Köpta eller självständiga sossar?

Socialdemokratins kris har det skrivit spaltmeter om och den handlar om betydligt mer än Håkan Juholts slarviga och hoppiga utspel. Grunden menar jag består i att partiet rent historiskt har kunnat kombinera röda gräsrötter, med mer mittenorienterade karriärister. Men nu när partiet under 8 år är bortkopplat från makten så väljer karriäristerna något annat och de röda gräsrötterna får mer svängrum som jagar bort än fler mittenväljare (som dessutom förstärks när partiledaren går vänsterut). Ett talande exempel är debatten efter det att den synnerligen frihetlige Erik Laakso lämnar socialdemokraterna (se kommentatortråden under inlägget). Erik betonar det fullständigt oacceptabla i att personer inom det egna partiet blir brännmärkta som ”lakejer”, ”förrädare” och ”köpta”, utan att partiledningen tar det minsta notis. Intressant nog verkar få inom socialdemokratin förstå allvaret i Eriks kritik. Det socialdemokratiska stjärnskotten Anna Ardin (som förövrigt själv har blivit anklagad av kommunister för att vara köpt av CIA efter att hon anmält Julian Assange för våldtäkt) svarar att ”jag inte kallar folk för köpta, jag kritiserar dem som är köpta”. Med andra ord, att anklaga någon för att ta emot pengar för att driva åsikter som de egentligen inte står för skall enligt Anna vara norm i den socialdemokratiska interndebatten. Jag vill påstå att den Anna Ardins hållning är ett tydligt tecken på den intellektuella utarmning som drabbat socialdemokratin. Låt mig förklara:

Jag förstår att anklagelser som att vara köpt, egentligen faller sig naturligt inom arbetarrörelsen som har sin grund i marxistisk teori. Eftersom personer förväntas ta beslut efter sina klassintressen, så vill man gärna hitta enkla förklaringar när det ter sig som att så inte blir fallet, alltså när någon som borde vara arbetarklass inte har socialistiska åsikter. En enkel förklaring är att personen får pengar av en annan klass och därmed intar en onaturlig åsikt. Men egentligen är sådant klander ytterst intellektuellt svagsint. För beskyllningarna är främst en härskarteknik för att slippa bemöta den anklagades ståndpunkter. De kan ju avfärdas för att de inte är äkta. Så har just Niklas Nordströms åsikter i det så kallade ”Primegate” ogiltigförklarats.

Vidare så är anklagelserna helt omöjliga att bevisa eller bestrida. För det räcker inte med att bevisa att en transaktion har ägt rum i kombination med presentation av ståndpunkter, oavsett vem som betalar. Det måste ju även bevisas att den påstått köpta personen egentligen inte har de åsikter han eller hon påstås torgföra för pengar. För det krävs att man kan gräva sig in i denne persons huvud, vilket naturligtvis är omöjligt.

Alltså att anklagelser om förräderi grasserar inom vänsterpartiet och västerut i allehanda socialistiska sekter är knappast förvånande. Inte heller att det är norm inom högerextrema och rasistiska partier (då i form av så kallade ”rasförrädare” istället för ”klassförrädare”). Jag förväntar mig inget annat. Båda dessa ytterligheter är baserade på ideologier som är totalitära och därmed påstår sig ha enkla svar på allt. När något inte passar mallen är det en enkel väg ut att anklaga personer för att vara ”köpta”. Men socialdemokraterna har varit statsbärande parti under större delen av det förra seklet och tvingats till många reformer som varit väsenskilt från dess ursprungliga ideologi. Anklagelser om förräderi och att partivänner skulle vara köpta borde vara främmande i ett sådant parti. Där borde ståndpunkter bemötas med argument, inget annat. Att så inte är fallet är inget annat än ett intellektuellt svaghetstecken. Sossarna klara helt enkelt inte av den fria och öppna debatt som blev norm inom borgerliga partier efter Timbros inträde. Det gör sossarna oviktiga både för väljare och många politisk aktiva och förhindrar modernisering.