Balterna och Förintelsen

Nä nu blir det historia. I Sverige är det rätt vanligt att balter ställs mot judar. Orsaken är att balterna kollektivt anklagas för att vara delaktiga i Förintelsen, i en betydligt allmännare grad än till och med tyskar. När balter beskylls för Förintelsen är de bara ”balter”, medan tyskar är ”tyska nazister”. Skillnaden är ingen slump. Avsändare av dessa anklagelser är inte bara extremister likt Maj Wechselmann eller Åsa Lindeborg. Även författaren Ingvar Lundin har skrivit liknande. Jag har alltid förundrats över att det varit acceptabelt att kollektivt skuldbelägga just balter. Jag började därför läsa i ämnet och fann böcker av den amerikansk-lettiska forskaren Andrew Ezergailis. Han är erkänd som expert i ämnet och citerades när revisionisten David Irving fälldes Lipstaträttegången. Det jag skriver här är baserat på professor Ezergailis böcker. Det är en berättelse hur både Nazityskland och Sovjetunionen vilseledde världen och skyllde Förintelsen, orättfärdigt, på balterna.


Förintelsen i Baltikum.

Att Baltikum och främst Litauen hamnar i blickfånget när det gäller Förintelsen är naturligt. Det var där den brutalisering och industrialisering ägde rum som utvecklade Förintelsen från diskriminering via deportering och nackskott till slutligen gaskamrarna i Auschwitz. Processen accelererades med Nazitysklands angrepp på Sovjet sommaren 1941. Med den tyska armén fanns det specifika Einsatzkommando, små enheter som i samarbete med armén var där bara för att avrätta judar. Vid samma tidpunkt var det inte acceptabelt att mörda västeuropeiska judar på detta sätt. I november och december gick man ett steg längre då gettot i Riga förintades medels nackskott på 2 dagar där ca 26000 judar mördades i Rumbullaskogen. Detta hemska öde delade Rigas judar med ca 1000 tyska judar som anlänt till staden. Hädanefter var även västeuropeiska judar lovligt byte för massavrättningar. Härifrån var det endast en rent teknisk förändring till industriellt massmord medels gas i lägren i Polen.
Det bör framhållas att enskilda balter var delaktiga. Exempelvis organiserade Einsatzgruppe A flera Sonderkommando bestående av lokala förmågor som hjälpte till i massmördandet. Den mest kända var Arajs kommando bestående av 300 lettiska frivilliga vilka deltog i bla Rumbullamassakern. Men det jag berör här är ifall det fanns en specifik baltisk Förintelse, och balters eventuella kollektiva skuld.

Nazistisk desinformation

Det fanns en utarbetad plan från nazisterna att skylla mordet på judar i Östeuropa på östeuropéerna. Logiken byggde på att judarna skulle ha sålt ut folket till kommunisterna och att folket därför, spontant i och med sovjeternas reträtt, hämnades på judarna. Propagandan var tvåeggad. Dels skulle judarna beskrivas som ännu hemskare och hatade av alla. Samtidigt skulle östeuropéerna få skulden för mordet på judarna och visa sig för primitiva för självständighet. Det hela gick till så att Einsatzgrupperna, som utförde morden, samtidigt producerade mängder av fotografier och reportage till omvärlden med bilder på påstått spontana pogromer som aldrig några tyskar var med på. Bland annat publicerades denna tyska version den 14 augusti 1941 i en artikel i Aftonbladet av den svenska nazisten Fritz Lönnergren. Härmed uppstod myten om att vartenda folkslag i öst hade sin egen lilla Förintelse.

Det finns flera luckor i komplotten. För det första fanns det ingen fungerande inhemsk organisation eller politisk ledarskap i Baltikum som hade kunnat organisera pogromer. Dessa var redan mördade av sovjeterna eller i Sibirien. Det fanns heller inte något maktvakuum att tala om mellan sovjetockupation och naziockupation. Vidare verkar dessa påstått spontana pogromer ha ägt rum flera dagar, ibland flera veckor in i naziockupationen. Det stämmer helt enkelt inte. Som slutgiltigt bevis har vi rapporter från chefen Einsatzgruppe A, Walter Stahlecker, där han klagar på att organiserandet av pogromer inte har gått så bra som man hoppats och att det krävs något annats för att kunna förinta alla judar i Baltikum. Exempelvis klagar han att det krävdes en hel del övertalan och lockelser vid den mest ökända ”spontana” pogromen, den som ägde rum i Kaunas den 25-26 juni. Spontaniteten var en skimär.

