Wanja är inget undantag

Nu haglar det avgångskrav mot LOs Wanja Lundby-Wedin efter det att hon som styrelseledamot har godkänt rätt maffiga pensionsavtal och bonusar. Då jag varken är medlem i LO eller SAP, så är det inte min sak att avgöra om hon skall avgå eller ej. Däremot är jag smått fascinerad över reaktionerna inifrån sossarna. Vad trodde de egentligen?

Då socialdemokratiska partiet har dominerat svensk politik de senaste 80 åren, och suttit på makten de flesta av dessa år, så är det ju naturligt att partiet och LO är en del av systemet. Det är ju inte bara Wanja som sitter med i 25 olika styrelser, det gör ju även andra LO-toppar och gamla sossepampar. Det rör sig främst om företag och koncerner som ligger rörelsen eller staten nära, som Folksam, AMF, AFA Försäkringar, etc. Göran Persson t.ex. är styrelseordförande i Sveaskog.

Därmed faller det sig naturligt att eventuella klagomål eller möjliga missförhållande inom denna typ av företag även implicerar socialdemokratiska partiet och LO. Det är en ren naturlag och borde inte överraska någon, framförallt inte aktiva sossar eller LO-medlemmar.

Nu är troligtvis domen mot en eventuell borgerlig politiker som lovat bort skattebetalares pengar i statliga företag till rätt överdådiga bonusar även hård, framförallt i dåliga tider. Men orsaken varför Wanja faller så hårt är ju att hon är socialdemokrat. SAP har ju en kameleontliknande ideologi där man kombinerar en pragmatisk syn på ekonomi och företag vid makten, med gamla socialistiska slagord från 20-talet i debatten. Detta kommer vi snart att bli varse om igen då det knappt är mer än en månad kvar till 1 Maj. Igen kommer socialdemokratiska ledare landet över att gå i opposition mot det Sverige de varit med om att bygga upp med uttryck som klasskamp, arbetare, de rika, kvartalskapitalism, etc, etc. Sedan måndagen den 4 Maj så kommer många av dessa talare att återfinnas i styrelserummen på företag landet över.

Om socialdemokratiska partiet vill slippa denna hudflängning då det vid återkommande tillfällen uppenbaras att partiet eller enskilda politiker inte följer de gamla socialistiska trossatserna, så vore det på sin plats att de släpper sitt bagage av klasskamp och omfamnar 2000-talet. Men nu när SAP är kedjat vid ett vänsterparti som endast symboliskt har släppt ”kommunism” i namnet, så lär ju inte det hända.

Nåja nu finns det ju en del att begrunda ur ett borgerligt perspektiv. För det första grusas Sahlins chans att återta opinionen efter fallande siffror och en tafflig rödgrön energiuppgörelse med att klaga på VD-löner och bonusar. För det andra så bör nog borgerliga politiker hoppas att Wanja får sitta kvar. När det drar ihop sig till valrörelse så brukar hon vara en tillgång. Men denna gång blir det med bakbundna händer. LO-ordföranden lär ju inte kunna använda sig av sedvanliga känslomässiga socialdemokratiska trumfkort såsom referenser till arbetare, de svaga, eller de rika, då hon minsann själv har belönat redan rika med mer pengar, samt att hennes egen inte särskilt blygsamma årsinkomst blivit offentlig. Det blir med andra ett sakligt debatterande utan cheap shots.