Trots friande dom ett förstört liv

Någon gång då och då läser jag den där artikeln som gör mig riktigt upprörd. Vinterns blodtryckshöjare hittade jag i Läkartidningen där läkaren från Astrid Lindgrens barnsjukhus, som åtalades för barmhärtighetsmord på den svårt hjärnskadade Linnea, ger sin bild av de senaste två åren. Hen hel del av vad hon berättar är styrkta fakta, men andra delar är helt enkelt hennes version.

För det första, varför blev hon överhuvudtaget åtalad? Föräldrarna till Linnea begärde en obduktion för att förklara hjärnskadan (men inte dödsförloppet). Därefter var det en kemist på RMV som drev fallet till åtal. Problemet var att rättskemisten hade fått ett blodprov på 3 ml taget 3 veckor efter flickan död. Bara där borde man bli smått skeptisk till möjligheterna att få fram säkra data. Det första provet gav skyhöga doser av tiopental som alltså är ett krampnedsättande ämne som också kan döda. Men dosen var så pass hög att man borde ifrågasätta dess trovärdighet. Problemet var bara att RMV inte hade mer prov för att göra ett konfirmerande test och kund inte ta ett nytt blodprov. Därför spädde man det kvarvarande provet på ett sätt som knappast anses lämpligt och som kan orsaka felaktiga svar. Det var också positivt. Det intressanta är att ingen läkare skulle godta en sådan analys som underlag för en behandling av en levande patient. Det finns på tok för mycket uppenbara felkällor, och det är väldigt svårt att dra slutsatser om koncentrationen av ämnet i kroppen. Men i vårt Sverige så anser vårt juridiska system att ett sådant prov, utan några andra styrkande omständigheter, räcker till arrestering och åtal för mord.

Det tyder på att vårt juridiska system är på tok för tunt på kunskap, och i händerna på några få medicinskt sakkunniga vars utlåtande och kunnande inte ifrågasätts. Det understryks dessutom att förhörsledare och åklagare i fallet var så pass okunniga i ren allmänbildning att de trodde att natriumklorid (koksalt) var ett gift. Det är otroligt allvarligt, och är ett systemfel som urholkar rättsäkerheten. I det här fallet var tack och lov den åtalade medicinsk kunnig och med ren envishet tvingade fram oberoende expertutlåtande om analyserna som även sågade dem vid fotknölarna.

För det andra påstår läkaren ha blivit behandlad i Solna arrest på ett fullständigt lagvidrigt sätt. Hon fick inte vet vad hon åtalades för, hon förvägrades i början juridiskt ombud, hon förvägrades mat de första 24 timmarna, och en vakt envisades med att väcka henne en gång i halvtimmen de första nätterna. Det låter snarare som ett utdrag ur Artur Koestlers ”Natt klockan tolv på dagen” som handlar om skådeprocessen i Sovjetunionens 30-tal. Men det är alltså Sverige 2009. Om bara något av dessa påståenden stämmer så är det en skam.

För det tredje är det beklämmande att läsa hur hon har blivit behandlad av drevande journalister som förföljt henne, galningar som har mordhotat henne och vandaliserat hennes bil, samt ett system förvägrar henne att undervisa och forska. Det tyder på ett osunt läkarhat som bubblar under ytan i många delar av samhället. Tyvärr finns det även inom bloggosfären (exempelvis Krassman och Nora4you). Barnläkarens liv har trots det friande utslaget i rätten slagits sönder. Hennes karriär som läkare, forskare och universitetslärare är i bitar. Hon har tvingats flytta ut på landet och är allmänt skygg och rädd, bla för poliser, samt dårarna som mordhotat henne. Hon är ett sorgligt exempel på att trots friande dom, så döms man i Sverige. Samt att poliser och drevande journalister kan skada en människa utan att någon kan stoppa eller straffa dem. Är det rättsäkerhet?

En stilla undran är om några av de inblandade i rättsprocessen eller drevet skäms idag. Men det skulle jag inte tro.

Andra upprörda: Staffan Danielsson,

Ps, ni som nu anser att detta är en partsinlaga för en del av ett läkarkollegiet så kan jag informera att jag inte är läkare. Jag är doktor i medicinsk vetenskap som inte är samma sak.

PS 2 nu har även DN uppmärksammat artikeln i Läkartidningen