Nya tider, kärnkraft enar alliansen men splittrar vänstern.

Det var hela två debatter i om kärnkraftens vara eller icke vara i idag. Den första var på P1 mellan centerns Fredrick Federley och Birgitta Hambreus. Den andra på Gomorron Sverige var mellan pappersfackets Jan-Henrik Sandberg och Naturskyddsföreningens Mikael Carlsson. Dessa debatter är båda tidsdokument som visar att kärnkraft kommer att spela en annan roll i politiken än det gjorde på 70, 80 och 90-talet. Som jag skrev här tidigare kommer den att ena alliansen men splittra de rödgröna.

Centerdebatten var en uppvisning i hur det gamla gardet representerat av Birgitta Hambreus håller på att ersättas av det nya med Fredrick Federley i spetsen. Med det lär mycket av Centerns gamla Nej-politik också försvinna. Det finns ingen bro att vara mot längre, stockholmscentern gör sitt bästa för att vara mest skyskrapekramande i huvudstaden, och det formligen vimlar av kärnkraftspositiva inlägg och motioner av just unga partimedlemmar. För egen del, som bräkig malmöit och därmed sedan barnsben för kärnkraft och Öresundsbro, så har denna utveckling varit fullkomligt nödvändig i att göra centern till mitt alternativ. Jag vet att många andra malmöiter håller med mig i detta. Men det innebär främst att alliansen inte längre behöver se på energi- och kärnkraftsfrågan som den gordiska knut den tidigare varit för borgerliga regeringar. Debatten visade att kärnkraftsfrågan snarare blivit ett internt käbbel inom Centern som regeringen i stort inte behöver lägga sig i. Låt det förbli så.

För de rödgröna däremot vässas vapnen för en lång och utdragen intern kamp, som den andra debatten påvisade. Nu när Sahlin helt kapitulerat åt miljöpartiet och vänsterpartiet i kärnkraftsfrågan, så ter det sig visserligen som de är enade. Men vad tycker LO om det? Ja det fick vi oss en fingervisning av när pappersfackets ordförande med näbbar och klor propagerade för mer och ny kärnkraft. Frågan är ju varför LO-sektionerna som representerar arbetare i energikrävande industri likt pappers och metall, skall stödja en rödgrön allians vars energipolitik är ett dödligt hot mot dess LO-medlemmars jobb? Sahlin står inför ett omöjligt val.