Vem blidkades av det här tramset?

Idag kom då de rödgrönas försök till att desarmera den politiska bomb som alliansen skapade i och med energiöverenskommelsen tidigare i är. Bom, det gick ju inte alls. De rödgröna kan varken ha övertygat kärnkraftsmotståndarna inom främst miljöpartiet (samt vänsterpartiet), eller för den delen lugnat kärnkraftskramarna inom LO.

För miljöpartiet är det här en kraftig kapitulation. Partiet som på sin hemsida framhåller att kärnkraften skall avvecklas snabbt med början omedelbart, och vara slutförd på 10-12 år, går nu med på att kärnenergi skall användas långt in i framtiden till att det finns alternativ, vilket troligtvis handlar om mints fyra, fem decennier. Det här måste vara en besk medicin för många inom partiet. Och var tog alla dessa sossar vägen som tidigare med darr på pennan proklamerade att Centern minsann hade svikit sina ideal i och med energiuppgörelsen? Vad tycker de om miljöpartiet idag? Antingen är deras tystand kompakt, eller gör de som Luciano Astudillo och kommunpolitikern Högberg: När Centern ändrar sig om kärnkraft så är det ett svek, men när miljöpartiet gör det så är det visioner och energisprudande. Mmm, kul formulerat men naturligtvis inte trovärdigt, utan bara pinsamt.

Mycket tyder också på att ledningen i miljöpartiet kan få det svårt att driva igenom denna kovändning. För till skillnad mot centern där faktiskt en majoritet av sympatisörerna är positiva till kärnkraft och 2/3 kan tänka sig nya reaktorer, så är kärnkraftmotståndet kompakt inom miljöpartiet (och vänsterpartiet). Miljönestor Schlaug har redan yttrat en uppgiven besvikelse, och vi lär nog se flera avhopp i stil med Grön Ungdoms förra ordförande Alexander Chamberland. Gräsrötterna i det grönaste partiet är troligtvis rätt missnöjda idag.

Vidare löser i egentlig mening rödgrönas överenskommelse inte något. De svåra frågorna kvarstår. För det första skall kärnkraften omprövas vid varje mandatperiod, vilket låter allt annat än den långsiktighet som Sahlin efterlyst och torde vara en miljöpartistisk brasklapp som får varje Metallare att rysa. För vad händer om de gröna ändrar sig och kräver avveckling nu med detsamma? Dessutom, vad händer den dag då våra befintliga kärnkraftverk är för gamla för att både ekonomiskt och ur säkerhetssynpunkt driva dem vidare, men vi inte ha tillräckligt med alternativ? Skall de rödgröna då i hysteri ytterligare tvingas retirera in i famnen på allianens energiuppgörelse? Blir det då dags att panikbygga nya reaktorer?

När det gäller energipolitik 2010 så kommer svenska folket att kunna välja mellan en allians som har ett klart, tydligt och långsiktigt alternativ, samt ett svårtolkat rödgrönt hafsverk som egentligen bara skjutit de tuffa frågorna på framtiden och som kan spricka beroende missnöjda gräsrötter.