J’accuse Vänstern!

Jag var vid 13.30-snåret nere vid Södergatan och bevittnande jippot och demonstrationståget ”Stoppa matchen”. Där och då var det knappast särskilt imponerande. Kanske tvåtusen själar, i något som såg ut som en klassisk kommunistdemonstration med vajande röda flaggor från rivaliserande sekter ur den marxistiska ideologin. Vad som skilde den åt från andra vänsterdemonstrationer var den specifikt palestinska delen. Men att det vankades problem kan ingen normalt funtad människa ha haft någon som helst tvekan om.

I en del av tåget avslöjades det att demonstrationsledningens försäkran om att maskerade deltagare inte skulle accepteras, naturligtvis bara var snack. Ca 100-150 av deltagarna var unisont maskerade och marscherade under rödsvarta fanor i en betydligt mer kompakt formation än de i övrigt mer strosande demonstranterna. Det klinkade även betänkligt om denna skara, vilket troligtvis var medtagen ammunition i form av glasflaskor. Om någon deltagare i demonstrationen verkligen trodde att denna svartklädda skara INTE skulle ställa till några problem, så är de bortom all räddning i barnslig naivitet.

Nu blott två timmar efteråt så visar det sig att min rätt självklara förutsägelse tyvärr slagit in. En del av demonstrationståget gjorde en ren attack mot polisen. Stenar, flaskor och smällare har vinit genom luften, poliser och polisbilar har attackerats med nya helt onödiga kostnader för samhället. Det enda som egentligen hindrat situationen från att bli farlig för människoliv är att svensk polis vid det här laget, sorgligt nog, har blivigt väldigt vana vid och rätt duktiga på att tampas med vänsterextremisters våld mot samhället.

Men varför blev det så här? Varför är det mer regel än undantag numera att vänsterjippon leder till kravaller, skadegörelse och ibland personskador?

Detta är vänsterns demokratiska draksådd. Det som hände i eftermiddag i Malmö är ert fel sossar och vänsterpartister. Ni har legitimerat ett veritabelt smörgåsbord av snuskiga åsikter och antidemokratiska, ibland antisemitiska och mer eller mindre våldsbenägna organisationer som brukade våld idag Malmö, eller gjort det de senaste åren.

Så här har ni gjort det:

1. Genom att marschera armkrok med dessa grupperingar (som AFA) i demonstrationståg som Ilmar Reepalu under ESF i Malmö, eller likt Garthon, Ohly, demonstrationsarrangörerna och övriga deltagare idag i Malmö.
2. Genom att demonstrera under antidemokratiska eller rent rasistiska symboler
   som i de senaste månaderna då riksdagsmän och partiledare från både s, mp och v inte har tvekat att ställa sig under Hamas och Hizbollahs fanor.
3. Genom att deltaga i allehanda politiska plattformar, World, European eller andra Social Forum organiserade av ABF, där SSU:are, LO-folk vänsterpartister med mera, håller föredrag vägg i vägg med hetlevrade revolutionärer, diktaturförespråkare och andra dubiösa organisationer.
4. Genom aktiva sossar och vänsterpartister som genom hemsidor och bloggar glädjeligen fraterniserar sig med extremister långt ut på vänsterkanten.
5. Genom de svängdörrar som finns mellan etablerade vänster och våldsverkande extremister. Kommer ni ihåg Petter Nilsson från toppkandidaterna som gav prispengar till våldsverkarna inom Osynliga partiet? Nu skriver han på Dagens Konflikt och är pressekretare åt vänsterpartiet.

Det har inte sedan länge funnits någon gräns vänsterut i extremismens tassemarker hur långt demokratiska vänstersympatisörer kan fraternisera, utan att ha överskridigt anständighetens skiljelinje. Som bla vårens brinnande diskussioner avslöjat så finns det gått om ytterligheter som har kontakter in i det politiska finrummet via vänsterflanken. Antidemokrati, skadegörelse, våldsanvändande och antisemitism har blivit normaliserade inom en extremvänster som får legitimering och ekonomiskt stöd från den politiskt etablerade vänstern. Det är unikt. Något liknande problem finns näppeligen med de borgerliga Riksdagspartierna.

Sossar och vänsterpartister, ta ert ansvar. Städa upp och installera ett dårfilter vänsterut. Gör det för demokratins, anständighetens och antirasismens skull.