinfeldt som snarare försvagar Alliansen. Men det är att låsa sig vid hur borgerliga regeringar fungerade för tjugo år sedan, vilket inte är aktuellt längre. Ett centerparti som tydligare definierar sin egen plats i politiken kan möjligen sno röster från moderaterna. Men snarare stärker det Reinfeldt som statsministerkandidat då han omöjligen kan försvara sitt ämbete om centerpartiet i bekväm tysthet krymper under 4 %.
Annie kom även med en rad exempel på arbetsmarknadsreformer som lyckats i andra länder, såsom Tyskland och Danmark. Det var samtidigt en tuff gliring åt Stefan Löfvén och inte minst LO som är en dörrstopp mot sådana nödvändiga åtgärder. Trots att de har genomförts av främst socialdemokrater i Tyskland och Danmark.
Det intressanta var att Annies tal kombinerades med en CUF-kampanj för en bantad stat, och Per Ankersjös lysande artikel där han vill att centern skall bekämpa statlig klåfingrighet. För mig signalerar detta ett mer självsäkert parti med en självsäkrare partiledare som inte ber om ursäkt för sin liberalism. Det är exakt vad som behövs. Naturligtvis finns det de inom och utom partiet som väljer att vantolka detta. Ett centerspöke från för, Pär Granstedt menar att det är ”eko från amerikansk högerdebatt” och jämför med Teapartyrörelsen. Det är ett rent intellektuellt förklenande påstående av Pär Granstedt. Sverige har världens näst högsta skattetryck på ca 45 %, medan USAs skattetryck ligger på ca 25 %. Att vilja sänka något från 45 % är naturligtvis inte samma sak som att vilja sänka något till betydligt lägre än 25 % . Det finns en hel del nivåer där emellan. Position är definition av politisk tillhörighet, inte riktning. Pär Granstedts artikel är dessutom en tråkig påminnelse om att i alla partier så finns där politruker som anser att deras eget kall som folkvalda är att utnyttja staten genom att reglera, subventionera och lagstifta fram ett visst beteende hos väljarna. Det är en social ingenjörskonst som tyvärr även har blivit ett signum för Reinfeldt och Anders Borg. Att nu centern ställer sig som en motkraft mot denna tendens inom Alliansen är synnerligen efterlängtat. Det är att ha individen och den lilla människan i centrum.
Min reflexion som politisk turist är (förutom en smärtsam solbränna) en förväntan och förhoppning om ett mer kaxigt, aktivt och liberalt centerparti. Det behövs om de dystra opinionssiffrorna skall förändras.
0 comments:
Post a Comment