Jag måste erkänna att det inte var så lätt att samla mycket till intresse för partiledardebatten igår, efter som det är så långt till val och då socialdemokraterna knappt ens kommit överens med sig själva om vilken politik de vill föra. Än mindre vet vi vad alternativet i politik till alliansen blir då det är avsevärda skillnader mellan oppositionspartierna. Så det blev inte mycket mer än slötittande från min sida.
Men en fråga som fick mig att vakna till, är vinster i välfärden som jag skrivit en del om nyligen. Stefan Löfven sköt frågan på framtiden och försökte ge ett lugnande svar både till sina egna blodröda gräsrötter på vänsterkanten, samt till dem som jobbar och använder privatdriven välfärd. Jag skulle dock inte känna mig lugnad om jag tillhörde de senare grupperna. Orsaken är att Stefan Löfven uppenbarligen har samma världsfrånvända syn på frågan som sina rödaste gräsrötter.
Den socialdemokratiske partiledaren påstod nämligen att välfärdsföretag har betydligt högre vinst än industriföretag. Men som jag tidigare har skrivit så är det irrelevant. ”Vinst” betyder inte att pengar lämnar ett företag, utan bara att i den dagliga driften blir det pengar över. Dessa pengar behöver välfärdsföretag i dyra långsiktiga investeringar (exempelvis skolbibliotek och medicinsk utrustning) och som buffert för svårare tider. Vad som borde vara mer intressant för vänstern i denna fråga, om det nu är att pengarna de är intresserade av, är ”vinstuttaget”, eller ”utdelning till aktieägare”. Den är i de flesta vårdföretag noll kronor.
Att socialdemokratiska gräsrötter inte klarar av den distinktionen är graverande i sig, men inte oväntat. Men att partiledaren inte gör det, framförallt då han varit fackföreningsledare, är både dåligt och oroväckande. Antingen är han okunnig, eller så väljer han att vara okunnig för att han skall kunna propagera mot privata alternativ inom välfärden på ideologisk grund. Inget av alternativen är särskilt beundransvärt för någon som ämnar bli statsminister.
Sedan har jag även en del åsikter om uppgifterna i sig som Löfven använder sig av, nämligen att vinsterna inom välfärdsföretag skulle vara särskilt höga. De kommer med all säkerhet från en artikel i Svenska dagbladet som har tittat på vinsterna 2009. Men (1) annan statistik som ser till vårdföretag 2011, uppvisar inga uppseendeveckande vinster, snarare tvärtom. Dessutom (2) innefattar artikeln från Svenska Dagbladet flera vårdföretag som inte är vårdgivare i den meningen att de vårdar någon person, vilket kan vara knivigt att kvalitetsmässigt bedöma. Nej, de är kemiska laboratorier som analyserar blod och urin åt sjukhus och vårdcentraler. De skall ge kvalitativa provsvar inom en given tidsintervall från det att de fått provet. Det är ganska lätt att kvalitativt bedöma varför naturligtvis priset förblir det primära. Så om landsting har valt att använda sig av privata kemiska laboratorier så innebär det troligtvis att det hade varit dyrare för landstingen att göra det själva. Varför skulle vinst eller vinstuttag i så fall vara problematiskt för en socialdemokrat som påstår sig primärt ha omsorg om skattemedel? Det går inte ihop.
Slutsatsen förblir att ingen har lyckats påvisa några ”övervinster” som skulle kunna vara ett problem för vår välfärd. Det hela är fantasier som vänstern använder för att kunna förbjuda privata alternativ i välfärden.
PS. På tal om Svenska dagbladet så låter de Li Bennich-Björkman, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet att bedöma debatten. Hennes egna politiska åsikter lyser dock igen. Hon menar nämligen i just vinst i välfärden att ”V har en stor poäng och att man från alliansens sida har svårt att klara det. Man mörkar det genom att hela tiden tala om valfrihet när det inte handlar om det.”.
Vadå mörkar? Jag undrar om akademikern Li Bennich-Björkman har någon uppfattning om hur det skulle gå att bedriva ett privat företag om du inte ens får lägga undan pengar till långsiktiga investeringar eller buffert?
0 comments:
Post a Comment