Estland har fått en speciell roll i detta. Under Wannsee-konferensen fastställdes det att Estland var ”judenfrei” vilket har använts som bevis på att esterna redan mördat estniska judar. Det stämmer inte. Innan kriget bodde det några tusen judar i Estland. I och med sovjetinvasionen 1940, blev många av dem utrensade. Kosmopoliska handelsmän var knappast Stalins favoriter heller, varvid judar var överrepresenterade i godsvagnarna till GULAG. De kvarvarande ca 1000 själar mördades av Einsatzgruppe A 1941.

Sovjetisk desinformation

Då de Sovjetiska arméerna erövrade Baltikum 1944-45 var de skyldiga till utrotandet av judar ingen prioritet. Även om man undersökte detta, så var det för Sovjet värre med dem som hade kämpat mot Röda armén. Exempelvis fanns det ingenstans i Sovjet ett minnesmärke över att judar mördades i egenskap av judar. De var alltid påstådda kommunister. Under 60-talet blev Sovjets hållning mer aggressivt i frågan. Det berodde på att baltiska exilorganisationer hade växt sig starkare i väst och behövde motarbetas. Därmed påbörjades en kampanj där det påstods att (1) de baltiska staterna som Sovjet förintade 1940 var fascistiska och antisemitiska. Att (2) balterna en masse hade samarbetat med nazisterna under kriget och (3) alla som deltagit i de tyska förband som uppsattes av nazityskland i Baltikum bestod av frivilliga kollaboratörer som var medbrottslingar i Förintelsen.


Samtliga påståenden är utan substans, men har detta trots allt etsats sig fast. (1) De baltiska staterna var 1940 inga demokratiska mönstersamhällen, men långt ifrån fascistiska, och betydligt mindre förtryckande än Sovjet. De var inte antisemitiska, utan hade en för dåtiden minoritetsfrämjande lagstiftning. Det finns heller inga rapporterade pogromer i Baltikum innan nazisternas intåg. (2) De baltiska staterna existerade inte under tysk ockupation. De var med delar av Vitryssland organiserat som en koloni kallad Reichskommissariat Ostland helt administrerat av tyskar. Ingen balt som valde att delta i Förintelsen kan gömma sig bakom någon baltisk regering likt Vichyregimen i Frankrike, då dessa inte existerade (3) De estniska och lettiska SS-divisionerna (kallade legioner) var tvångsrekryterade, med hårda straff vid desertering. De var inte frivilliga. Visserligen fanns där individer ur Arajs kommando som inkorporerades i de lettiska divisionerna, men det rörde sig om ca 300 personer av totalt 52.000 man (110.000 man om man tar med övriga lettiska värnpliktsförband), vilket naturligtvis är en försvinnande liten del. Dessa divisioner sattes upp 1943, långt efter det att utrotandet av judar hade avslutats i Baltikum. Hittills har inget krigsbrott rapporterats där baltiska SS-divisioner skulle ha varit delaktiga. Med det i åtanke så är det inte konstigt att balter inte skäms för att ha var legionärer. Vad som snarare är anmärkningsvärt är att Sovjet, trots gedigen kunskap via nazistiska arkiv och förhör, gjorde en sak av att anklaga oskyldiga balter, men samtidigt undanhålla bevis för troligtvis skyldiga gärningsmän i väst.

Slutsatser

Fler balter än tyskar har blivit dömda för brott med anknytning till Förintelsen. Visserligen är en majoritet av dessa domar från sovjetiskt rättssystem, men det är trots allt anmärkningsvärt då Förintelsen var en tysk skapelse. Tre små folk som blev klämda mellan två totalitära diktaturer och två av historiens värsta mördare, har fått bära en kollektiv skuld för världens värsta massmord. Pinsamt nog har svenska debattörer ställts sig vid frontlinjen i detta. Det kan man inte bara skylla på dålig kunskap. Sorgligt nog har debatten angående balter och Förintelsen dominerats av debattörer med känslomässig anknytning till kommunismen. Kanske kan detta ändras lite grann nu.

Andrew Ezergailis böcker:

1. The Holocaust in Latvia, 1941-1944 : The Missing Center
2. Nazi/Soviet Disinformation about the Holocaust in Latvia: Daugavas vanagi Who are they? Revisited

OBS Redigerat: Historikern Mats Deland namngavs som en av de vilka hade uttryckt sig svepand om balterna och Förintelsen. Hans har strukits efter kommunikation i kommentar-tråden.