Det gick som förväntat Barak Obama vann ett ganska jämt val.
Varför, frågar sig många? Vissa påstår att det var oväntat.
Jag tycker inte det. Sittande presidenter är svåra att utmana i USA då de har uppenbara fördelar. De slipper en uppslitande förvalskampanj där de tvingas förhålla sig till andra kandidater inom samma parti, och servera örongodis till partiaktivister som står långt ifrån de mittenväljare som till slut kommer att avgöra presidentvalet. Romney tvingades under premiärvalet att bli mot abort, mot sitt eget Obamacare i Connecticut, mot homoäktenskap och mot hans profil från guvernörstiden som en som jobbar över partigränserna. Och nu de senaste 6 månaderna så skulle han försöka erövra tillbaka den mittenprofilen som krävdes för att vinna "swing states". Tacka tusan för att Daily show med Jon Stewart och andra demokratiskt orienterade komiker hade julafton där de kunde skämta om Mitts motsägelsefulla kampanjande. Men glöm inte, liknande kritik hade lika väl kunnat riktas mot en demokratisk utmanare av en republikansk president.
Så trots att Obama har att tampas med höga arbetslöshetssiffror, ett endemiskt budgetunderskott och en extremt oroväckande statsskuld, så har han haft ett försprång i att verka trovärdig. Lägg därtill att den sittande presidenten har fördel av ett federalt maskineri runt omkring honom som gör honom mer trovärdig i bla utrikesfrågor. Han har pga det amerikanska valsystemet helt enkelt verkat mer statsmannamässig, medan utmanaren ofta faller i fällan att verka amatörmässig.
De som påstår att Obama rent logiskt borde ha förlorat, håller jag inte med. Det är snarare ett svaghetstecken att han inte vann än mer övertygande. Däremot anser jag de som ser det som en självklarhet att demokrater vinner val, är lika fel ute. De påstår att de unga, och växande minoriteter väljer demokrater. men det är ingen naturlag. För sju år sedan släppte två Economist-medarbetare boken "the right nation" som till skillnad från svenska observatörer, försökte beskriva republikaner utifrån en mer neutral synvinkel. Boken har visserligen 7 år på nacken, men har fortfarande bäring. Författarna menade att USA var mitt i en republikansk våg sedan 80-talet, som endast ett enastående politiskt fenomen likt mittendemokraten Clinton kunde besegra. Alltså var republikanska segrar normalitet. Demografiskt växer stater med förhållandevis många republikanska väljare, som tex Florida och Texas, medan de gamla rostbältets demokratiska fästen med starka fackföreningar, likt Pennsylvania står stilla. Den största minoriteten bestående av latinos har en logisk republikansk bäring pga av katolicism. En hel del talar för att vi fortfarande är i en denna våg trots Obama, nämligen att vallokalsundersökningar igår påvisade att 53 % av de som röstade tycker att den federala staten gör för mycket medan bara 41 % att den gör för lite.
Det betyder inte att jag tycker att de som tycker att än mer ”tydlig”, eller ”extrem” konservativ hade gjort så mycket bättre än Mitt Romney. Exemplvis Dick Erixonmenar att vallokalsundersökningen visar att om de som röstade vill ha mindre stat, så vill de som inte röstade ha än mindre stat, och orsaken för att så många stannade hemma var att Mitt Romney inte entusiasmerade konservativa kärnväljare. Men vallokalsundersökningen påvisar inte det. Den antyder snarare att en hel del som rent logiskt borde gett Romney presidentämbetet snarare lade sin röst på Obama. Alltså avskräckte Mitt Romney en hel del mittenväljare som annars borde vara potentiella väljare.
Jag skrev nyligen ett inlägg att en orsak till detta är värdekonservativa grupperingar som tar stor plats och ställer för stora krav på sina politiska företrädare. Men jag anser att den analysen egentligen bör utvecklas även åt andra håll. En lika stark gruppering med extrema åsikter är libertarianer likt Tea-partyrörelsen eller de som flockas kring den evige kandidaten Ron Paul. Även om jag själv rent politiskt skulle beskriva mig som liberal så har jag svårt att förlikas med dessa grupperingars åsikter. De är så pass radikala att de inte kommer att fungera i den verklighet de existerar.
Problemet med dagens republikaner är att de ger intrycket att vara extrema åt alla omöjliga håll. Men vad de skulle behöva är att extremisterna i alla dessa riktningar förstod att de inte kunde få allt, utan snarare små eftergifter i rätt riktning. För presidentkandidaten som republikanerna behöver för att utnytjja den våg som kan få dem att dominera amerikansk politik är fortfarande en återhållsam mittenpolitiker. Utan eftergifter till partiaktivister, med en mer mittenorienterad och tråkig politik så hade säkerligen Romney vunnit.
Frågan är om de hunnit lära sig läxan om fyra år. Då har de inte en sittande president mot sig, om Obama fortsätter på den inslagna vägen med dyra stimulanspaket utan mycket effekt, och utan ens försöka partiöverskridande samarbeten som USA behöver, så lär inte extremistfaktorn bara drabba republikaner. Den kan lika gärna slå mot demokrater.
Om fyra år kan det gå hur som helst. Men det beror på om republikanerna eller Obama kan lära sig sin läxa av de senaste fyra årens respektive misslyckande.
0 comments:
Post a Comment