Piratideologi

För en vecka sedan skrev jag ett inlägg där jag sågade piratpartiets inställning till läkemedelspatent. Orsaken är enkel, piratpartiets åsikter om att läkemedelspatent borde avskaffas, är baserat på felaktiga utgångspunkter, och skulle praktiskt leda till en enorm brist på framtida mediciner då innovationer inte skulle belönas utan bestraffas. Inlägget orsakade en del diskussion. Säga vad man vill om piratpartister, debattsugna är de i alla fall. Diskussionen avslöjade även att piratpartiet har en helt annan definition på ”monopol”, än vad jag har. Detta är möjligen nyckeln till något som kan kallas för piratpartiets ideologi.

Som liberal och borgerlig exemplifierar jag monopol med svenska Systembolaget (vilket visserligen nu är uppluckrat med införelseregler från EU), som vilket vi alla vet har ensamrätt på att sälja alkoholhaltiga drycker i butik i Sverige. Det finns med andra ord inget alternativ för en konsument att i Sverige köpa sprit, och det finns ingen laglig alternativ möjlighet för en distributör/producent att sälja alkohol i Sverige. Men piratpartiet definierar ett läkemedelspatent som monopol. Detta trots att ett läkemedelsmonopol inte hindrar andra aktörer att sälja mediciner mot exakt samma krämpa, men som baseras på annan kunskap, eller för den delen att utveckla en ny medicin baserad på ny kunskap.

Att kalla läkemedelspatent för monopol blir därmed lika irrelevant som att påstå att Volvo har monopol på att tillverka sina bilmodeller, att Lewis har monopol på 501, att McDonalds har monopol på Big Mac, etc. Det finns ju fungerande alternativ, och ingen förbjuder någon att utveckla och sälja nya alternativa produkter, även om såklart även Volvo har en bunt patent på vissa tekniska innovationer.

Mycket av Piratpartiets ståndpunkter verkar komma från deras definition av monopol.
Rent funktionellt gör det att de hellre ser på läkemedels och medicin som en statisk marknad, istället för en marknad vars överlevnad hänger på utveckling av helt nya produkter. Det är med andra ord viktigare för Piratpartiet att öppna upp enskilda, nu befintliga mediciner för ökad konkurrens genom att låta vem som helst tillverka och sälja dem, än att belöna upptäckter av nya mediciner. Som medicinsk forskare med insikt i både akademisk och läkemedelsforskning anser jag att detta är totalt förkastligt. Läkemedelsmarknaden är inte statisk och därför inte heller bedömas som om den vore det. Läkemedelsmarknaden skall vara inriktad på att finna nya mediciner som är bättre än de gamla. Däri skall belöningen ligga.

Även ideologiskt färgas piratpartiet av deras monopol-definition. Piratpartiet har nämligen en mycket besynnerlig syn på innovationer inom medicinsk forskning. Tydligen är en medicinsk upptäckt alltid en allmänning som alla äger. Men en forskare som spenderat tusentals timmar i labbet för att forska fram sin egen upptäckt, med en i jämförelse ganska blygsam lön håller troligtvis inte med. En investerare som har gett sig in i denna synnerligen osäkra bransch med sina egna pengar håller troligtvis inte heller med. Det är en anomali att ett parti som definierar sig själva som förkämpar för frihet och integritet, samtidigt har en syn på forskares och forskningsföretags intellektuella integritet, som i princip går att jämställa med Sovjetunionens syn på ryska bönders säd. Nämligen något som staten skall kunna expropriera utan hänsyn till privat ägande.

Problemet med Piratpartiet kan alltså inte bara reduceras till att man har en syn på omvärlden som inte fungerar utanför en värld av fildelning och mjukvaruutveckling (vilket i och för sig är rätt hård kritik redan där). Partiet har uppenbara problem med frihetsbegreppet. Det gör del att Piratpartiet definitivt inte kan kallas ett liberalt parti. Men det väcker även en del frågetecken över hur ett parti som vägrar ta ställning till de flesta relevanta frågor, kommer att uppträda ifall de får väljarnas mandat.